Det är en hel del turbulens i politiken just nu. Juholt fick smäll på fingararna av sina partikollegor för skuggbudgeten. Göran Hägglund fick en utmanare om partiledarposten när Mats Odell säger att han ställer upp som kandidat. Tidningarna gottar sig i detta och idag skriver de att 43 st partikamrater sluter upp bakom Hägglund. Så nu undrar man varifrån kritiken mot honom kommer och varför. Men visst är det nyttigt att det kritiseras då ett parti får sämre och sämre opinionssiffror. Fast som alla har kunnat läsa i min blogg tidigare så är jag skeptisk mot dessa mätningar som görs. Men klart är att det inte gått så bra för Hägglund att föra fram partiets politik.

Vänsterpartiet är ännu ett parti som verkar vara i kris och riskerar splittring. Lars Ohly verkar vara på väg bort och ingen riktigt stark kandidat har dykt upp på scenen. Man pratar om att ha två stycken som miljöpartiet och det är väl för att man inte har någon som kan axla Ohlys mantel. Då undrar jag varför man ska byta ut honom, varför inte vänta tills det finns en stark kandidat? Sedan är det väl så att kommunismen i stort sätt är död och på väg att försvinna, vilket betyder att man måste profilera om sig. Kina har aviserat att man ska demokratisera och införa blandekonomi vilket är ett stort steg. Så jag förstår att det blir en del oro i kommunistiska led.

Jag tror att en omdaning håller på att ske i den politiska världen och de partier som inte kan förnya sig kommer att försvinna. I alla fall så kommer de inte att finnas med bland de partier som har något att säga till om. Detta utgör ju ett problem för socialdemokraterna som alltid lutat sig mot vänsterpartiet vid valen för att få regeringsmakten. Kommer de inte över 4% spärren står sossarna rätt ensamma och hittar de ingen ny samarbetspartner är chanserna rätt små att vinna ett val. Därför blir denna höst spännande att följa hur allting kommer att utveckal sig politiskt.