Unkas och jag traskade runt byn själva idag. Kuma och Nellie var i trädgården med husse.
Kuma verkar bättre i sin tå nu, men får vila under tablettkuren som är sju dagar.
Unkas behöver sin dagliga tur, annars blir han så frustrerad. Hittar på dumheter bara för att ha något att göra.
Nu har vi precis klippt gräset och tar en paus på bänken. Mannen målar garageportarna.
Det kändes onekligen snopet, när jag drog upp rullgardinen i morse. Snöflingor virvlade i luften och himlen var järngrå. Inget lade sig som ett täcke på marken, utan den var bara smutsbrun av vått. I sedvanlig ordning väckte Kuma oss strax före tio. Han börjar med små ynkliga gnyenden för att bli mer högljudd och sedan kommer de gutturala ljuden. Hans sätt att säga godmorgon. Unkas faller in i med grymtanden och vid det laget är vi väldigt vakna.
Torkskåpet sattes på och regnjackorna fick göra rätt för sig. Vi traskade ut i det som mer utvecklats till regn och hoppades att kepsarna skulle vara tillräckligt skydd för huvudet. Men efter en stund insåg vi att det var bäst att dra upp huvorna för att det drog kallt om öronen. Ihärdigt fortsatte vi vår promenad ut på landet och kan stolt säga att vi inte fuskade en enda meter.
Väl hemma fick hundarna en torkning med varma handdukar. De var rejält våta. Jag kunde nästan vrida ur vattnet från Unkas tassar. Han var ordentligt våt.
Första vårmånaden bjöd alltså på snöflingor, vilket gjorde att vi kände oss lite lurade. Sista februari var solig och mer vårlik. Vi som knappt sett snö denna vinter. Känner mig fortfarande lite frusen, trots att jag duschat i varmt vatten sedan jag kom hem. Nu ska vi kura hemma och bara mysa resten av denna söndag.
Äntligen klar efter två dagars arbete. Jag har uppnått mitt mål denna månad och till och med slagit det. Fler timmar gjorda än jag hade beräknat. Maj var en väldigt bra månad för mitt företag. Därför är jag både glad och trött just nu. Tänker ta en lugn kväll sedan. Mitt huvud känns ett par storlekar större just nu och jag behöver vila så det blir normalstort igen.
Gick med hundarna i det varma duggregnet, vilket absolut inte gjorde mig ett dyft. Löste vissa problem under tiden och kan pusta ut nu. Men höll på att få spel när inte SuvEllen startade. Hon har stått sedan i onsdags förra veckan och batteriet sade bara blä, när jag vred om nyckeln. Eftersom jag lovat pappa att köpa tidning, ta in hans post och lämna lotto, traskade jag iväg till tobak. Där fick jag veta att jag inte kunde lämna in kupongerna utan ett spelkort. Pappas var hemma hos honom. Traskade hem till honom och berättade att han fått brev om detta. Klart att han hade, men sedan inte tänkt mer på det. Jag bet ihop och lovade att göra om samma vända i morgon igen. Men förhoppningsvis med en bil som vill starta.
Satte upp en stor lapp på köksskåpet: ”Ladda Batteriet i SuvEllen!”. Detta är en uppmaning till mannen när han kommer hem.
Men nu släpper jag dagens bestyr och ger hundarna deras mat.
