Usch, jag har nog blivit för hemkär och det i mitt lilla paradis här i Frankrike. Men nu är vi där att våra pass ska förnyas i år. De går inte ut förrens i september men så har vi ju inte träffat H sedan före pandemin och nu tänker vi slå två flugor i en smäll som man säger. Träffa H och göra en roadtrip upp till Sverige har vi tänkt oss göra. Så det första vi gjorde var ju att boka tid för pass och det var ju tur för nu svämmar nyheterna över om hur svårt det är att få tid till det i Sverige. När vi fått det bokades ett flyg för H hit ner och nu är det två veckor tills han landar. Så var det den förbaskade soffan som inte kommit då. Den har vi väntat på i fem veckor nu. Pojken ska väl få sova gott när han anländer hit tycker vi.
Vi lider lite av ångest light att åka från vårat hem. Blir ju inte så länge men det blir för långt bort känner vi. Drygt en vecka har vi tänkt oss och den enda tiden vi har att passa är får passen som vi ska förnya i Ystad. Vi fick en tid i Malmö men kände att det skulle bli lite jobbigt med parkering av Mackan där så vi letade efter ny tid och fick en i Ystad. Vi är ju lantisar i sinnet även om JR är född i Malmö. Det passar oss bra att slippa köra in i Malmö när det är så oroligt som just nu. När vi bokade vår passtid visste vi ju inte det men idag känns det bra att vi valde en mindre stad.
Så där är vi nu mitt i planeringen för kommande resa. Vi hade kanske kunnat köra till svenska ambassaden i Paris men vi har en del saker som H tagit hand om och vi behöver hämta. Saker som jag kanske vill spara efter min pappa och skicka vidare till min gudson M. En som jag vet tyckte om sin morfar väldigt mycket. Så det är dags nu och nu orkar jag gå igenom alla saker. Fina H som tog hand om allt tills nu.
Jag intalar mig att det blir en semesterresa och kommer bli så roligt. Men det jag egentligen längtar efter är när vi är på väg hem igen. Då kanske det känns som semester. Eller det är kanske när vi öppnar grinden och kommer in i trädgården som semestern börjar? Märker ni att jag tycker att detta är lite jobbigt? Då har ni rätt för när man hittat sin fasta punkt så vill man inte bort. Att sedan åka till sitt fädernesland som man borde älska och inte gör det, blir det jobbigt. Jag är mer glad över mina rötter som är mer än det landet som Sverige blivit. Nu blev det djupt, men ni har fått en titt in i mitt hjärta.
Tänker ni köra Sverige tur och retur på en vecka? Jösses, det blir långa dagsetapper. Orkar hundarna med det? Vi körde vår husbil till Sverige varje sommar och stannade i flera veckor för att hälsa på familj och vänner men lät alltid upp- och nerresan bli lite av semestertripp. Hittade alltid pärlor vid sidan av de stora vägarna, både i Danmark, Tyskland och Frankrike. Bra för vår lilla hund också med inte för långa respass. Tråkigt att du ska känna som du gör för Sverige, det är mycket annorlunda nu men mycket är faktiskt bra också…
När vi körde ner till Frankrike på semester, tog vi etapper och var här nere på tre dagar. Men sedan stod vi stilla i minst tre dagar. Nu har vi en tid i Sverige och är tre chafförer. Jag håller koll på hundarna och det blir många rastningar. Men när vi åker hem tar vi det lugnare, beroende på vädret. Eftersom vi har ac i husbilen har hundarna det bäst när vi kör.
Tyvärr, har vi inte någon mer än H i Sverige. Det var bl a bortfallet i våra båda familjer som fick oss att flytta. Resten av våra släkter är utspridda över hela världen.
Tidigare i livet var det inga problem för oss att köra mellan 60-100 mil om dagen. Vi hade förstås också AC i husbilen och hundar sover ju mesta delen av tiden. Men sista tiden räckte det med att köra 50-60 mil per dag (med en chaufför men han vill ha det så och kopplar inte av om jag kör), det blir faktiskt för tröttsamt annars. Vi har i och för sig startat från Stockholm så det är en extra dag innan man når danska broarna eller färjorna eller hur man nu kör. Men att hetsa genom Europa, det lärde vi oss inte gav något – man vet heller inte vilka stopp man råkar ut för. Jag hoppas mest att eftersom ni har en husbil att det kan vara trevligt för er att utnyttja den till lite mer än enbart transport t.o.r. Kanske lite extradagar i Tyskland och på väg ner till Languedoc? Ardeche till exempel?
Eftersom vi haft husbil i 13 år och före det husvagn, så har vi gjort Tyskland och Danmark under många semestrar och långhelger. Vi har kört i alla västeuropeiska länder och nu känner vi att det finns stora delar av Frankrike, Spanien och Portugal som vi vill utforska.
Vi brukar inte köra betalvägar som vi tänker göra nu. Tyska autobahn är en historia för sig. Om man inte hamnar i en enda stau borde man köpa en trisslott. Nu kör vi A75 upp och det är verkligen en fin väg med vacker natur. Vi kör aldrig fortare än 100 km/tim och jag har alltid en lista med ställplatser att välja mellan så vi inte är beroende av att komma till just en.
Vi stannar ungefär var fjärde timme och rastar hundarna.
När ni väl kommer i väg tror jag att allt kommer att bli bra. Du har ju några veckor kvar innan ni ska köra iväg så jag tror att du kommer då att ha blivit lite mer positiv. För visst är du en positivt inställd människa. Sen blir det säkert rätt så jobbigt att gå igenom sakerna efter din pappa.
Tack för uppmuntran!
“Det bästa med att åka bort är att komma hem”. 🙂
Så sant.