På morgonen var Unkas lite orolig i magen och den blurrade och hade sig. Vi fick gå ut med honom flera gånger för det verkade som att han ville gå, han hade kanske lite ont i den. Som vanligt hade han väl ätit något från marken vilket resulterar i magont. Efter sista gången av promenarande fick jag upp honom på sängen och masserade mjukt på magen vilket han verkade tycka var skönt, för han somnade efter ett tag.

När vi gjort klar oss placerade vi både hundarna och oss själva ute i solen. Vi blev kanonbruna på den dagen och efter en dag i skuggan sovandes mådde Unkas bra igen. När vi promenerade passade vi på att ta lite kort.

Väldiga kritklippor omgav hela den lilla staden på båda sidor och detta är den som var till höger om ställplatsen. Mannen gick bort till den och hittade en tavla.

Tydligen hade ett plan kört rakt in i klippan under andra världskriget och namnen på alla stupade stod på tavlan. Det var en F14 från England med engelska soldater. Händelsen utspelade sig den 21 mars 1945, alltså mitt under invasionen. Vi såg fler tavlor och minnesmärken med namn på dem som stupat under hela vår resa.

Men hur mysigt det än var i Veulettes så ville vi åka vidare. Efter att ha sovit ut gjorde vi oss klara och fortsatte vår färd söderut med gps-Lennart som färdledare. Vilket kan vara ganska vanskligt vilket jag återkommer till längre fram under resan.