Idag känns det som att första höstdagen är här, för det blåser kraftigt ute. Det var molnigt först när jag steg upp, men nu är himlen blå och regnmolnen har dragit bort. Tror att det har regnat i natt och det är bra för alla växter. Den enda av hundarna som varit ute är Unkas och han var lite fuktig i pälsen när han kom in igen. Kuma luktar regn och vägrar gå ut när marken är våt. Blåst är inte heller något han gillar. Kuma tycker om att softa inomhus och går bara ut när toaletten ska göras. Att strosa omkring i höstväder är inget för honom.

Jag har laddat ner mina foton från mobilen och lekt lite i mina fotoprogram.

Denna bild visar lite av mina känslor just nu. Jag sitter innanför en mur och tittar ut mot omvärlden. Men jag river lite i taget ju friskare i foten jag blir. För varje dag kommer jag närmare. Tror att många i byn funderar var jag är och vad som hänt. En del vet nog att jag brutit foten, medan andra inte har en aning. Snart får de nog veta när jag börjar stappla omkring ute i trädgården. För det känns som att foten blivit lite starkare och kanske snart orkar bära mig. Jag hoppar ju inte omkring utan tar mig fram med tyngden på höger fot och ben, den vänstra har jag i golvet utan att stödja på den. Det var lite knepigt i början men nu fungerar det väldigt bra.