Ibland kan något beskrivas med endast tre ord. Vädret har varit grått, vi har tagit det lugnt och det var söndag. Se så många ord jag utelämnade i rubriken. Men hela världen kändes som att den var i ett slags bakrus. Vet inte hur många nyårshälsningar som plötsligt poppade upp i mobilen. Jag som inte har några vänner. Trodde jag i allafall. Nu vet jag bättre. De finns där ute någonstans. Så lite man vet.

Så fick jag äta upp detta att det var en grå dag, för solen tittade fram och jag traskade ut en stund. Då hade vi roat oss med att göra rent golven och jag bytt lakan i sängen. När man haft så roligt ett tag blir man ju både varm och trött så det var skönt att vara ute. Turbo gjorde sällskap med mig som vanligt då hon alltid är pigg på att göra saker. Lillkotten på denna sida var så glad över solens strålar och bredde ut sina blad ordentligt. Här gäller det att se sig för ordentligt då hundarna anser att deras toalett är här. JR plockar varannan dag men de går på toaletten varje dag. Inget konstigt med det.

Än så länge är året lite skört och ingen vet hur det kommer att bli. Men om man klarade förra året så borde det gå bra i år också. Vad syftar jag på här då? Naturligtvis är det omikron. Ännu ett nytt ord vi lärt oss som även är gångbart i alla länder. Får mig att tänka på hur lätt det hade varit om alla pratade samma språk. Esperanto tänker kanske någon. Det blev tyvärr ingen succé, men jag har en bibel på det språket. Min farfar kunde prata esperanto och när fan blir gammal så blir han religiös brukar man ju säga. Från att ha tittat djupt i många flaskor och glas under sitt liv, blev han religiös och sålde det sista han hade för en billig penning till någon församlingsmedlem. Pappa var ledsen över det i hela sitt liv, men för ung vid den tidpunkten för att kunna hindra det. Det kan ju vara så att han inte ville det just då. Att bo på landet var nog inte så populärt när han var ung och mamma hade nog vägrat då hon inte var en lantis.

Men varför gråta över sådant man inte kan ändra på. Jag blev ju en lantis tillslut. Först i Skåne och sedan här i Frankrike. Tillbaka till rötterna fast i ett annat land. Blev lite förvånad att det fortfarande var dagg på kärleksklövern då klockan närmade sig 17.00. Men det var vackert. Rättare sagt är vackert. Förresten tycker jag att grönt är skönt.

Efter att jag och Turbo vinkat till Mr Mac som gick förbi med sin bordercollie, gick vi in igen. De andra skulle gå ut till vinfälten på andra sidan huvudleden. En annan dag tyckte Turbo, för hon ville hellre ha sin middag. Nu frågade jag inte henne men hade jag gjort det och hon kunnat svara så hade hon valt middag. Har aldrig haft en hund som är så glad i mat. Ett tag trodde vi att hon hade mask och köpte avmaskningstabletter men så var inte fallet. Jag ger henne morötter vissa dagar och popcorn andra dagar. Problemet vi har är att hon återvinner sina egna bajjor. Inte bra och rätt äckligt tycker vi. Tar tacksamt mot tips vad vi kan göra för att förhindra bajsätande och abnorm hunger. Vi är ju regelbundet hos veterinären och de undersöker ju hundarna noggrant varje gång.

Okej, då sätter vi igång det nya året på allvar. Måndag i morgon och det är inget att leka med.