Vi sörjer idag

Det regnar och det passar bra en dag då vi pratar minnen och låter oss vara ledsna. När man haft en hund som Unkas med så mycket karaktär och pondus, blir tomrummet enormt stort. Vår stora kille var den snällaste hund som gått på denna jord.

Vi är verkligen glada att ha fått haft honom såhär länge då stora hundar ofta dör vid åtta års ålder. Unkas blev ju tio och ett halvt. Men det tråkigaste är att han aldrig får ligga i trädgården och mysa. Vi hann aldrig komma dit. På måndag hämtar vi nyckeln och det är så få dagar dit. Men som den människa som har hand om en hund måste vi se till att de har det bra och inte mår dåligt. Det tunga beslutet är vår skyldighet att ta.

Att hundar kan sörja när en flockmedlem försvinner har vi varit med om förut då vi tyvärr fått låta fem hundar somna in. Alla med någon form av cancer. Kuma sörjer och vill inte ha med oss att göra idag då vi förde bort hans bästa bror som han verkligen älskade. Turbo är ovanligt stilla och förstår nog inte var Unkas är. Hon tittar upp på sängen där han låg nästan hela tiden de sista dagarna. De förstår att han inte är här men hoppas kanske att han ska komma tillbaka.

Som sagt så tillåter vi oss att vara ledsna idag, men i morgon måste vi gå vidare. Vi har två fina hundar som behöver oss och som vi nu får ge den kärlek de förtjänar att få. Naturligtvis har Unkas fått mest uppmärksamhet under dessa dagar och de andra två fått stå tillbaka en del. Det får vi ändra på och lägga sjukdomstiden bakom oss. Jag vill se tillbaka på allt fint vi hade tillsammans med Unkas.

Snart börjar vårat husliv och då får vi en hel del att göra. Vi skulle ha åkt till Ikea idag men beslutat att det gör vi i morgon eller på torsdag.

 

Sovmorgon

Vi sov länge idag efter gårdagens bravader. Men ställplatsen var ingen hit. Visst stod vi vid Canal du Midi men det var mitt i staden och ingen bra plats för hundarna. På båda sidor stod det husbilar och det var ingen utsikt vi ville ha. Så vi körde vidare mot mer kända trakter.

Förutom att Mr J blev snurrig när vi kom till Narbonne, så jag nästan blev arg, har färden gått bra idag. I Beziers hittade fram till Lidel där vi handlat tidigare.

Lite molnigt idag men från +9 på morgonen steg temperaturen till +14 på dagen trots molnen. Det var fullt av träd med mandelblommor efter vägen och mimosan lyser fint gul.

Vi kom fram till ställplatsen och den ligger på landet i ett lugnt område. Men en motorbana framför oss hade en tävling idag så vi hade underhållning ett tag.

Våghalsiga ungdomar som säkert sover gott inatt.

Väldigt bra för hundarna och nu sover de en stund innan det är dags för deras middag. Vi har precis ätit en bit baguette som här kostar 3:75 styck och på den lite brieost där en stor ost kostar 25:-. Gissa om det smakar gott.

Nu stannar vi här i några dagar och vilar upp oss. Här känner vi oss hemma, då syftar jag på regionen och klimatet.

Sista natten

Trodde vi skulle kunna ha det lite lugnt nu när möblerna är i magasinet, men det har varit än det ena och än det andra varje dag. Idag körde Mr J till sophanteringen i Svedala med det sista skräpet vi hade. Sedan har vi besökt våra föräldrar i olika omgångar. Nu blir det snart pytt i panna som kvällsmat.

I morgon lättar vi på handbromsen och kör från byn. Ner till Trelleborg och lämna över alla nycklar. Sedan en del inköp innan vi kan köra till campingen och då hoppas vi på att H orkar köra Mr J tillbaka till byn och hämta Madame. Vi vill gärna ha jeepen att köra och handla med och lite andra ärenden. Ska även till våra föräldrar en sväng till innan vi styr söderut.

Lite trötta är vi fortfarande.

Fyra dagar kvar

Jag tillhör dem som skriver under på att 2016 har varit ett riktigt skitår. In i det sista dör folk som flugor och det blir så tomt. Musik som alltid funnits i mitt liv, människor man sett på film, är borta. Just detta år har jag för första gången börjat känna att vi närmar oss slutet. Slutet på resan genom livet här på jorden. Därför känns det så viktigt att verkligen uppfylla de drömmar vi har. Inte vänta så mycket längre till.

När ett år börjar med att vår älskade Nellie måste somna in. Min lilla tös som alltid var så rädd att göra fel. Jag har saknat henne varje dag under 2016 och har haft så svårt att släppa henne. Vår semester höll inte på att bli, då våra föräldrar blev sämre och vi inte visste hur det skulle bli. Hela resan var vi beredda på att vända hemåt. Då vi var hemma igen skulle jag ordna allt för pappa som äntligen var hemma. Några dagar och jag bröt foten och benet, riktigt illa och blev som en strandad säl. Det har varit och är frustrerande att inte klara av saker som varit så självklara.

Nu räknar jag ned detta år och lägger det bakom mig. Jag kan gå korta sträckor och svullnaden har gått ned hyfsat bra. Nästa år ska jag gå på riktigt igen. Pappa ska komma hit till byn igen och jag kunna träffa honom oftare. Hej, 2017 kom snart med nya tag till oss alla.

nyar

Min dag igår

Fyllde jämnt igår och denna gång kändes det mer än förra gången. Vet inte varför, men så är det. Inte för att jag tillbringade dagen mer glamoröst än tidigare födelsedagar. Nej då. Med åren har jag dragit ned på firandet och nu är jag på den nivå som känns bekväm. Pappa mindes sin födelsedag då han var i min ålder. De hade bokat bord på en restaurang och hela familjen var samlad. Allt var roligt tills vi återvände hem till mamma och pappa. Kaffe och whisky skulle vi inta hemma hos dem. Syrran drog in min dåvarande pojkvän i badrummet. Vi satt som fågelholkar allihop och efteråt var stämningen förstörd. Vad de gjorde därinne, vet bara de två. Jag frågade aldrig min pojkvän och kort därefter sade jag hejdå till honom. Det var inte endast den händelsen som var avgörande.

Därför känner jag att min födelsedag var mer minnesvärd och som jag kan se tillbaka på utan att få någon konstig känsla. Jag började dagen med en god frukost, en puss och grattis från mannen innan han åkte till arbetet. Sedan en skön dusch och så satte jag ut flaggan vid entrén. Strödde ut kaffesumpen jag samlat. Jag kan garantera att mördarsniglarna håller sig borta. Sedan vattnade jag alla rosorna i trädgården. Hundarna assisterade i vanlig ordning. Kikade in på Facebook efter att ha uppdaterat min blogg. Jag har fått så många hälsningar från hela världen. Precis vad jag önskade mig. Jag blir fortfarande glad över att tänka på det. Kände mig inte bortglömd för fem öre.

Solen sken och hundpromenaderna blev härliga. När jag gick summerade jag mitt liv tills nu. Allt från mina första år som barn och fram till nu. Kom fram till att jag upplevt en hel del och är nöjd med att vara där jag är idag. Livet känns bra och nu hoppas jag på att få hänga med ett bra tag till. Allt är inte avbockat på min önskelista. Det vill jag hinna med tills nästa gång det blir en jämn födelsedag.

Idag kör jag vidare på mitt nya år. Solen skiner även idag och det är fredag den 13:e.

Sura uppstötningar

Ibland får man besked som ger sura uppstötningar och idag fick jag det. Men precis som när det gäller magen så har jag motmedel mot sådant. När det kommer från magen tar jag samarin och när det kommer på annat sätt hittar jag alltid ljuspunkter som tar bort det sura. Snart har den sura smaken i munnen försvunnit och jag lägger det bakom mig.

Annars har sommaren kommit tillbaka och det är riktigt varmt och skönt ute. Vi njöt av promenaderna idag och hoppas det får bli såhär ett tag. Har ju en del trädgårdsuppdrag och detta väder passar utmärkt att utföra dem.

Allt flyter på och just nu är det riktigt spännande mad alla uppdrag som kommer in. Jag känner att nu är jag verkligen på gång och går de tre stora jag bearbetar just i lås kommer jag att ta en whisky i helgen, var så säker.

Augusti 2014 040

Vi fortsätter vidare in mot en höst som förhoppningsvis blir varm och torr.

Storm i huvudet

Jag ska inte påstå att jag har haft det hektiskt idag eller stressat runt, men det känns som jag haft en storm som dragit genom huvudet. Det blåser knappt utomhus så det är ingenting utomstående sak som fått mig att känna såhär. Nej, det är detta att sitta mellan två parter som påverkar mig. Jag har pratat med tre olika personer om alltihop, de två det gäller och en annan oberoende som jag inte vill dra in i härvan. Vi två ska stå vid sidan av och inte beblanda oss mer med någon av de andra. Men det var nästan så att jag trillat dit och dragit en till med mig. Vem vet vad som kunnat hända oss då?

Inte för att det hela är så allvarligt efter vad jag förstått, men antagligen vet jag inte allt heller. Jag vill inte veta mer för det räcker så bra som det är. Nu går vi vidare och lämnar en sjuk människa därhän. Jag väljer tystnad precis som den ena parten i det hela också gör.

Men än har inte stormen lagt sig i mitt huvud och det tar väl ett tag innan den gör det. Skulle kanske syssla med fotografering istället? Verkar vara mycket lugnare och mer rofyllt.

Semestern 2014 003

Eller guppa runt i en damm, som dessa sothönor? Men den gröna sörjan verkar inte direkt inbjudande. Till råga på allt verkar sothönan vara helt ensam där nu. Tidigare i somras var det en hona, hane och fyra små ungar. Det var roligt att se hur de växte för varje vecka. Men nu vet jag inte vart de har tagit vägen. Hoppas de bara gömmer sig i vassen de gånger jag går förbi.

 

Ska inte klaga

image

Värmen och solen håller i sig. Vi vaknade tidigt idag då det var så varmt. Upp med dörren och som tur var fläktar det här på kajen. Dags att dra ut på Öland och gräs, vilket hundarna kommer att uppskatta.
Vi såg katamaranen avgå till Gotland och jag avundas inte dem som har flera timmars båtfärd framför sig.
Våra grannar här är ett äldre par från Holland. De satt ute redan vid halv nio, när vi öppnade gardinerna. Tänk, att slippa ha någon brådska och kunna ta dagarna som de kommer? De ser ut att njuta av tillvaron fullt ut.

Vår färd är tidsbegränsad och snart måste mannen återgå till vardagen. Jag har ju kontoret med mig och vilar mellan varven. En fördel med att vara egen företagare. Nackdelen är väl att jobbet alltid är med vart jag än åker.

Söndag och avfärd

image

Solen skiner på oss idag och allt blir roligare igen. Flera husbilar har redan åkt vidare och strax kommer vi tillhöra den skaran. Andra har anlänt för en dag här i småbåtshamnen. Vi åker söderut och får se vad vi hamnar i eftermiddag.
Men detta var en fin ställplats och hit kommer vi säkert någon mer gång.
Oturligt nog har Nellie börjat löpa och verkar gå mot höglöpet. Nu är vi glada att våra hanar är kastrerade och inte särskilt intresserade av hennes inviter. Annars hade vi säkert haft en cirkus. Hon har blivit duktig på gamla dar och tvättar sig duktigt.
Hon ska få bada så snart vi hamnar på en plats där hundar får bada.

Nu ska vi njuta av värmeböljan som kommit in och det gör jag i skuggan som vanligt.

Resedag

image

Nu tackar vi för oss och lämnar Göta Kanal för denna gång. Vi har sett allt från roddbåtar till stora yatcher slussa sig genom kanalen. Gamla skutor och vackra färjor som blev motta med sång och musik. Vår vistelse här i Forsvik har varit mycket trivsam.
Denna gång blir det ännu en tur längre österut och eftersom det fina vädret ska vara där, hoppas vi på fler soldagar.