Vi var alltså framme vid den lilla byn i västra Frankrike. Hittade dit vi skulle och resultatet blev bra.

Låt mig presentera vår nya familjemedlem Lino 7 månader som är en en labradorblandning. Så kär och han ville bara kramas hela tiden. Turbo accepterade honom och det kommer att bli så bra. Vet inte så mycket mer om hans bakgrund än att en dogrescue hämtade honom i hans tredje hem, Ja ni läste rätt TREDJE HEM. Han var fastbunden i ett element hela dagarna och fruktansvärt mager. Nu är han sedan ett par veckor i ett fosterhem hos en helt underbar människa. Vi kunde inte ta med honom hem direkt då han ska vaccineras och kastreras på måndag nästa vecka.

Men på tisdag hämtar vi honom. Skrev på adoptionshandlingarna idag så nu är han vår. Det känns bra och med en valp får vi fullt upp. Vi ville ha en svart hund då de oftast blir kvar längst hos de som tar hand om hundar. Fostermamman har lyckats öka vikten 2 kg på Lilleman som kommer bli hans smeknamn när han väl är hemtam och lyssnar ordentligt på sitt namn. Vi ska nog kunna få lite mer hull på honom.

En vecka sedan Kuma somnade in och hans namn är för evigt inristat i mitt hjärta. Turbo stirrar inte mot grinden, men det kan bero på att hon är trött efter de sista dagarnas resor. Men man märker att hon inte är sitt vanliga glada jag. Hon äter men är inte lika matglad som tidigare. Hoppas att det ändrar sig när Lino kommer.

En del klarar inte av att ta in en ny hund då den älskade vännen somnat in, men vi har ju haft tre hundar i minst femton år och det var hemskt att förlora Unkas och endast ha två. Att nu förlora Kuma och bara ha Turbo kvar kändes som att vi fick ett stort hål i livet. Vi tappade fotfästet och JR var helt utom sig. Som tur är fick vi hjälp av underbara U som kopplade ihop oss med I och de fann vår lille kille.

Ett nytt kapitel börjar och nu kan vi se framåt igen.