Solen ler från en klarblå himmel och det är mysigt att gå ut i trädgården på morgnarna. Ja, med Lino i huset har det blivit tidigare morgnar för oss. JR knorrar en del men så får han någon timme på eftermiddagen då han kan slumra. Jag har inte lika stort behov av så många timmar tydligen då jag inte tycker att det gör något att stiga upp tidigare. Fast JR tycker att det är rätt skönt att dagarna blir längre och vi hinner göra mer.

Jag passade på att byta alla badlakan och handdukar som sedan fick sig en tur i tvättmaskinen. De torkade så fint i solen och vinden som var. JR hade hand om hundarna när jag vipplade och torkade inomhus. Skönt att få allt rent igen.

Hade tänkt hålla JR sällskap när han klippte häcken mot vår granne, men det blev lite väl varmt i solen. Så vi traskade tillbaka till framsidan och satte oss där.

Den som insåg först att det inte var en sån bra idé att sitta här vid denna tid på dagen var Turbo. Jag och Lino tyckte att hon hade rätt så JR fick klippa häcken själv. Kanske rätt bra för då fick han jobba ifred från oss. Men Lino kan ju inte vara utan sin pappa så jag fick ju släppa loss honom så han kunde springa fram och tillbaka. Suck sade jag och Turbo som placerat oss i skuggan under parasollet.

Med död i blicken gick Lino loss på snöret jag köpte på Jaia. Jag tog ut det på trädäcket för ett tag hade vi en massa trådar inomhus. Han älskar att tugga och slita sönder det. Nu kunde jag sopa upp alla trådar och slapp gå och plocka inomhus.

Ser ju rätt oroväckande ut men det är så oskyldigt. Vi fick en rolig stund ute och ännu roligare är att Turbo verkar tycka att knäppgöken vi tog hem är rätt rolig att titta på. Hon vill gärna vara med och ligger gärna nära. Men uppskattar att få vara ifred när hon är trött. Tycker Lino verkligen har uppfattat vem Turbo är och det på endast två veckor. Liten smart kille vi fått.

Jag har ju vipplat idag så i morgon tänker vi göra rent golven. Tror att jag ska klara av att moppa för det behövs verkligen. Har jag berättat att mitt blålila högra bröst har börjat skifta i gulbrunt nu. Härligt jag kan inte kalla det ett blåmärke nu. Sårskorpan på hakan är snart borta och även om hakan är hård och en del större än vanligt så är jag snart presentabel för folk. Jag bryr mig inte om hakan är stor. Vill bara inte att det ska se ut som jag gått en boxningsmatch.

Livet är ändå rätt bra nu.