Jag ska inte påstå att jag har haft det hektiskt idag eller stressat runt, men det känns som jag haft en storm som dragit genom huvudet. Det blåser knappt utomhus så det är ingenting utomstående sak som fått mig att känna såhär. Nej, det är detta att sitta mellan två parter som påverkar mig. Jag har pratat med tre olika personer om alltihop, de två det gäller och en annan oberoende som jag inte vill dra in i härvan. Vi två ska stå vid sidan av och inte beblanda oss mer med någon av de andra. Men det var nästan så att jag trillat dit och dragit en till med mig. Vem vet vad som kunnat hända oss då?

Inte för att det hela är så allvarligt efter vad jag förstått, men antagligen vet jag inte allt heller. Jag vill inte veta mer för det räcker så bra som det är. Nu går vi vidare och lämnar en sjuk människa därhän. Jag väljer tystnad precis som den ena parten i det hela också gör.

Men än har inte stormen lagt sig i mitt huvud och det tar väl ett tag innan den gör det. Skulle kanske syssla med fotografering istället? Verkar vara mycket lugnare och mer rofyllt.

Eller guppa runt i en damm, som dessa sothönor? Men den gröna sörjan verkar inte direkt inbjudande. Till råga på allt verkar sothönan vara helt ensam där nu. Tidigare i somras var det en hona, hane och fyra små ungar. Det var roligt att se hur de växte för varje vecka. Men nu vet jag inte vart de har tagit vägen. Hoppas de bara gömmer sig i vassen de gånger jag går förbi.