Karin Pettersson hyllar Juholt i dagens ledarblogg och ger honom kred för att socialdemokraterna skördade framgångar i valet i Örebro och Västra Götaland. Hon menar att han dikterar sina egna villkor. Det kan jag faktiskt hålla med om att hangör, men inte att framgångarna i extravalet berodde på Juholt. Dessa två valdistrikt är röda och har alltid varit det. I varje val har sossarna fått mest röster från bland annat de två.

Detta att han dikterar sina egna villkor märks i svajigheten när det gäller Libyen. Han skjuter från höften och verkar inte sikta särskilt väl. Inte svarar han mot regeringens politik heller så vi vet inte vad han anser. Svammla om kultur och barnfattigdom, som sossarna aldrig verkar ha brytt sig särskilt om tidigare. Den var faktiskt högre när de satt vid makten, så det är ett antagande man lätt kan göra.

Karin tycker inte att det gör något att han dröjer med att tala om vilken slags politik man ska föra. En sak jag absolut inte håller med om. Folk vill ta ställning och välja sida. Man vill veta vilket lag man ska hålla på, precis som i idrott. När man dröjer med detta tror jag att viktiga väljare går förlorade för dem. De väljer att stödja de partier, som deklarerat sin politik.

Att som Juholt skryta om att han fått 100 svar på en kontaktannons är löjligt. Vad är så få svar att skryta med. Men det verkar ju som att han valde en ekonomisk katastrof som stjäl från sin arbetsgivare. Så hans omdöme verkar inte vara det bästa.

Juholt har varit väldigt tyst efter Tomas Bodströms boksläpp, förutom den kommentaren att han inte var infödd i socialdemokratiska partiet. Ja, det var så jag uppfattade det om att han spelat fotboll längre än varit politiker. Också ett felriktat skott från höften. Men han har väl dragit till sydpolen och sina pingviner nu.