Det jag menar är att innan du avger ett klagande stannar upp, och tänker lite längre fram. Bortanför klagandet. Lite som meningen efter regn kommer sol. Vad händer om du inte kritiserar personen eller klagar på det som just hänt? Blir det en helt annan situation då?

Är det verkligen befogat att klaga eller kritisera just då? Ibland kan det vara så men oftast inte. Vem blir lyckligast av att bli kritiserad? Blir ditt liv bättre och din relation till personen som får kritik?

Sådana tankar har jag ofta i mitt huvud efter att ha börjat läst boken. Det är nyttigt att omvärdera sig själv och hur man uttrycker sig. Tänka efter innan man yttrar sig. Att tänka kritiskt är en sak, och att säga det högt en annan. Dina tankar är dina helt egna, så dom behöver du inte be om ursäkt för. Men det du säger högt, har du ett ansvar för.