Jag läser Kristians blogg av och till. Kanske hoppas jag att det vänt och att han ska ha besegrat sin sjukdom. Men tyvärr blir det värre och man blir sorgsen. Jag kan inte förstå vad han går genom eller hur han har det. Kan bara läsa hans ord och försöka känna det han skriver. Han skriver bilder och upplever kanske livet mer intensivt än vad vi andra gör. Så känns det i alla fall.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/07/i-stralen-till-new-york.html