Har följt skriverierna om rättegången mot de två ungdomarna som misshandlade Carl-Eric Cedvander i Kortedala och blir mycket oroad. Föräldrarna är i chock och sedan visar det sig att dessa ungdomar varit i klammer tidigare. En av dem har t o m fått skriva på ett papper att inte umgås med vissa i hans bekantskapskrets. Skolan har varit oroade länge. Frånvarotimmarna talar sitt entydiga språk. Tydligen vet inte föräldrarna ett dugg om vad deras barn sysslar med eller är om dagrna eller kvällarna. Inte undra på att sådana saker händer. Ungdomarna lever precis som de vill och stiftar sina egna lagar. Nåde den vuxen som säger åt dem att inte kasta ölburkar på gatan.

Under rättegången har de tydligen tagit tillbaka allt de sagt och menar att denne 60-årige man som legat medvetslös på sjukhuset ett bra tag, var den som attackerade dem. Men hallå! Hur dum får man egentligen vara? Men struntar man att gå i skolan och lära sig något så blir intelligensen därefter. Jag blir bara förbannad och anser att tar inte myndigheterna tag i detta nu och ser till att dessa ungdomar får lära sig veta hur man ska uppföra sig, så har vi ett par monster ute på gatorna om något år.

Jag har berättat i ett inlägg från förra helgen om att vårat inbrottslarm gick, då vi var ute med husbilen. För en liten stund sedan kommer två för mig okända ungdomar i 15-16-års åldern strykande förbi. Ibland får man en magkänsla och den sade mig att det var de som försökt rycka upp ytterdörren så larmet gick. Nu skulle de kolla om allt såg likadant ut och kanske göra ett nytt försök till inbrott. Men Unkas stod vid staketet och husbilen står utanför, så de fick antagligen avblåsa kvällens aktiviteter. När de så svängde in på nästa gata istället för att gå gatan rakt fram, stärktes mina misstankar. Tyvärr har de säkert fler objekt på sin lista, så det blir säkert någon annan som får påhälsning. Till saken hör också att det inte bor några ungdomar i den åldern i denna delen av byn. De barn som bor i husen här är antingen betydligt äldre eller väldigt unga.

Vet deras föräldrar vad dessa ungdomar sysslar med på sin fritid? När pojken var i den åldern kollade vi både på dagarna och kvällarna var han var och vad han gjorde. Visst tyckte han att vi var skitjobbiga, men vi levde hellre med hans ilska, än att han hamnade i tråkigheter. För det var ju så att i vissa situationer verkade han hur vuxen som helst, medan han i andra var som ett litet barn. Därför ska man inte låta sig luras att de verkligen kan göra de rätta valen i livet.