Vi var alltså framme vid den lilla byn i västra Frankrike. Hittade dit vi skulle och resultatet blev bra.
Låt mig presentera vår nya familjemedlem Lino 7 månader som är en en labradorblandning. Så kär och han ville bara kramas hela tiden. Turbo accepterade honom och det kommer att bli så bra. Vet inte så mycket mer om hans bakgrund än att en dogrescue hämtade honom i hans tredje hem, Ja ni läste rätt TREDJE HEM. Han var fastbunden i ett element hela dagarna och fruktansvärt mager. Nu är han sedan ett par veckor i ett fosterhem hos en helt underbar människa. Vi kunde inte ta med honom hem direkt då han ska vaccineras och kastreras på måndag nästa vecka.
Men på tisdag hämtar vi honom. Skrev på adoptionshandlingarna idag så nu är han vår. Det känns bra och med en valp får vi fullt upp. Vi ville ha en svart hund då de oftast blir kvar längst hos de som tar hand om hundar. Fostermamman har lyckats öka vikten 2 kg på Lilleman som kommer bli hans smeknamn när han väl är hemtam och lyssnar ordentligt på sitt namn. Vi ska nog kunna få lite mer hull på honom.
En vecka sedan Kuma somnade in och hans namn är för evigt inristat i mitt hjärta. Turbo stirrar inte mot grinden, men det kan bero på att hon är trött efter de sista dagarnas resor. Men man märker att hon inte är sitt vanliga glada jag. Hon äter men är inte lika matglad som tidigare. Hoppas att det ändrar sig när Lino kommer.
En del klarar inte av att ta in en ny hund då den älskade vännen somnat in, men vi har ju haft tre hundar i minst femton år och det var hemskt att förlora Unkas och endast ha två. Att nu förlora Kuma och bara ha Turbo kvar kändes som att vi fick ett stort hål i livet. Vi tappade fotfästet och JR var helt utom sig. Som tur är fick vi hjälp av underbara U som kopplade ihop oss med I och de fann vår lille kille.
Ett nytt kapitel börjar och nu kan vi se framåt igen.
Jag lovade att fortsätta visa lite från resan vi gjorde igår. Vi körde ju runt Beziers och såg oss omkring. Slutade berätta igår då vi hunnit till den västra sidan som ligger vid Canal de Midi.
Rundade borgen och slottet på närmare håll innan vi körde ut ur staden och mot andra mål.Ett sista hus som verkar vara någon slags restaurang eller café idag. Men troligtvis hyste det något annat som jag inte har en aning om. Skymtade även några av de äldre slussarna men fick inte någon bra bild. Det är ju inte sista gången vi kör här så nästa gång kanske…En vacker allé leder ut ur staden den här vägen. Så ståtlig den är. När man passerat denna öppnar sig landskapet och på höger sida ligger många riktigt stora villor. Nybyggda och det bor säkert någon celebritet i någon av dem. Kan konstatera att de som bor där med utsikt mot Pyrenéerna har en hel del pengar.De husen sparar jag till en annan gång. Eller rättare sagt så fick jag inget bra foto på dem. Men det var till denna rondell vi skulle och Brico Depå. JR:s favoritställe och de har ofta vad han behöver för våra byggprojekt.Jag väntade i bilen med hundarna och med solen i baken där dörren till toaletten är stängd, kunde jag ha det hyfsat svalt med båda sidofönstren nere en bra bit och korsdrag var det skönt. Hundarna sov och JR dröjde inte alls länge så när plankorna var inne i Mackan kunde vi köra hem. Tillbaka mot Beziers innan vi kunde svänga in på vår väg. Inte mycket trafik idag och allt flöt på väldigt bra. Sådär då var vi på vår väg då. Vi älskar synen av bergen långt där borta och nu ska det bli gott med en kall öl. Hundarna är alltid så glada när vi backar in framför grinden.Där är vår allé och våra vingårdar.
JR väntade med att bära in plankorna tills idag då han var utvilad. Vi tog en öl och hundarna fick mat, innan vi plumsade i poolen. Så skönt det var. Hundarna gjorde sin toalett efter maten och sedan lade de sig inomhus där jag satte på ac:n direkt vi kom hem. Sedan sov de resten av kvällen tills vi gick ut för nattens toalett.
Idag har jag tagit det lugnt och efter att JR burit in plankorna gjorde han det också. Vi badade och lyssnade på vår bok Barbro före Babben av Babben Larsson. Hoppade över dagens sommarpratare då vi inte kände för ämnet han skulle prata om.
I morgon blir vi hemma och då ska bygget fortsätta och jag ska köra en maskin med kläder. Alltså lite vardagliga saker som vi behöver göra.
Klockan kvart i sju rullade vi iväg från Rinteln. Vi hade lovat mannen som gav oss gratis el att vara iväg klockan sju så det löftet höll vi med lite marginal. Det var ju så att vi ville komma till Sibbarp innan de stängde receptionen. JR är inte så pigg på att hålla på med automater vilket var alternativet om vi anlände senare. H ville komma hem och duscha, vi vet ju hur duscharna ser ut på Sibbarp och de är väldigt fina. Jag är inte glad över att behöva stiga upp tidigt men nu ville jag komma fram.
Hundarna somnade nästan genast när vi började köra. De gillar inte heller att gå upp tidigt.
Hela resan genom Tyskland förflöt bra och vi slapp sitta i köer som var helt stilla. Men nog har trafiken ökat sedan vi körde här för tre år sedan. Vädret var växlande och det regnade av och till.
Ett stopp vid Scandinavien Park så H fick köpa ett par flak öl, hundarna en rastning och så åt vi hamburgare till lunch. Vägen genom Danmark är så tråkig tycker jag. Finns ingenting att titta på och äntligen skymtade Malmö när vi kom upp ur röret under Öresund.
Vi hann checka in före sex och sedan körde vi hem H och återvände till Sibbarp. En tur genom Malmö blev det så JR fick en titt på sin gamla hemstad. Det byggs massor med bostäder och JR tyckte att det inte var till någon fördel. Men som han sade så bor vi ju inte här längre.
Den natten somnade vi helt ovaggade och klockan satte vi nio. Nu skulle jag slippa soluppgången. Så fann vi oss gå runt parken som var sig lik. Där har vi gått och pratat om var vårat hus skulle finnas och se ut. Sedan gjorde vi oss klara för att göra de inköp som vi hade planerat. Det tog lite tid men då vi körde till Svågetorp behövde vi inte flänga runt utan allt vi vill ha fanns i affärerna där. Allt på listan var avbockat när vi begav oss tillbaka till Sibbarp.
Under kvällspromenaden bestämde vi oss för att inte köra någonstans på söndagen. En riktig hunddag skulle vi ha där de fick lugn och ro. Något som de verkligen uppskattade. En stilla långpromenad mot småbåtshamnen i Limhamn fick de. Sedan duschade vi tvåbenta oss och förberedde allt inför måndagen.
Men det får ni läsa om i morgon och vi lämnade Sibbarp.
Om vi inte hade en sån skön säng hade i kanske tänkt prova bäddsoffan, men jag avstår inte min säng. Vi har memorymadrasser och jag sover som en ängel på ett moln. Tidigare har jag haft en del problem med att ben och armar somnat, Inte så mysigt kan jag intyga. Nu har jag oftare en sammanhängande sömn som gör att jag är riktigt utsövd. Men vi är så nöjda med soffan.
Jag bestämde mig för att tvätta våra handdukar och badlakan idag och när de var klara hängde jag dem ute på tork. Första gången i år jag torkar tvätten utomhus. Allt blev torrt på några timmar och det kändes så bra. Ska köra lite kläder i morgon och hoppas att vädret är lika trevligt som idag.
Det växer ju otroligt snabbt nu så jag var tvungen att ansa en del i rabatten här på framsidan. Som jag sagt tidigare så finns det alltid något att göra när man har en trädgård. Men vi har inte jobbat hela dagen. JR har suttit på ändan och rensat ogräs på uppfarten. Det är inte klokt hur stel man blir av att sitta på hårt underlag. Åldern tar ut sin rätt tydligen. Men vi har växlat ner nu och det är inte en katastrof om vi inte blir klara med allt på en dag. Det finns fler dagar att göra saker på. Därför satte vi oss på stolarna och gjorde ingenting mer än njöt av att bara vara. Vi har ju en del att gå igenom så allt är klart till resan. Det känns lite som att vi är ringrostiga och det beror nog på att vi inte varit på långturer de senaste åren. Men vi kommer nog in på det rätt snart.
Då var det endast soptunnan som skulle rullas bort till tömningen. Gick bra tycker Turbo och nu så var det vattning som skulle göras. Jag har ju ansvaret för alla växter i krukorna och JR för de övriga. Japp, jag har lämnat förtroendet för mina älskade rosor till honom. Ok, jag går ju mina inspektionsrundor så helt har jag inte släppt det. Man får titta på bladen och se till att de mår bra. Jag har blivit helt begeistrad i rosorna och funderar hela tiden på var jag kan plantera fler. Men jag har inte bråttom utan väntar tills jag är helt säker.
Redan fredag i morgon och nu närmar det sig verkligen. Tänker att göra korta inlägg under resan upp eftersom jag inte vet om vi har internet eller inte. Blir något foto och ett par rader. Men jag kommer ta många foton som sedan kommer i inlägg när bi kommit hem igen. Om vi klarar de sträckor som planerat återstår att se men vi har räknat med förseningar som köer mm.
Fasen vad jag kommer att sakna mina älskade rosor och längtar att vi redan var hemma igen.
Det är inte bara Alla Hjärtans dag idag, utan tre år sedan vi lämnade Sverige. Vi gav oss av tidigt på morgonen och körde över Öresundsbron som vi gått och tittat på i ett par veckor. Äntligen kunde vi lämna frosten, regnet och leran. Eftersom vi ville bort från allt detta körde vi hela dagen och långt in på kvällen. Men som all med husbil eller kört bil så är Tyskland ett stort land. Därför stannade vi i Singen och lagade en snabb middag till oss och hundarna.
På morgonen vaknade vi till +-0 och frost i gräset. Brrr så vi gjorde oss klara väldigt snabbt för nästa etapp på resan.
Nu skulle vi vidare till Frankrike och det blev en lika lång dag på vägarna denna andra dag. Med hundar så får man göra en del stopp då de behöver gå på toaletten och så behövde vi också. Denna kväll klarade vi att komma in på ställplatsen innan bommen stängdes. Pont au Mousson har vi stått på väldigt många gånger. En gång kom vi för sent när vi var på väg upp till Sverige och fick ställa oss på parkeringen på motsatta sidan av floden. Det lutade ordentligt men vi sover bra bara vi är i Mackan. Nu glömde jag den gången vi kom för sent och fick stå med flera andra på en parkering till en verkstad. Det var en lördag kväll och verkstaden hade stängt på söndagen.
Men denna gång fick vi plats med el och JR gick bort till MC Donalds och köpte middag till oss. Vi var trötta och bestämde att stanna en dag där.
Skönt för hundarna att få ta det lugnt en dag och vi kunde gå längre promenader i omgivningen. Vi behövde också stanna upp så huvudet hann med. Men vi var ju ivriga att komma ner till Medelhavet och mer värme. Vi skulle ju leta hus och ville även komma igång med det. Så dagen därefter vinkade vi till svanarna och jag mitt ljushuvud vill åka en annorlunda väg nedåt. Det blev det verkligen eftersom vi körde utmed Centralmassivet och förbi vulkanen som jag tror är sovande sedan länge. Snödrivor på sidan av vägen och jag ångrade mitt vägval.
När vi äntligen kommit över bergen kändes det så skönt och den vägen kör vi nog inte fler gånger. Stannade efter många turer på en ställplats i en mindre by. Ingen värme ännu men ingen snö eller frost heller. Det blev ett dygn för sedan behövde Vår älskade Unkas besöka en veterinär då han fått ett sår vid nosen. Det fanns en i byn men det var lunch och vi körde vidare söderut och innan Toulouse hittade vi en och fick en salva som gjorde susen för såret läkte på tre dagar och sedan syntes inte ett spår av det.
Tillslut var vi nere i södra Frankrike och det jag skrev om Tyskland stämmer även här. Frankrike är stort och resan blev ett par dagar längre än vi tänkte oss men äntligen var vi här.
Men vår vistelse i Mackan här är en helt annan historia. Den kanske jag återberättar en annan gång.
Tre år kan kännas både långt och kort. För oss har det hänt en hel del. Både bra och tråkiga saker. Unkas hann aldrig flytta in här utan blev så sjuk att vi måste släppa taget om honom veckan innan vi fick nycklarna. Allt kommer ju i tre och de andra två som lämnade oss var ”farmor”=JR:s mamma och min pappa. Så mitt i vår glädje kom sorgen på samma gång.
Men alla sår läker med tiden och nu har vi alla minnen kvar.
Mycket nöjda körde vi från Brico Man och mot Jardin i Beziers. Vi tyckte att vi hittat en fin väg som vara snabbare och gissa vad? Vi hamnade i en kö som masade sig fram i snigelfart. Å andra sidan såg vi att den vanliga vägen också hade en lång lång kö. Men vad tusan vi hade inte bråttom och satt och tittade på alla bilar och allt folk. Dessutom var vi ute i god tid och behövde inte stressa till något. Vi kom fram i sinom tid och kunde köra in på parkeringen som idag har tak av solceller, vilket gör att man står i skugga med bilen. Perfekt då vi ville gå in båda två i Jardinen.
Här blev det en fin kudde till öppna spisen så man slipper få skavsår när man sitter där. Två fina ornament till plattorna över de franska fönstren. Lite tuggben till hundarna och en leksak till Turbo som fyller 5 år idag.
Vår sötanos som blivit så fin med tiden. Lite kantig kom hon till oss och inte så tillgänglig. Idag är hon så kelig och så mjuk att man inte kan tro det är samma hund. GRATTIS TURBO!!! Ja, hon gillade kastdjuret som inte pep men vad gör det?
Därefter var vi klara med inköpen i Beziers och nu var målet vår egen Jardin 34 utanför byn.
Fyra rosor blev det och jag har faktiskt sett vår palm som ska stå på spetsen. Nu var vi väldigt nöjda med dagen och trots att jag inte såg något blåregn så kändes det bra ändå. Jag mår alltid bra av att gå omkring bland växter och alla dofter. Tycker lite synd om JR som har ett uruselt doftsinne på grund av att näsbenet växt igen på honom.
Alltid härligt att köra genom vår allé till byn. Nere på slätten framför bergen bor vi och det är bland vinfälten vi hör hemma.
JR tittade i postlådan och hittade denna kartong i vår postlåda och vi hade lite bryderier om hur han fått in den genom inkastet. Men postmannen måste ha en nyckel där han öppnar postlådan. Bara så bra tycker vi.
Äkta träskor importerade från Sverige. Gissa om JR är glad? Äkta läder och inget fejk denna gång. Tre veckor tog det och väl värt att vänta på om ni frågar JR.
Det första vi gjorde när vi kom hem var att slå upp parasollet och sätta oss ute. En öl och vi var fit for fight. Plantering av rosor var på agendan och jag vattnade dem sedan. Bilder på allt samt ornamenten kommer i morgondagens inlägg. Orkar inte mer idag för det blev varmare idag och efter att jag tvättat,hängt och vikit ihop dem är jag helt slut.
Men jag har varit runt tagit kort på både rosor och ornament så de finns i arkivet. Kanske kan vara värt att titta in i morgon också ?
Idag var det så dags att bege sig ut från byn efter sju veckor inlåsta. Det var lite darrigt och vi hade massor av saker att göra innan vi körde. Men så med munskydd,pass och elräkning äntrade vi Mackan för en tur.
Chauffören var lite ringrostig men på gott humör så detta skulle nog gå bra tänkte jag. Vi människor var nyduschade och hade rena kläder på oss så hundarna inte skulle skämmas över oss.
Ut på stora vägen som går mot Beziers och nu var vi på väldigt okända vägar kändes det som. Ska vi verkligen lämna våra vinfält? Jo, det skulle vi och det var lite av ”våga vinn”. Vi kände oss lite som new explorer ett tag.
JR ville ju undersöka marknaden för trädäck och sådant så jag släppte honom lös på Castorama och satt kvar i bilen med hundarna. Lite av en gubbadagisaffär det där tycker jag. Såg honom irra fram och tillbaka och var väldigt nöjd med att slippa irra med.
Så var han nöjd eller kanske bara trött för där kom han släntrande med munskyddet på. Det var faktiskt lite surrealistiskt att se alla människor som om gående med munskydden på. Man är inte van eftersom vi eller jag inte varit utanför tomten på så många veckor. Nu var ju Jardinen mitt emot Castorama lunchstängt så vi körde till Birco Man nere vid rondellen till Vias.
Här var det riktigt roligt att stå för så många tokar det finns i världen. Sedan såg jag också väldigt många variationer på munskydd. En del var riktigt ekivoka och inte riktigt rumsrena. Säga vad man vill om fransmännen, fantasi och uppfinningsrikedom har de i allafall.
JR fick en bra information om hur man gör trädäck i Frankrike och även en jaktväst och t-shirt. Västen ska han ha när han jagar baguette på morgnarna och t-shirten när andan faller på.
Det var halva turen idag och vi är trötta så fortsättningen kommer i morgon.
Måste skingra mina tankar och vad är bättre än att berätta om hemresan från Aeroport de Provence? Jag hoppade fram till framsätet och knappade in hemadressen på Lennart.
Det är en vid sväng man gör för att komma på rätt sida av etangen och det klarade vi galant. Bergen är rätt spektakulära ovanför denna förstad till Marseille.
Det är mest bara affärer och industrier som man kör förbi här nere.
Här har vi rundat hela klabbet och kör på rätt sida. Om någon inte visste det så är en etang ett slags insjö eller vik från medelhavet. På en sådan halvö som då bildas har man placerat flygplatsen. Skulle flygplanet inte klara av att lyfta så dimper det ner i vattnet. Men de flesta som flyger härifrån eller ner hit har väl badkläder med sig.
Eftersom man i Frankrike oftast skyltar till de större städer som ligger i slutet av vägen, så gäller det att veta åt vilket håll närmaste storstad ligger. Dit man ska alltså. Så här väljer vi att köra rakt fram mot Barcelona. Vår by ligger så att säga utmed denna väg. Ja, mer eller mindre nära då.
Inte så mycket trafik än så länge. Men nu var det husbilar och personbilar från Italien som körde mot Barcelona. Nog de som inte vill åka skidor då.
Där borta är det berg som heter:
En nationalpark som har många olika aktiviteter för den som tycker om friluftsliv. Bra att ta barn med så de får se annat än dataspel och mobilen. Tror inte det är någon bra täckning där och då kan de lära sig att umgås.
Här skulle jag fota lite julbelysning men Mr J körde för fort efter att vi stått i en kö en stund. Någon hade valt att köra in i en annan bil och bärgaren jobbade allt vad han kunde för att få bort bilarna. Men de hann inte sopa upp allt glassplitter och det var riktigt skräpigt.
Här vid stora Rhone står det flera husbilar. Ser ju riktigt trevligt ut och något vi kan tänka oss göra vid ett annat tillfälle. Om vi bara hittar ner dit förstås. Den ligger i alla fall i Nimes. Tror att det kan vara roligt att titta på alla pråmar och båtar som far förbi på floden. Antagligen fler på våren och sommaren än det är nu i december.
Så var det detta med att köra fort när någon ska fota. Man passerar ju Camargue och där kan man få se svarta tjurar. Jag såg dem och Mr J trampade gasen i botten så de försvann långt bakom oss i fjärran. Nåväl de hamnar nog på ett foto hos mig en annan gång. Inte heller slottet kunde jag fånga på kort. Får bli andra slott i framtiden då vi kör på mindre vägar.Kanske är det farten som gör att jag inte gillar dessa betalvägar speciellt mycket. Jag föredrar de mindre landsvägarna.
Äntligen kör vi in i vår hemmaregion. Occitane som det heter nuförtiden.
Vi närmade oss Montpellier och trafiken tätnar betydligt. Jag kan berätta att här finns ett Ikea som man inte kommer åt om man åker i husbil. Finns inte en enda parkering man kan stå på. Så därför köper vi över internet och beställer livrasion= hemkörning. Fungerar superbra.
Jodå vi är på rätt väg fortfarande och nu kommer det mer för oss kända städer. Vi ska ju inte vare sig till Barcelona eller Toulouse, men Montpellier är rätt nära.
Nu börjar det kännas bra. Rätt departement och snart är vi hemma.
Vi vinkar hejdå till vårat resesällskap. Roligt att träffas killar, men vi ska vidare en bit.
Nu kör vi av betalvägen och solen vill lägga sig och sova. Men Mr J vill göra två flugor på smällen och styr Mackan till Darty. Nu ska lilla jag få en ny mobil. Jag har surrat om det ett tag och tittat på olika modeller på internet. Nu vill han väl få slut på snacket och går resolut in och köper mig en Samsung Galaxy A40. precis den jag fastnat för.
Magen kurrar och innan vi svänger av mot hemmet, stannar vi vid McDonalds. Det är ju ändå lördag och visst ska man äta ute på restaurang då. Hundarna uppskattar pommes så de blir glada. Vi får ju en tjusig solnedgång också så vad kan man mer begära.
Tittar man noga så ser man månen och polstjärnan. Äntligen kommer vi hem och en lång dags färd är över. Nu ska Mackan få vila lite. Bara en del korta turer och hundarna var glada. Men de letade efter H och var lite konfunderade att han inte var i huset.
Såhär i slutet av året har jag börjat snegla bakåt och vill försöka knyta ihop hela resan vi gjort. Om man tittar på vår jordglob så har vi inte flyttat mer än ca 2 centimeter och det är ju ingenting jämfört med de som flyttat till till exempel Thailand. Men för de som inte flyttat alls eller endast bytt ort i Sverige är det ju kanske ett stort steg. Ett annat land och annan kultur. Vi funderade ju i flera år vad vi skulle göra när vårat arbetsliv var över. Att vi skulle flytta från byn var en sak som kändes viktig. Huset var för stort för oss två och efter 18 år kunde vi byn och det var dags för en förändring.
Vi behövde en ny utsikt och var trötta på vädret i Sverige. Under en av de varmaste somrarna lade vi ut huset för försäljning och efter flera visningar såldes det till ett pris som vi ville ha.
Vi slet som tokiga med att packa allt vi villa ha med oss till vårat nya hem. Mr J körde 19 släp med saker vi kastade till återvinningen. Vi sålde saker på blocket och gav bort möbler och tavlor. Så äntligen kunde vi se bilen med vårat bohag rulla iväg och vi hade en oviss framtid i husbilen som nu var det enda hem vi hade.
Mr J hade bokat plats på Sibbarp camping så efter att ha stannat till i Trelleborg för att skriva alla papper styrde vi kosan dit. Det var skönt att åka från byn efter att ha bott i husvagnen utanför huset i en vecka. Vi såg Öresundsbron varje dag och undrade när vi skulle kunna köra över den. Vi skulle flytta till Frankrike och Langedoc. Men var där hade vi ingen aning om då vi inte hade tittat på något hus. Därför var vi ivriga att komma iväg och börja leta. Vi slapp snö men inte regn under februari när vi stod i Sibbarp tre veckor. Så lång tid tog det att göra klart allt med bank och annat.
Men så äntligen kom vi iväg och efter två stopp var vi i norra Frankrike. Men vi hade lång väg kvar. Därför körde vi långa sträckor varje dag. Jag satt och letade campingar som skulle vara öppna under februari och hittade:
Motocrossbanan i Thibery. Där hade vi underhållning av alla åkare varje dag och kunde köpa färskt bröd. Vi ville ju ha el då det fortfarande var kyligt om nätterna så det blev en bra plats. Här hade vi nära att köra för att titta på hus. Men i början på Mars började andra ställplatser öppna och vi besämde oss för att köra till Vias plage.
Här nere bland palmerna och mullbärsträden stannade vi ända fram tills vi hittade vårat hus. Det blåste stormvindar och var sol. Vi såg havets olika färger och det var både roligt och jobbigt. Ovissheten var jobbigast innan vi hittat huset och fått klartecken att vårat bud godtogs. Det var ännu mer pappersjobb med bank och notarie. Nästan varje dag kom det ett mail att ett nytt papper skulle skrivas på eller en uppgift saknades.
En omtumlande tid tills vi hade det första mötet med notarien. Våren gick över till sommar och med den kom värmen och fler husbilar. Priset på platsen höjdes och sedan kom det nästan bara husvagnar och vi började fundera på att flytta någon annanstans. Var rätt trötta på blåsten också. Därför körde vi till nästa camping den 29:e maj.
I Capestang vid Canal du midi hittade vi en grön oas som drevs av mairen i byn. Här tänkte vi stanna tills det var dags för sista mötet med notarien och vi skulle få nycklarna. Min pappa blev dålig och kördes till sjukhus men fick återvända hem till sig. Sedan blev vår älskade Unkas riktigt dålig och vi körde till den veterinär som vi hittat. Det visade sig att urinblåsan spruckit och en tumör hade orsakat det. Så vi lät honom somna in dagen innan vi skulle till notarien och hämta nycklarna till huset.Unkas fick några fina veckor då han kunde ligga i skuggan utanför husbilen och det inte blåste. Men det gör så ont i hjärtat att han inte fick se trädgården och huset. Den 18:e juni flyttade vi in i huset och tömde husbilen. På förmiddagen kom sängen som vi beställt och jag kunde bädda för vår första natt här.
Allt var igenvuxet och huset ostädat så vi hade massor av jobb framför oss. Vilket nog var tur för annars hade vi gått omkring och sörjt hela dagarna. Det jobbet återkommer jag till en annan dag.
