Dagen är riktigt vårlig och vi fick en underbar hundpromenad innan frukost.
Ronja blev sämre igår och spydde upp all mat hon fått i sig. Hon åt inte upp allt som hon brukar och var lite hängig.
Idag har hon ätit lite och varit lite piggare. Men jag känner att det kan vara nära för henne nu. Så vi känner oss lite nere hela tiden och försöker förbereda oss mentalt.

När en familjemedlem går bort är det som att en del av vår identitet försvinner, och det blir ett vaccum.
Vi är vana att betrakta oss själva som en familj med tre stora hundar. När en försvinner måste vi börja se oss som tvåhundarsfamiljen istället. Men jag har lärt mig leva med sorgen efter Berrie som var en del av mig så länge, så jag klarar väl denna förlust också.

Vi ska vara glada över alla de år vi fått äran att vara med Ronja. Hon har berikat vårat liv. Jag låter henne gå när hon vill.