Man kan tro att vi åkte en läng sträcka från Honfleur till nästa ställplats men så var det inte. Eftersom vi startade ganska tidigt på morgonen hade vi tid över till att se oss omkring och leta datakabel. Det sistnämnda verkade rätt omöjligt att få tag i. Vi närmade oss Pegasus-bron och precis som förra gången var det kö där.

Flera olika stridsvagnar står efter vägen där och många turister stannar till vid det museum som ligger strax efter att man passerat bron. Förra gången stannade vi där och gick in och tittade på den äkta pegasusbron som ligger upplagd där. Den man nu kör över på är en exakt kopia. Ett glidflygplan finns också och de är gjorda av trä och tyg vilket åtminstone jag tycker verkar bräckligt. Men de skulle bara hålla för en flygning och planen släpptes ned med en pilot som skulle landa hela manskapet som satt i det.

Flera av glidflygplanen gick sönder och många soldater dog. Inne i museumet får man höra autentiska radiomeddelanden och män som var med berätta om hur allt var.

När vi kom över bron och åkt en bit såg vi en stor byggnad och flera husbilar, så vi svängde av för att titta. Det visade sig vara en parkering där många husbilar stod nästan nere på stranden och vi hittade en ledig plats som vi bestämde oss för att stanna på. En skylt talade om att det var tillåtet att stå där över natten till 08.00 på morgonen. Skönt att stå still och det visade sig att vi hade fått den enda platsen med havsutsikt och stranden som visade sig vara Juno beach. Den strand där engelsmännen landsteg på under andra världskriget. Det kändes ganska mäktigt att vi skulle stå där över natten. Lite tråkigt för hundarna då vi stod mitt i sanddynorna och de inte kunde ligga ute. Men klev man upp på dynorna så kunde man gå med hundarna där och det gillade de.