Vi vaknade upp i det lilla samhället någon mil från Cherbourg. Solen lyste och fåglarna kvittrade. Mannen stegade iväg för att handla lite mat och jag började göra i ordning husbilen. Människorna i husen runt omkring hälsade glatt och vi hade gärna stannat någon dag om vi haft mer tid. Men nu var det dags att vända uppåt igen mot norr, så efter frukost och rastning av hundarna skyndade vi oss att fylla och tömma vatten.

Vi befann oss lite till höger om den gröna pilen på kartan, vilket var ganska långt ner i Frankrike. Eftersom vi inte ville åka genom Paris så styrde vi bilen mot Le Mans som ju är bekant för en del. Det berömda 24 timmars loppet körs ju där en gång om året.

Men vi kände att då vi hade ganska lång väg att köra tvärs över landet, måste vi komma vidare. Ett kort stopp för rastning och sedan vidare mot Orléans. Efter allt vi sett utmed kusten i Normandie, kändes det lite tamt att åka på motorvägen som ju ofta går utanför städerna och byarna. Antagligen var vi lite mätta på utsikter också efter allt intressant vi sett veckan innan.

Vi kom till Orléans och trodde att motorvägen skulle gå utanför staden, men nähä, rakt in i smeten kom vi.

Denna plats såg vi flera gånger. För vi snurrade runt i centrum ett bra tag. Hur vi än åkte hamnade vi på samma ställe tillslut och jag undrade om vi någonsin skulle komma ut ur staden. Vid ett tillfälle började en polisbil tuta precis bredvid oss, så vi hoppade högt. Vår wolfdog kände sig manad och började låta precis likadant som polisbilen. Vi fick oss ett gott skratt.

När vi så hamnade på en avfart som sade att nu var vi på väg mot Paris, stannade vi vid en liten bensinmack. På skolfranska bad vi om hjälp av damen som arbetade där. Hon var jätterar och förklarade att vi skulle svänga av mot Marsielles, jag blev förskräckt för det var ju långt söderut och dit skulle vi ju inte. Men hon berättade att det inte finns några skyltar till de mindre städerna utan man fick åka mot de större för de var skyltade. Antingen till Paris eller Marsielles.

Så vi lydde hennes råd och då kom vi ut ur Orléans. Med hjälp av vägnummren fortsatte vi sedan mot Schweiz dit vi skulle. Men vi måste stanna över natten då landet är enormt stort. Vi var rejält hungriga efter rundturerna i Orléans så vi stannade vid en liten ställplats. Den låg bredvid en järnvägsstation så mer än att äta och rasta hundarna ville vi inte göra där. För när tågen passerade så lät det som att de skulle köra rakt genom husbilen.

Vi fortsatte en bit till och hittade en väldigt fin ställplats vid en damm. Det stod flera husbilar där så vi kände att här kunde vi stanna över natten. Efter att ha dragit i handbromsen, tog vi ut hundarna på en lång promenad runt dammen. Så lugnt och skönt det var. Eftersom vi var trötta allihop lade vi oss tidigt och sov.

Fortsättning följer…..