Vad var det jag sa,

Annonser

Svårt att inte säga ord som att det visste jag ju och varför har ingen ens funderat i dessa banor. Igår läste jag ett debattinlägg där en man frågade sig varför det bara är ensamkommande pojkar/män som kommer hit. Det har jag också undrat över. Är kvinnor och barn inte värda att slippa krig? Nu menar nog många att deras kultur är sådan att det är mannen som ska försörja familjen och att det är svåra strapatser innan de når Sverige.

Visserligen är det säkert så i många fall, men det kan även vara så att de unga män som kommer hit varit ute i kriget. De har stridit mot regeringsstyrkor på någon sida.

Nu sätts de samman i olika hem för ensamkommande och då med all säkerhet har de varit på olika sidor. De blir inte vänner för att de kommit hit. Nej, när någon kommer på att NN stridit för den rebellgruppen så uppstår konflikt. Därför är det bråk på dessa boenden och då de redan dödat i strider är det inte alls långt borta att sticka en kniv i den de ser som fiende.

Jag har även haft mina funderingar om att en del av dessa unga män, ljuger om sin ålder. Det kanske är lättare att få uppehållstillstånd om de säger sig vara yngre än arton år. Någon måste ju ha inbillat dem det. Säg att du är sexton så ordnar sig allt och snart kan du ta hit din familj. Men säger du att du är tjugo så är risken stor att du skickas tillbaka. Nu har det visat sig att just ett sådant fall har uppdagats, då en ung kvinna blivit dödad på ett boende. Förövaren visade sig vara arton år och i Sverige är man myndig vid den åldern. Man ska kunna klara sig själv och de flesta unga svenska ungdomar vill ju flytta hemifrån vid den åldern.

Det är ju en djävla soppa våra politiker har ordnat åt oss. Alla vi som vill hjälpa och förstår att flyktingar behöver hjälp. Men hur ska vi klara av att hjälpa, när vi inte vet vilka det är som tagit sig hit? Jag tror inte att det är otänkbart att x-antal terrorister även kommit hit. Men vilka är de? Jag förstår inte varför det skulle vara så svårt att ha bättre kontroll på de som kommer. Varför är det så många unga män som försvinner från boenden? Vart tar de vägen? Är de hitskickade av någon eller ?

Tror vi är många som undrar över just dessa frågor och ingen svarar. Hur ska vi förhålla oss till allt som sker?

Blir ytterst konfundersam och oroad

Annonser

Har följt skriverierna om rättegången mot de två ungdomarna som misshandlade Carl-Eric Cedvander i Kortedala och blir mycket oroad. Föräldrarna är i chock och sedan visar det sig att dessa ungdomar varit i klammer tidigare. En av dem har t o m fått skriva på ett papper att inte umgås med vissa i hans bekantskapskrets. Skolan har varit oroade länge. Frånvarotimmarna talar sitt entydiga språk. Tydligen vet inte föräldrarna ett dugg om vad deras barn sysslar med eller är om dagrna eller kvällarna. Inte undra på att sådana saker händer. Ungdomarna lever precis som de vill och stiftar sina egna lagar. Nåde den vuxen som säger åt dem att inte kasta ölburkar på gatan.

Under rättegången har de tydligen tagit tillbaka allt de sagt och menar att denne 60-årige man som legat medvetslös på sjukhuset ett bra tag, var den som attackerade dem. Men hallå! Hur dum får man egentligen vara? Men struntar man att gå i skolan och lära sig något så blir intelligensen därefter. Jag blir bara förbannad och anser att tar inte myndigheterna tag i detta nu och ser till att dessa ungdomar får lära sig veta hur man ska uppföra sig, så har vi ett par monster ute på gatorna om något år.

Jag har berättat i ett inlägg från förra helgen om att vårat inbrottslarm gick, då vi var ute med husbilen. För en liten stund sedan kommer två för mig okända ungdomar i 15-16-års åldern strykande förbi. Ibland får man en magkänsla och den sade mig att det var de som försökt rycka upp ytterdörren så larmet gick. Nu skulle de kolla om allt såg likadant ut och kanske göra ett nytt försök till inbrott. Men Unkas stod vid staketet och husbilen står utanför, så de fick antagligen avblåsa kvällens aktiviteter. När de så svängde in på nästa gata istället för att gå gatan rakt fram, stärktes mina misstankar. Tyvärr har de säkert fler objekt på sin lista, så det blir säkert någon annan som får påhälsning. Till saken hör också att det inte bor några ungdomar i den åldern i denna delen av byn. De barn som bor i husen här är antingen betydligt äldre eller väldigt unga.

Vet deras föräldrar vad dessa ungdomar sysslar med på sin fritid? När pojken var i den åldern kollade vi både på dagarna och kvällarna var han var och vad han gjorde. Visst tyckte han att vi var skitjobbiga, men vi levde hellre med hans ilska, än att han hamnade i tråkigheter. För det var ju så att i vissa situationer verkade han hur vuxen som helst, medan han i andra var som ett litet barn. Därför ska man inte låta sig luras att de verkligen kan göra de rätta valen i livet.