Inte en dag till i blötan

Det var nästan det första JR sade till mig när jag kom ut efter att ha tryckt upp alla jalusier. Dimman låg tät över byn och vinfältet.

Ja, man ska kanske vara glad för det lilla då det inte regnade i alla fall. Vi härdade ut i tre kvart sedan gick vi in för att äta frukost. Under tiden lättade dimman och det blev en antydan till sol. Så förmiddagen blev väldigt fin ute. Men nu hade vi bestämt oss för att köra en tur. Man blir inte speciellt upplyft av att gå runt och lulla i en fuktig våt trädgård hela dagarna. Så vi bestämde oss för att köra bort till den klinik som JR ska få ordning på sin hand. Vi ville se hur parkeringsmöjligheterna var då vi inte vet hur lång tid allt kommer att ta. Så vi gjorde oss klara och körde iväg.

Vi hade ju en del som skulle inhandlas också så en tur var ju inte helt fel. Så vi styrde kosan till Colombiers.

Himlen var upprörd så det kunde ju tänkas att det kunde bli något regn om ett tag. Så vi flydde iväg.

Här hamnade vi på helt fel väg men vår gps var nog rätt rörig och det rätta är nog att vi knappade in fel från början. Så framme vid denna fina rondell körde vi tillbaka.

En julgran om jag inte ser helt fel. Den rundade vi och hamnade åter ute på vägen från Beziers till Narbonne.

Där kom vi rätt och kunde svänga runt vid kliniken efter ett tag. Men att parkera där var inte att tänka på då det var väldigt trångt. Men vi svängde ner mot kanalen och där fanns hur mycket plats som helst. Vi stannade så hundarna fick en paus att göra lite toalett.

Här ser jag fram mot att vänta på JR när han är på kliniken ovanför. En del övervintrar i sina båtar och en julgran hade de satt upp vid kanalkanten. Så på återseende i januari då.

Dags att styra hemåt och jag ville till Jaia för att köpa mer fågelfrön och lite tuggben till hundarna. De hade 50% rabatt på julsaker så det var en del folk där. Helt otroligt då det inte ens varit fjärde advent eller jul ännu. Jag kunde runda alla som stod och leta fynd och klarade av mina inköp i rask takt.

Efteråt körde vi hemåt och till Super-U där JR var inne och gjorde våra inköp för slutet av veckan. Sedan gick jag in till Super-U teknik och köpte en ny platta. Vår gamla som vi använder som matbords-tv är blurrig och verkar vara trött och vill lägga av. Den är ju lite till åren kommen så det är inte så konstigt.

Man blir bara så glad inombords när man närmar sig vår by och hem. Vi kom hem precis då hundarna skulle ha sin middag och de hann vara i trädgården en stund innan det mörknade.

En lyckad dag och hundarna är trötta. Hoppas på uppehållsväder i morgon och att vi kan vara ute mer. Lördag och det är rätt fint.

Skingra tankarna

Vi kände att något måste göras. Vi kan inte gå här hemma och sakna hela dagarna och Turbo kan inte ligga och titta mot grinden om Kuma kommer tillbaka. Så kan vi inte ha det. Turbo väntar på sin bror och vi måste bryta det

Vi åker en sväng. Hade fått nys om ett hundhägn i Nimes så vi kunde ju åka dit och titta. Ja, vi gör som alltid gjort börjar leta ny hund. Turbo behöver en ny vän. Men det är viktigt att det blir rätt och någonstans måste man ju börja. Vi behövde även komma ut och få nya intryck.

Mycket bilar på vägen var det idag och så är det ju fredag också. Men allt flöt på väldigt bra tyckte vi. Körde betalväg då vi inte ville att det skulle bli för sent när vi kom hem. Tösens mattid är viktig. Kan avslöja att det blev lite sen middag för henne men väldigt god.

Vi kom iväg i väldigt bra tid för jag vaknade precis som igår klockan 08.00 vilket inte brukar vara min normala tid. Min sovbalans är rubbad efter Kumas död. Men Turbo var nöjd för hon fick en lång kelstund och jag väntade med att väcka JR till fram mot halv tio. Sedan så kom vi iväg efter en god frukost.

Undrar varför ledsamheten alltid sätter sig i magen? Vi är likadana jag och JR. En värk som lindras en smula med mat och efter ett tag så kommer den tillbaka. Men sakta sakta ebbar den ut med tiden, så visst är det sant som de säger att tiden läker alla sår. Sedan är det minnen som är kvar och bubblar upp då och då. Vi hade ändå och fick ändå att ha så fina hundar.

Man hoppas ju att hundmötet med en eventuell ny familjemedlem ska gå bra, men idag blev det inte så. Turbo blev stressad av att höra alla hundar och lukterna. Kanske blev det för mycket och hon sade tydligt ifrån att här ska ingen komma nära. Vi blev lite ledsna och nog hade vi hoppats trots allt, men Turbo var inte redo för det. Det var ett försök och det gick inte bra och vi får omgruppera och ta allt från en annan vinkel.

Vi har en fin vän i Madame U som är en stor stöttning i denna process. Kunde aldrig tro att någon vill stötta oss i allt detta. Det finns änglar på jorden tro mig. Så efter vårt besök på hägnet som inte blev så bra körde vi en tur som var trevlig. Lite annorlunda natur och så fina byar.

Riktigt mysigt att köra runt en sväng innan vi åter var nere på betalvägen. Finns mycket att upptäcka här i Frankrike och vi har inte ens skrapat på ytan. Denna tur behövde vi allihop, även om vi inte lyckades få med oss en ny medlem hem. Men som jag alltid säger så har allt en mening och man ska inte förhasta sig.

Vi avsluta hela resan med en praktmiddag på Mc Donalds. Turbo blev glad eftersom hon alltid får dela pommes med mig. Vi var hungriga och behövde få i oss något snabbt. Då fungerar det bra med detta. Gott kallt vatten fick jag också. Sedan blev resan hem så trevlig. Vi kommer in i vår by mellan platanallén som jag älskar. Backar in och går in i trädgården. Turbo springer runt och letar efter sin bror som inte är där. Mitt hjärta blöder. Nej, han kom inte idag heller. Jag sätter tvätt i maskinen och Turbo ligger på uppfarten och tittar mot grinden. Jag går in och kallar på henne. Vilka bilder har hon i huvudet inför natten? Kanske ska vi hitta en ny bror till henne nästa gång vi försöker? I morgon blir vi hemma och pysslar med saker som håller oss borta från ledsna tankar.

Majsen blommar och jag undrar vad det betyder. Men blommorna är söta.

Ta hand om varandra för livet är så skört.

Vi tog en liten tur idag

Det första JR gjorde i morse var att ta teslan till Weldon och köpa 12 säckar cement. Men det kan han ju inte dra hem på säckakärran. Men vi har en granne längre upp på vår gata som har hemkörning så JR var in på deras kontor och bokade leverans till fredag. JR var mycket glad över att ha nappat på mitt förslag om livrasion som det heter på franska.

Varmt idag med men lite molnigt då ett regnområde rörde sig från Pyrenéerna till öster, men söder om vår närmaste stad Beziers. Så inget regn föll här. Passade bra att köra en sväng då och JR behöver ju mer plankor och stag till bygget. Mackan behöver rulla en del och helst inte korta sträckor. Det sotar igen i motorn någonstans annars. Eftersom jag inte är motorkunnig tänker jag inte gå in närmare angående det.

Alla med och vi svängde ut på vår led som tar oss till den stora vägen de byggt runt Beziers. Helt suveränt och man kommer snabbt till andra sidan av staden.
Först passerar vi vår fina allé som leder in till byn. Kan ju inte låta bli att fota den eftersom jag älskar alléer. Men här ska vi ju inte stanna, så vi susar förbi Cornelihan och så genom två olika rondeller för att komma ut på ringleden.
Vänster eller höger? JR valde höger och det var åt rätt håll för våra inköp.
Väldigt fin rondell till byn som ligger sydväst om Beziers. Fast den är nästan hopbyggd med staden så det känns inte som att man kör i en separat by. Strunt samma det är en trevlig väg att köra.
Det är inte många rödljus i Frankrike. Åtminstone inte här nere, men många rondeller och de är mycket roligare än rödljus.
Inte endast rondellerna som är fina utan många refuger är det också. Alla trådar i bakgrunden betyder att järnvägens bangård ligger där bakom.
Vi rundar det stora köpcentret Polygone. Inget jag längtar efter att besöka och det finns inte heller någon parkering för Mackan. Så hade jag suktat efter ett besök där hade det varit lite jobbigt.
Vi kör över Canal Midi och den bro jag skulle fota var skymd av JR så ni får denna istället. Men den är ju fin den också.
Reparationer pågår vid slottet i Beziers och tornkranen förstör en del av vyn. Men det är bra att man ser till att det inte förfaller.
En järnvägsbro till över kanalen och denna bild får avsluta dagens inlägg. Fortsättning följer i morgon och då får ni följa med på resten av turen.

Kan berätta att vi nu på västra sidan av Beziers och här är den äldre delen av staden belägen. Okej, återkommer alltså.

Dags att hämta passen

Av erfarenhet vet vi att saker och ting tar längre tid än man tror och därför brukar vi ha framförhållning när vi har tider att passa. Som vanligt blev natten innan lite rörig med konstiga drömmar. JR drömde att vi fått snö här och var de enda som fick lov att köra då vi kom från Skandinavien och var vana vid det väglaget. Jag å min sida drömde att jag borde stänga av väckning då vi just denna morgon skulle sova ut efter vår resa. Nu hann jag inte det utan mobilen klingade så fint precis när jag var på väg att slå av den, och snö såg vi inte en gnutta av. Så jag plockade i ordning våra frukostmackor och juice som vi tänkte äta efter vägen. Men en kopp espresso fick jag på sängkanten av JR. Bra start!

Lite molnskyar när vi svängde ut från vår gata, en timme efter att vi vaknat. Teamwork.

Vinkade hejdå till våra vinhus och jag hade satt in adressen till konsulatet i Alva som med säker röst förde oss ut på D612 och mot Narbonne.

Men nära Valras körde vi upp på A9 då vi ville ha en så rak och fin resa. Vi är rädda om vår Kuma som inte alls var så förtjust i att åka iväg. Rätt många lastbilar efter vägen men körningen fungerade fint trots det.

Här svängde vi åt höger och det var lite lurigt men vi hittade rätt. Efter en stund såg vi att det var endast 12 minuter till Narbonne och då bestämde vi att köra en stund till.

Staden skymtade förbi en bit bort då man ofta lägger de stora vägarna en bit bort från städerna och inte helt lätt att fota annat än träd som man planterat så tätt vid sidan av vägen. Vi har ju varit i den staden flera gånger under våra resor så det gjorde ingenting.

Här klättrar städerna långt upp på kullarna precis som de alltid gjort. Ofta bygger man nya hus ovanpå de gamla som man inte kan renovera. Tror att detta är vanligt i södra Europa för man gör likadant i Spanien och Portugal. Men nya hus byggs oftast nedanför kullarna och så är det även i vår by.

Fina byar kunde vi skymta efter vägen och detta är en av de många vi såg. Tycker faktiskt att vipplarna till höger förstör väldigt mycket av bilden. Föredrar solceller som inte låter eller förfular landskapet.

Ett par mil innan Toulouse stannade vi och hundarna fick en rastning, vilket de var glada över. Vi åt vår medhavda frukost och var redo att köra in i Frankrikes fjärde största stad. Endast 500.000 invånare. Vi lantisar som snurrat runt i diverse storstäder då vår gamla gps tyckt att det varit roligt att lura upp oss på spårvagnsspår mm, var nu beredda på vad som helst. Men Alva förde oss säkert runt det värsta och på stora vägar. Vi körde förbi Space center och dit har vi planer på att återvända då JR är intresserad av rymdfarkoster. Så jag har lovat att han får titta på alla raketer men aldrig flyga i sådana tingestar. Men idag skulle vi till Sveriges konsulat som låg i ett vad vi tyckte enormt sjukhus/forskarområde. Men det var inga problem att hitta och konsulären hade sagt att vi skulle in genom grindarna och köra upp på den övre parkeringen. Där hade vi gott om plats att stå och endast en trappa ned till ingången.

En mycket trevlig konsulär gav oss en personlig inbjudan till firande av Sveriges nationaldag den 6:e juni. Sedan ville Emma introducera oss till flera svenskar hon kände. Vi fick ett väldigt fint mottagande och hade en trevlig eftermiddag på hennes kontor. Med våra nya pass och internationella id-kort återvände vi till Mackan och jag tryckte på hem så Alva kunde föra oss tillbaka till vår by.

Det fungerade ju väldigt bra för strax var vi på väg åt motsatt håll på A9. Såg förresten att det var 50 min till Barcelona härifrån. Men det får bli en annan gång. Just nu kittlar det inte särskilt mycket i resnerven. Tror Kuma tycker att det räcker med flängade om dagarna så det får bli korta turer ett tag nu.

Canal Midi går ju genom Toulouse och Carcassonne och vi körde vid sidan av kanalen ett tag. Såg många som flanerade och cyklade på vägen som går utmed kanalen, även båtar som antingen låg stilla eller rörde sig. Jag gillar kanaler.

Dit skulle vi verkligen inte då jag såg en kortfilm igår hur regnet forsade ner där. Som tur var delade vägen sig och vi behövde inte se skylten till Andorra mer.

Vi så ett par borgar på avstånd men inte mer. Men det skulle vara roligt att komma över en karta eller skrift som visar alla borgar som tempelriddarna och katarerna använde. En rundtur vi gärna skulle köra. Så det ska vi försöka leta efter. Både jag och JR är intresserad av historia och eftersom JR har anor från Frankrike är just historia härifrån intressant.

Där skymtar Carcassonne förbi och dit vill vi också återvända till då den gång vi stod på ställplatsen där vi råkade ut för canicule. Det var så varmt att JR med flera inte sov på hela natten. Därför ser jag fram mot att få åka runt med lilla tåget inne i borgen.

Naturen skiftar verkligen mellan Beziers-Carcassonne-Toulouse. Man tror inte att skillnaden kan vara så stor, men det är så. Här någonstans gjorde vi ett stopp så hundarna fick en rastning. Konstigt att resan hem alltid känns kortare än resan bort. Vi är nog lite hemmakära just nu och att behöva resa längre sträckor känns lite jobbigt.

Ett minnesmärke från tiden med tempelriddare och katarer. Tyvärr hann jag inte se exakt vad som hänt där men jag tänker forska i det och återkommer med närmare besked. Dessa stenfigurer är otroligt mäktiga.

Vi passerade Narbonne och hade Gruissan på höger sida. Ett av våra favoritställen att stå på. Men inte denna sommar. Nu blir det trädgård och poolhäng för oss. Små korta dagsturer senare och så får vi se fram mot hösten hur vi känner det. Mycket beror på Kuma.

Äntligen skymtade vi Beziers och jag blev glatt överraskad när JR bjöd på restaurang. Som i och för sig jag betalade. Men vi kände inte för att laga mat och ville ge hundarna deras mat direkt vi kom hem. Mätta och belåtna äntrade vi vår Mackan och efter tio minuter var vi vid grinden. Hundarna var glada och vi rätt trötta.

40 mil tur och retur blev det och jag tror att vi sover ovaggade inatt. Summan är att resan gick väldigt bra och vi är nöjda med att vi valde betalväg denna gång. Men oftast brukar vi köra icke betalvägar och det är mycket roligare men tar längre tid.

I morgon blir det en vanlig dag hemma och 1:a Juni.

Skåne när det är som bäst

Måndag 14/5 var det dags att lämna Sibbarp för gott. Vi var uppe i god tid och hade en tid hos polisen i Ystad för förnyelse av våra pass. Men en tur till vår gamla by och en sista titt på huset vi bott i under 18 år. När vi gav oss iväg för tre år sedan var det uruselt väder och vi kände att det inte var så vi ville minnas vårat gamla liv.

Rapsen glödde i solen och det är skåne när det är som finast. Vykortsvackert tyckte JR.

Pileträdens grenar bugade sig i vinden och det finns väl inte mer karaktäristiskt för skåne än dessa alléer? Jag älskar ju alla slags alléer.

Nu kommer det en hel radda med bilder från min del av skåne.

Vår by i sikte och det mesta var sig likt, även om det gamla möbelvaruhuset idag är ombyggt till vårdcentral, förskola mm och kallas Familjens hus. Hoppas byborna är nöjda att byggnaderna inte står tomma längre. Vårat hus var sig väldigt likt och jag kunde konstatera att nuvarande ägarna inte är så förtjusta i rosor för hela min fina rosenrabatt på framsidan var borta. Men jag har ju mina här hemma så det gör mig inget.

Vi fortsatte vidare på Landsvägen mot Ystad. Kom fram till polisstationen i god tid. Väl där hade de haft elavbrott under natten så det blev väntetid tills vi fick bli fotade och fylla i våra papper. Vi fick ett mycket trevligt bemötande av polisen som hade hand om vårat ärende.

Körde kustvägen tillbaka till Trelleborg. Jag ville handla en smörgåstårta eftersom jag fyllde år den 12:e maj. Vi har alltid ätit smörgåstårta på födelsedagarna då ”farmor” min svärmor var helt suverän på att göra sådana. Köpte en del annat också och så passade vi på att äta vår lunch. Dags att vinka hejdå till Sverige.

Vi tog inte någon färja utan susade över Öresundsbron och strax var vi över i Danmark. Vi brukade ofta tillbringa helger och ledighet i Danmark. Många fina campingar med ställplatser för husbilar. Köge strand är en favorit med fina strövområden för hundar.

Denna dag tänkte vi köra över två broar då vi föredrar landvägen istället för färjan Rödby/Puttgarden. Det är så lätt att hamna uppe på andra däck och slå i underredet på husbilen.

Den andra bron vi körde över var Stora Bältbron och ett fartyg passerade förbi. Vi hade verkligen tur med vädret på denna tur och det höll i sig .

Direkt efter denna bro finns en camping och vi valde att köra dit för natten. Klockan började bli mycket och vi kände att hundarna behövde få mat och rastning. Så vid 18.30 körde vi in på Nyborg camping. Receptionen var stängd men de hade förberett tag till bom och så var det bara att ställa sig där man ville. Helt suveränt om man kommer sent som vi gjorde. Lite väl högt ljud från vägen men för en natt helt acceptabelt. Denna dag blev det 35 mil och då vi planerat fyra stopp på hemvägen blev det bra ändå. Hade det blivit fem så var det okej också. Den som reser får se.

Uppe innan solen

Vi steg upp i mörkret och hundarna trodde inte att vi var kloka. Men när vi alla stod ute i trädgården insåg vi att vi verkligen var vakna och skulle köra till Montpellier. Så för ovanlighetens skull fotade jag soluppgången när vi for iväg österut.

Man ska inte vara uppe såhär tidigt om morgnarna. Men vi hade någon som varit uppe ännu tidigare att hämta och därför hade jag stänkt kallt vatten i mina ögon för att se klart. Jag hade satt in adressen på Alva och det var bara att följa hennes instruktioner.

En ny dag har börjat och den ska bli både solig och varm har de sagt. Ser ju lovande ut än så länge. Det blev bra kan jag meddela såhär i efterhand.

Solen snart uppe och vi kunde släcka bilens lyktor. Fy vad jag hatar att vara ute såhär tidigt. Mina sovmorgnar är mer värda än detta. Men nu har ni bevis för att jag faktiskt var uppe innan solen en dag i mitt liv.

Därför har jag en suddig syn nu på kvällen och det är inte så angenämt. Trött är bara förnamnet och i morgon måste vi upp tidigt också eftersom en rörmokare ska komma och titta på ett rör. Fast inte lika tidigt och jag tror att jag kan stanna i sängen när han är här. Vi får se.

Nej inte rätt plan men detta kan avskräcka vem som helst från att flyga. Nu var ju H:s plan ett betydligt fräschare och han landade i rätt tid.

Efter resan har hundarna varit mycket trötta och de har sovit mesta delen av dagen. Jag skyndade mig att tvätta lakan och hänga ut dem på tork. Nu ligger de i linneskåpet rena och färdiga att användas.

Dags att förbereda nästa resa då. Men vi har en dag att packa och ta det lite lugnt. Kanske klarar vi resan på tre dagar eller så blir det fyra som vanligt. Men vi längtar redan hem igen och hemma är här i Languedoc.

En måste planering

Usch, jag har nog blivit för hemkär och det i mitt lilla paradis här i Frankrike. Men nu är vi där att våra pass ska förnyas i år. De går inte ut förrens i september men så har vi ju inte träffat H sedan före pandemin och nu tänker vi slå två flugor i en smäll som man säger. Träffa H och göra en roadtrip upp till Sverige har vi tänkt oss göra. Så det första vi gjorde var ju att boka tid för pass och det var ju tur för nu svämmar nyheterna över om hur svårt det är att få tid till det i Sverige. När vi fått det bokades ett flyg för H hit ner och nu är det två veckor tills han landar. Så var det den förbaskade soffan som inte kommit då. Den har vi väntat på i fem veckor nu. Pojken ska väl få sova gott när han anländer hit tycker vi.

Vi lider lite av ångest light att åka från vårat hem. Blir ju inte så länge men det blir för långt bort känner vi. Drygt en vecka har vi tänkt oss och den enda tiden vi har att passa är får passen som vi ska förnya i Ystad. Vi fick en tid i Malmö men kände att det skulle bli lite jobbigt med parkering av Mackan där så vi letade efter ny tid och fick en i Ystad. Vi är ju lantisar i sinnet även om JR är född i Malmö. Det passar oss bra att slippa köra in i Malmö när det är så oroligt som just nu. När vi bokade vår passtid visste vi ju inte det men idag känns det bra att vi valde en mindre stad.

Så där är vi nu mitt i planeringen för kommande resa. Vi hade kanske kunnat köra till svenska ambassaden i Paris men vi har en del saker som H tagit hand om och vi behöver hämta. Saker som jag kanske vill spara efter min pappa och skicka vidare till min gudson M. En som jag vet tyckte om sin morfar väldigt mycket. Så det är dags nu och nu orkar jag gå igenom alla saker. Fina H som tog hand om allt tills nu.

Jag intalar mig att det blir en semesterresa och kommer bli så roligt. Men det jag egentligen längtar efter är när vi är på väg hem igen. Då kanske det känns som semester. Eller det är kanske när vi öppnar grinden och kommer in i trädgården som semestern börjar? Märker ni att jag tycker att detta är lite jobbigt? Då har ni rätt för när man hittat sin fasta punkt så vill man inte bort. Att sedan åka till sitt fädernesland som man borde älska och inte gör det, blir det jobbigt. Jag är mer glad över mina rötter som är mer än det landet som Sverige blivit. Nu blev det djupt, men ni har fått en titt in i mitt hjärta.

Slutet på lilla resan

Vårat mål var alltså Gruissan och nog ville vi titta på havet. Det blåser alltid där och alla kitesurfare, vindsurfare och surfare älskar den platsen.

Man kan inte ta miste på att detta är en populär badort. Många hotell och semester boenden utefter vägen ner mot havet. Söta rondeller på vägen dit.

En kanal löper utmed vägen och havet. Eftersom det fanns uthyrning av paddelboard så är ju kanalen perfekt för det. Kanske inte idag då solen inte visade sig så mycket.

Nu ångrade vi oss att vi inte tagit med kopplen för det hade varit fint att gå där i sanden. Såg fler som gick med hundar där. Men vi kommer tillbaka och då ska vi gå där.

Havet var lite upprört idag. Några fricampare stod vid parkeringen men ställplatsen hade inte öppnat för säsongen. Jag kunde ha suttit och tittat på vågorna väldigt länge men JR tyckte att vi skulle vända och göra en del inköp.

Kunde inte låta bli att fota denna helt fantastiska signal för övergångställe för skolbarn. På andra sidan är skolan belägen. Ingen borde väl missa denna? Man blir riktigt glad över att se den.

Efter Gruissan körde vi tillbaka till Beziers och Jaia. Jag köpte tuggben till hundarna, fågelmat och arbetshandskar till JR. Sedan körde vi till 34:an för nu var det dags att köpa stora RedRobin. Vi hittade precis de vi behövde och JR släppte av mig och hundarna hemma innan han körde till veterinären för att boka tid för kloklippning och till hundarna. Jag packade upp och så ville hundarna ha lite middag.

Dagens inköp och där står våra fina nya RedRobin. Något som JR har jobbat med idag. Men först hade vi tid för klippning av Kumas klor och det blev endast den ena som hamnade i jorden idag, Jag har tvättat kläder, kört duster runt huset och haft systuga. Jag har sytt skydd till alla våra manucker som vi har i husbilen, backkamera, gamla Lennart och nya Alva. Hade några små frottéhanddukar som passade bra till det. Tyckte det var bättre lösning än vadderade kuvert som JR föreslog.

Nu har vi fått napp på bäddsoffan vi köpt och får hålla oss hemma ett tag. Turbo ska till veterinären för kloklippning i morgon så jag håller ställningarna här hemma.

Nostalgitur och inköp

Varmare ute idag och inte särskilt stark sol så vi tänkte sätta Alva på prov. Men varför stressa iväg? Vi tog det lugnt och var väl iväg strax före klockan två.

Vallmon har börjat blomma överallt och så även i vår by. Jag spanar till höger om vägen är fri och det var den så vi svängde vänster precis som Alva sade.

Ut på 612:an och mot Narbonne. Tyvärr syntes inte bergen så bra då molnen hängde över dem. Men där borta tronar sig Pyrenéerna ut sig. Inte så långt till spanska gränsen hemifrån.

Jodå Alva ledde oss helt rätt. Nu hade jag ju valt ett ställe som jag hittade till utan någon gps, men hon var stabil i sin vägvisning. Vi kör efter de gröna skyltarna för de är mer spännande än de blå som är motorvägar och inte lika billiga. Vi gillar gratis när vi inte har bråttom.

Vinfälten breder ut sig och jag älskar den synen. Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo. Dessa rader stämmer in på både mig och JR.

Så fin skylt hälsar oss välkomna till Coursan. Här har vi svängt till vänster och då hamnat i Fleury som är en väldigt fin ställplats. Där har vi stannat och njutit av väder, tittat på folk och badat vid den enormt stora badstranden. Men idag skulle vi inte dit, utan fortsatte vägen rakt fram.

Japp det var hit vi skulle idag. Till Gruissan där vi stått flera gånger under våra semestrar. Här kan hundar bada om de så vill. Nu har vi inte stått dit vi körde idag men vi var där och vände en gång. Det blåser väldigt mycket där så det var inte bra för oss.

Se på tusan om jag inte lyckades fånga en flamingo på bild. Okej, ingen rosa sådan men det är den första jag sett på alla år här nere. Med det var ju denna dag komplett och egentligen behövde jag inget mer, men det blev mer.

Alva var en klippa måste jag säga och JR håller med. Hon orienterade oss precis dit vi skulle. Vi var stadigt på väg mot havet och dit kommer vi i bilderna i morgon.

Hade en del ärenden innan vi kunde ta kväll och därför blev det sen middag för oss allihop. Så nu ber jag att få återkomma med mer från vår tur i morgon.

Resan fortsätter…

Lovade ju att fortsätta berättelsen om gårdagens resa. Den var ju inte så lång utan endast 15 mil men väldigt trevlig. Vi hade inte riktigt klart för oss exakt var slutmålet låg så det blev en del på känn.

Men vi körde längs Medelhavets kust och jag spanade ivrigt efter rosa pelikaner, som inte var hemma när vi körde förbi. Ett par vita såga jag men varför ödsla tid på dem? Skämt åsido så hann jag inte fota därav de uteblivna bilderna på fåglarna.

Härliga vyer när vi kör. Ett stort vinfält och där borta havet. Vi trivs ju som jag tidigare sagt i öppna landskap, skåningar som vi är. Okej, jag är invandrare där också men har precis som Ulf Lundell anammat öppenheten och lämnat skogen därhän. Men är inte detta vackert?

Vi hade kommit fram till Agde som har en väldigt rolig rondell. Här svängde vi vänster mot Sete som vi varit i tidigare.

Efter en liten felsväng kom vi rätt. Tack gode gud för rondeller så man kan vända om och komma rätt. Här kör vi precis vid Havskanten kan man säga för det är endast några hundra meter tills vi kan doppa tån i vattnet. Men vi ville inte det så vi körde på mot staden Séte som är en stor fartygshamn. Man lossar båtar från Afrika och härifrån kan man ta färjan till många olika destinationer.

Man får riktig medelhavskänsla i denna stad och under sommaren är det full fart här med turister. Det vill säga då det inte råder pandemi. Hit ska vi köra och strosa runt i hamnen senare. Nu gjorde vi vanligt och körde förbi. Har de en ställplats här så kan det bli några helger här nere. Det hade varit roligt. Vi behöver ju inte stränder eller hav, men trevliga promenader hade varit trevligt.

Jag gillar verkligen denna stad trots att den är så stor. Men vill bara besöka den och sedan åka hem till vår by. Den ligger så fint mellan havet och Etang de Tau. Vilket kan beskrivas som en insjö från havet där otaliga musselodlingar finns. Vi såg en del segelbåtar kryssande runt i etangen men inte en enda rosa flamingo. Det är väl inte meningen att vi ska se någon. Men skam den som ger sig. Vi hittade till Méze med hjälp av google maps som jag tog hjälp av. Tog fler foton av ostron och musselodlingarna som inte blev till något då jag kommit åt en knapp på kameran eftersom jag satt med JR:s mobil i handen och gooogle maps, samtidigt som jag försökte fota. Det fungerade alltså inte riktigt bra. Lite tråkigt men vi har bestämt oss för att komma tillbaka hit och då kommer det fler bilder.

Vi stannade till nere vid den allmänna parken i Méze och såg denna trädgård som var planterad med endast kaktusar. Precis efter att vi körde från staden som verkar vara en väldigt trevlig sådan, hittade jag problemet på min kamera. Eller rättare sagt vad jag tryckt på för knapp. Med alla dessa trevliga restauranger blev det dags för middag då vi kände av en viss hungerkänsla. Sedan körde vi hemåt.

Som de hundvänner vi är tog vi med oss maten hem och tyvärr hände det en liten olyckshändelse då JR var och köpte vår middag. Kuma orkade inte hålla sig och bajjade i Mackan. Tur vi hade soppåsar och papper med oss men fy fasen vilken lukt. Men det var vårat fel för vi borde ha tagit ut honom innan JR gick och handlade. Men det ordnar sig ju och det finns ju bikarbonat som tar bort all lukt.

Vi har redan planer på en ny tur nästa vecka och det till ett ställe vi varit på flera gånger på semester tidigare.

Idag har JR börjat plocka in allt porslin från Mackan och vi ska diska rent allt samt sortera bort det vi inte behöver. I morgon är det kokkärl som gäller och bestick. Vi har ju negligerat allt sådant under en lång tid men känner att det är dags då vi har en lång tur i snar framtid. Vi vill ha allt i ordning och aldrig för mycket med oss.

Ha det så gott!!!