Hur många av oss brinner för vårt arbete? Inte särskilt många kanske, utan vi går till arbetet för att tjäna ihop till vårt levebröd. Vi gör vårt arbete och sedan går vi hem. Visst får vi en viss tillfredställelse när vi känner att vi gjort ett bra jobb, som att ha löst en svår uppgift. Så ibland får vi höra någon berätta om sitt arbete och hur de brinner för det.
I dag lyssnade jag på p4 och Elfving möter. Hans gäst var Jan Eliasson som de flesta av oss vet har arbetat inom FN och även ett halvår i Sveriges regering, då sossarna hade makten. Idag är han 70 år och egentligen pensionär, men har fortfarande uppdrag från FN då han bl a är en mycket duktig medlare. När han berättade om sitt arbete, kunde man känna hur han brinner för det han gör. Att han har en viktig uppgift med att uppnå fred i världen. Tänk vilken tillfredställelse att få se det resultat som kommer av sitt arbete.
Han har även arbetat som ambassadör i bl a USA och fått möta några av världens stora regeringsledare. Vid några tillfällen har han mött Khadaffi och tycker att han är en mycket obehaglig person. En gång skulle de ha ett möte i Sirte som nu bombats i kriget som pågår i Libyen. Delegaterna satt i ett tält med öknen åt ena hållet och havet åt det andra, i sex timmar innan Khadaffi dök upp. När de skulle flyga därifrån till Tripoli satt de en och en halvtimme i planet innan de lyfte. Eliasson frågade personalen varför och då sade de att det råder flygförbud när Khadaffi rör sig utanför huvudstaden. Så agerar en diktator.
När man hör någon berätta med sådan inlevelse om sitt arbete, så börjar man allvarligt fundera över sitt yrkesval.