Morgonklagan

Trillade dit nu i morse, med att klaga. Visserligen hade jag inte armbandet på mig så tidigt, men jag borde ha stoppat mig själv. Jag kände mig så stursk igår och det märktes kanske av det jag skrev. Tyckte att jag var sååå duktig. Hmm…

Men så föll jag i det på grund av en väldigt löjlig sak. Mannen skulle hälla i kaffe i min mugg och trött som han var, så vinglade han till pytte lite. En ynka droppe hamnade på kanten av koppen och rann ned på underlägget. Jag kunde inte bara torka upp det, utan att klaga på att detta hände. Så urlöjligt. Jag hade papper precis vid sidan av och det var ju inte mycket som kom utanför. Inga direkta forser.

Jag får ursäkta mig med att jag var själv trött och mycket sugen på kaffe. Varför göra en grej av en sån sak? Det är så lätt att hamna i gamla vanor, så nu får jag börja vara mer på min vakt. Så här efteråt inser jag, att jag hade inte behövt säga någonting. Inte för att mannen hakade på. Nejdå, han ignorerade mitt utfalla och efteråt kände jag mig bara dum. Rätt åt mig tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.