Idag är det Stockholm maraton

Löparna startade vid tolv och bjuds på blandväder. Låter lite som blandfärs men så är det.
Jag känner banan i fötterna efter den gången jag sprang där. Hur vältränad man än är så är de sista kilometrarna väldigt jobbiga. För min del så sprang jag bara på vilja den sista milen. Benen och fötterna värkte. Om jag hade stannat så skulle jag aldrig fullföljt loppet. När det återstod någon kilometer var det som att jag fick nya krafter och sprang från det sällskap jag haft. De hade peppat mig att röra på fötterna som kändes som bly.

Jag var stolt över att ha klarat hela banan och målet för min träning var nådd. Tiden kommer jag inte ihåg, men jag var inte sist och det var det viktigaste.
Det var varmt och soligt den dagen och jag vet att jag önskade att det hade regnat. Jag gillade att springa i regn.

Flera år senare stod jag som åskådare och var stolt över att jag också hade klarat detta maraton en gång i mitt liv.
Idag har jag andra mål och de är minst lika viktiga och har jag klarat att springa maraton så klarar jag de också.
Jag vet att jag kan. Den vetskapen lärde jag mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.