Precis som vanligt blev det en lugn morgon då vi myser tillsammans i sängen. Ja, med hundarna alltså för de ligger mellan oss. Nog så kärleksfullt och hundarna tycker att det är så härligt. Men så tar vi oss i kragarna och får på oss kläder och öppnar dörren till en solig dag. Kuma kippande mot det skarpa ljuset och Turbo skuttande av glädje. Vi tvåbenta stapplar stelbenta till en början men efter en stund känns det nästan som att vi var tjugo igen. Denna sol är så välgörande.

När jag var klar med vipplandet, skulle JR ta stegen och titta till några takpannor och då kände jag att det var bäst att håll koll på det hela. Här skulle ingen (det vill säga JR) inte falla från någon steg. Men han tog sig upp med skånska träskor på fötterna. Är det egentligen de bästa skor att ha på sig när man ska klättra på stegar? Men mina argument bet inte på JR. Nu gick ju allting väldigt bra och det var helt ok med tegelpannorna som inte hade en enda skada. Varför JR trodde att de hade det har jag inte en enda aning om. Något han fick för sig tror ju jag.

Hundpatrullen kör sin runda när JR står på en stege. Våga bara inte något för vi försvarar våra tvåbenta. Vi ser allt och vi hör allt. Nu är det så att Kuma släpper in folk men inte ut. Så kommer någon upp mot muren är det ok, men när de ska gå iväg får de höra ett vargvrål och då går de snabbt iväg.

Vi var ute ett bra tag där på eftermiddagen. Jag satte mig på bänken och så drog tankarna iväg. Vi har ju tankar på hur vår trädgård ska utvecklas. Vilka växter som ska få komma in och var de ska sättas ner.

Sedan gick vi oss och satte ner vid våra böcker en stund. Lite vila innan hundarna skulle få sin middag. Sedan åt vi en vietnamesisk /kinesisk/koreansk middag som var så god. Det är ju ändå kinesiska nyåret som börjar nu. Lite som att vinka farväl till pandemin kände jag. Nu blir det mer som ett vaccin varje år precis som influensasprutan. Ingen behöver hamna i respirator eller på IVA, inga sjuksköterskor behöver gå på knäna. En förhoppning inför detta år.

Ha en fin söndag.