Vi skulle inte men…

Först hade vi tänkt köra till veterinären i Beziers, men så ville JR vänta tills i morgon på torsdag alltså. Var helt ok tyckte jag och så skulle vi komma iväg tidigt på förmiddagen vilket innebar att senast vakna vid 09.30. JR skulle ställa klockan till torsdag morgon.

Allt detta innebar att min hjärna uppfattade det som att vi skulle vakna den tiden idag. Alltså var jag klarvaken halv tio och kunde konstatera att det regnat inatt. Grått och tråkigt väder så här skulle inte bli någon dag ute. Suck, jag väckte JR vid halv elva och gav dagsrapport, varvid han utbrister att vi kanske ska ta veterinären idag istället. När han sedan läser diverse sajter i mobilen och konstaterar att det kan bli lock down ännu en gång, så bestämmer vi oss för att köra idag.

Grått så långt ögat når och vi var lite nervösa att det skulle bli omöjligt att få hundarnas klor klippta idag, men vi kände att vi måste chansa.

JR hade putsat rutorna idag så jag skulle kunna fota medans vi körde. Allt gick bra hela vägen ut ur byn och förbi Cornelihan. När vi kom fram till rondellen vid Intermarche stötte vi på patrull. Vägarbete uppe på ringleden som leder till Beziers och devitation rådde. Ja, vi hade ju inget val utan körde på och hamnade bakom det stora affärcentrumet Polygone. Dit ville vi ju inte utan svängde runt i rondellen.

Vi hade inte mycket aning om var vi var men jag dirigerade och JR litar blint på min instinkt. Jag har en förmåga att komma rätt och visst kom vi till ännu en rondell.

Ja, det stämmer ju att solen hittat fram en del här. Nåväl här snurrade vi bara ett halvt varv enligt min inre gps.

Se på tusan vi hamnade vid rondellen som leder oss till kända trakter. Var det inte det jag visste. Bara ett varv och så var vi på väg till veterinären.

Det var massor av bilar och vart skulle vi ta vägen med en bil som är över åtta meter? Jo vi körde ända fram till dörren till kliniken. Klämde in oss och JR gick in. Som vi befarat var det fullbokat, men stamkunder som vi är fick vi den duktiga tösen i receptionen att klippa klorna på våra två. Den tösen är superduktig och det hela gick nästan på nolltid.

Vi pustade ut och JR backade ut från hela detta inferno. Jag erbjöd mig att gå ut och dirigera men det blev ”kan själv”. Endast en gubbe i en skruttig bil verkade ha åsikter om vårat ekipage men JR lade sig på hornet och så drog vi iväg. Jag hade gärna käftat lite på svenska till gubben men kanske bäst att det inte blev så. Efteråt sade JR att han gärna slagit gubben på käften. Fast det hade nog aldrig hänt om jag känner min JR rätt.

Hem gick det utan några mankemang och hundarna var så glada att få gå in i trädgården. Suragubben mittemot oss hade parkerat sin bil på vår sida och jag dirigerade JR så han inte ens kom i närheten av den bilen. Såg att surisen stod i porten och kikade men han fick tji där. Vet ju inte varför han är sur men kanske beror det på att jag hojtat till när deras hund skrikit av rädsla. Jag har en känsla av att han är elak mot hunden. Men som jag alltid tänker så :”karma”.

I morgon ska vi bli hemma och vad vi ska göra då vet vi inte ikväll.

3 svar till “Vi skulle inte men…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.