I fönstret surrar en fluga, kanske sommarens sista? Luften är klibbig och regn väntas in under kvällen. Meningar som:” haha, nu slipper jag vattna”, fastnar i halsen. För nu är det inte många blommor kvar som behöver vattnas. Blomlådorna ser ut som de festat flera veckor i Magaluf. Det finns ett motstånd inom mig att kasta bort dessa härjade tagetes. Om jag gör det är sommaren definitivt slut och jag vill hålla den kvar, om så bara en millimeter. Jag behövde ingen jacka idag när Unkas och jag tog en promenad, men det kändes höst ändå. Löven på buskar och träd har börjat falla och ligger som underkjolar runt träden. Men ännu är det mycket grönt och det gör gott för ögat.

Vi satt ute i trädgården på bänken och det var inte lika skönt som förra veckan. Jag kände att jag ändå måste sitta där någon timme, då Kuma protesterade högljutt när han inte fick gå sin promenad. Tassen är bättre och det skulle kanske fungera, men risken är ändå att inflammationen blossar upp igen. Två dagar kvar av kuren med antibiotika och jag önskar att det fick vara lite sommar de dagarna. Sedan kan hösten få traska in hur mycket som helst. När vi kan ge oss ut på landet igen och njuta av lugnet.

Men tills dess får vi vara instängda i trädgården och blicka längtansfullt ut. Kuma jag lovar att på torsdag ska vi ge oss iväg.