Så fort vi vaknade på morgonen, gjorde vi oss klara för att ta oss in till Bolzano med bärgaren och vår bil. Än en gång satt man högt uppe i bilen och på väg mellan husen på smala gator. Vi fick hjälp att ta in bilen i Landrover verkstaden som låg i källaren. Mekanikerna kopplade flera olika datorer till bilen och började söka efter felet.

Pojkarna stack iväg för att leta efter en kiosk eller affär för de var fortfarande hungriga. Vi vandrade upp och ned i garaget med hundarna, men det var så varmt ute att vi inte kunde vara där längre stunder. Vid lunch hade de inte hittat felet och då fick vi också veta att detta var mekanikernas sista dag innan semestern. Efter det stängde de i fyra veckor. Suveränt, detta var höjden av otur. Bara att hoppas att de skulle hitta felet innan dagens slut då. Lunch och siesta på det blev två timmars väntan. Vi sökte oss till skuggan utomhus och kände oss modstulna.

Vid arbetsdagens slut hade de inte hittat felet och nu måste vi hitta en annan lösning. De bokade in bilen på ett biltåg till Sverige och vår verkstad där, sedan hjläpte de att ringa en taxi så vi kunde åka tillbaka till husvagnen. Den dröjde och allt omkring oss stängde igen och vi satt på en trottoar väntandes.

Väl vid husvagnen kände vi oss ganska så utlämnade, men vi måste ta oss hem på något sätt. Mannen satte igång att ringa Landrover internationella service, som lovade leta efter en bil till oss. Vi behövde ju ha en som kunde dra husvagnen för den kunde vi inte lämna där. Nu blev det fler timmars väntan på telefonsamtalet som skulle komma under kvällen. För att pigga upp oss allihop gick vi uppför backen till en restaurang och åt middag där.

Vi satt där tills mörkret föll och gick sedan en promenad med hundarna. Vid 19-tiden kom äntligen samtalet vi väntat på och jag satt och höll mina tummar för att de skulle ha hittat en bil. Jodå, de hade en bil i Stuttgart och om en liten stund skulle en man sätta sig i den och köra den till oss. Nästa morgon klockan åtta skulle den komma lovade de. När mannen försäkrat sig om att den hade dragkrok och kunde dra vår husvagn, kunde vi pusta ut lite. Om vi fick en bil morgonen därpå, skulle vi hinna hem innan jobb och skola började. Jag kan lova att vi längtade hem ordentligt mycket vid detta laget.

Innan vi lade oss för natten, plockade vi ordning i husvagnen för att kunna ge oss iväg så fort som möjligt när bilen kom. Kan inte säga att någon av oss sov särskilt bra den natten, för vi var ordentligt nervösa. Måtte bilen komma.

Fortsättning följer…..