Det vill i alla fall jag påstå. Avundsjukan och prylhetsen är det som leder till fler brott. Som när man läser i bl a aftonbladet att barn lider då föräldrarna är så fattiga att de inte kan åka på utlandssemester. Jag blir häpen. I min barndom då sossarna styrde vårt land, hade vi inte råd att åka ens på semester i Sverige. Vi hade ingen bil och de kläder jag fick var sydda av min mor. Det är inte många skolresor jag varit på eftersom det blev för dyrt för oss. Kött åt vi bara på helgerna. Min första cykel fick jag när jag var 10 år och då hade min far jobbat extra som vaktmästare på kyrkogården, för att få ihop pengar.

Jag hade skolkamrater som fick vad de pekade på och visst hade jag också önskat att ha det så. Men jag blev inte mobbad för det och jag led väl inte nämvärt då det fanns nöjen som var gratis. Min far och jag var på biblioteket varje vecka och lånade böcker. Jag fick gamla veckotidningar av en bekant till min mor och ur dem klippte jag pappersdockor som jag lekte med. Jag sydde kläder till mina dockor och ett twistband fick jag av min mor. Hade någon en boll så kunde man leka en massa olika lekar.

Att det skulle vara svårare för barn idag att klara sig utan prylar är något jag inte köper. Det finns begagnade mobiler, spelkonsoler, dataspel mm om det nu är det de vill ha. Man måste inte åka på semester utomlands och man behöver inte ha det senaste i klädväg. Klarar inte barnens föräldrar att uppfostra sina barn till det, då leder det till fler brott. För att få allt det någon annan har, stjäl man. Precis så som skedde i London för inte alltför länge sedan. Ha begäret ledde till upplopp och stölder.

Att det ska vara orättvist att någon som lagt ned flera år på studier och tagit höga lån, tjänar mer än någon som inte gjort det, ser inte jag som ojämlikt. Vi har alla ett val och ett liv som vi själva bestämmer hur det ska se ut. Det är aldrig för sent att studera heller så den som missat det vid unga år, kan göra det sen. Det vi främst ska lära våra barn är att pengar inte är allt, utan det finns annat som är mer värt.

Detta är skrivet av en som mycket väl kunde kallats fattig i min barndom, men som gjort val så att jag kan köpa åtminstone en del av det jag gärna vill ha nu när jag är vuxen.