fbpx
Det är mycket nu

Det är mycket nu

Jag ställde ringning till halv tio idag och det var för att vi ville äta frukost innan JR skulle till vår läkare. Inte roligt med totalstopp i örat. Nu blev det så att här suger man inte ut proppar i öron utan man kör en variant med något frätande verkar det som. Alltså kom JR hem med ett recept som vi skulle hämta ut efter vår tur till St Chinian.

Inte något upplyftande väder så det passade oss bra att köra en sväng. De varnade för regn senare så vi snabbade oss att köra iväg.

Någon är överlycklig att få åka bil. Turbo älskar att få följa med och idag fick hon en zoomie innan vi startade. Det blev några varv runt poolen och ut mot uppfarten innan vi var klara för avfärd. Kuma hade en del bryderier med att nosa här och där innan han var klar. Men så var vi på väg och nu skulle vi betala omregistreringen av mackan. Sedan är det bara att vänta på vår carte gris.

Vi såg en del julgranar efter vägen och med de granna kulorna lyste de upp dagen som idag var rätt grå. Rätt folktomt ute idag och det är förståeligt då det droppade av och till från molnen ovanför.

Så var det dags att bege oss ner i molnen för de var riktigt låga idag. Känslan att känna sig trängd började infinna sig hos mig. Visst är det vackert men inget för mig mer än korta stunder.

Vi hittade en parkering vid torget som idag var väldigt ödsligt. Men se där en gran glittrade i ena änden. JR gick sin väg för att ordna med det ekonomiska och jag stannade i bilen med hundarna. Det var inte alls roligt för det var så dött ute.

Men vi tre är tålmodiga och det är ju fina träd. Nu fungerade inte vår utmärkta dams dator och ville inte ta mot vår betalning så vi åkte därifrån i oförättat ärende. Vi fick inte betalt och nu väntar vi på ett mail från garaget så vi kan sätta in pengar på damens konto. Hon var så tillmötesgående att hon erbjöd sig betala beloppet och att vi sedan satte in pengarna till henne. Alltså vilken pärla till människa.

Snart hemma och det ser faktiskt ut att bli regn snart. Men först skulle vi till parmacia och hämta ut de droppar JR ska ha i sitt öra.

När vi närmade oss vår by hade regnmolnen inte hunnit fram. Vi hann hämta ut vätskan och jag var även bort och hämtade vår gröna soptunna innan det började droppa.

Trötta hundar som somnade strax efter att de fått sin middag och JR fick sina första droppar i örat. Vi åt tjock korv med bröd idag och så gott det var efter vår tur. Nu sprakar det så fint i spisen och doftar så härligt av träet. Fredag och ja det skulle kanske varit nobelmiddag men på grund av pandemin ställer vi in den för detta år. Känns bra för då kan jag fortsätta kvällen i mina snickarbyxor. Ett glas rött gott vin och sedan en espresso med ett glas whisky därtill. Tror denna kväll blir precis så bra som den kan.

6 svar på ”Det är mycket nu

  1. Så fina bilder som så väl illustrerar er dag i dag.
    Hoppas verkligen att dom där öron dropparna hjälper.

  2. Tänkte bara tipsa lite om våra motsvarande franska erfarenheter. De franska örondropparna som köps på la Pharmacie (med ph, inte bara p) är faktiskt sämre än de motsvarande svenska. Det tar evigheter innan man märker någon skillnad om man ens gör det. Är man helt igensatt i örat och dessutom har ont är det bara spolning som hjälper och i vårt fall utfördes den av vår öron-näs- och halsdoktor själv (ORL-läkare, se om ni inte har någon sådan i närheten).

    När du beskriver parkeringsdamens erbjudande om inbetalning till eget konto skulle jag definitivt akta mig. Det finns rara och ärliga människor förstås men det där låter klart misstänkt.. (och sen igen, eftersom jag är lite av fransk språkpolis så tipsar jag om att fransk registreringsbevis heter Carte Grise med e på slutet och inte stavas som en svensk gris. Nästan alla svenskar gör fel på detta men betydelsen är ”grått kort”, så som det ursprungligen såg ut. Och carte är femininum och då böjs adjektivet ”gris/grå” med e.)

    Hög igenkänning på att se vintertomma regngrå byar. Men det vänder ju snart!

    1. JR fick droppar på recept och de verkar fungera. Redan efter två gånger hör han och har inte ont.
      Madame i garget i St Chinian är den som hjälpt oss omregistrera husbilen till fransk. Rekommenderad av vänner i vår grannby och hon luras inte. Där känner vi oss trygga.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: