Vi hade färdats en bit efter den franska atlantkusten och ser man på kartan så ser den så kort ut, men i verkligheten var det långt. Frankrike är väldigt stort jämfört med Sverige. I Honfleur öppnades våra ögon för vad husbilssemester egentligen innebär. Man ska inte stanna för länge på en plats utan det är lite av zigenarliv. Det är färden som är målet och inte platsen där man övernattar. Friheten att snabbt kunna ta sig vidare utan alltför mycket bagage med sig. Men ändå har man ju ett femstjärnigt hotel med alla bekvämligheter med sig. Sköna sängar, dusch och det kök man själv vill ha.

Vi var inne på ett museum, som visade en del utrustning de hade i andra världskriget och man slogs av att det var enormt primitivt. Flygplan av trä och tunga ylleuniformer. Klumpiga gevär och kompasser som visade lite sisådär.

De fick släpa fram oerhört tunga apparater och det tar sin tid. Idag är ju allt så sofistikerat. En del av en pontonbro som man byggde för att ta sig över en flod fanns också kvar.

Den heter Pegasus och ovan på bilden ser man den nya bron som byggts vid sidan om den. Vilket jobb det måste ha varit att bygga denna bro som skulle hålla för stridsvagnar och tunga fordon.

Efter museumet åkte vi mot Cherbourg, och fick tyvärr ta oss ut på motorvägen då det inte fanns tid att färdas på den slingriga kustvägen. Vi måste hitta en ställplats för natten. Men då dök den lilla staden St Mere Eglise upp och i kyrktornet hade man byggt en staty som vsade hur en falmskärmsjägare fastnade i det. Det var här de släpptes ned mitt i natten på invasionsdagen. Sedan skulle de invänta de som skulle komma via havet. Snabbt skulle de sprida sig över staden och gömma sig till gryningen.

Fortsättning följer…..