Vi projicerar gärna våra tillkortakommanden på andra. Alltså vi lägger skulden på våra misstag och misslyckanden på andra. Att vi inte kan erkänna att vi inte klarar vissa saker när andra gör det, är i grunden avundsjuka. Jag ska ge ett exempel på vad jag menar.

På 1930-talet befann sig Tyskland i en depression, samtidigt som många judar bleb framgångsrika forskare, musiker och entreprenörer. Nazisterna projicerade sin kollektiva skugga på judarna och gav dem skulden för Tysklands alla problem. De stod inte ut med tanken på att deras oförmåga att skapa stor konst och blomstra ekonomiskt kunde bero på deras egna tillkortakommanden och därför måste de hitta syndabockar. De ansåg att de andra är problemet.

Istället för att erkänna att det var de som var problemet och göra något åt sig själva, så måste de skylla på någon annan. Jag menar att vi har inte förändrat oss ett dugg idag, även om vi kanske inte använder oss av sådana metoder som nazisterna. Vi borde se var problemen finns istället och ta tag i det. Se på oss själva och inse att det första vi ska åtgärda är oss själva.