Idag har det blåst ordentligt på udden men jag har hållit till på framsidan och hundarna har sprungit mellan mig och JR som sågat en del. Så länge man håller sig i solen och i lä har det varit riktigt skönt.

Jack har börjat gå runt själv i trädgården och upptäcka saker. Men han vill gärna springa efter Lino och även hålla koll på var vi tvåbenta är. Tror att han trivs bra med sitt liv som inte innehåller så många pekpinnar utan är väldigt fritt. Han är inte så rädd för bilarna längre utan bryr sig inte särskilt om dem. Men igår kom det ett Mirageplan som flög över vårat hus och det flög så lågt att man kunde se piloten i cockpiten.Vi blev lite skärrade allihop och framförallt förvånade.

Vi har många och långa mysiga stunder ute i trädgården nu och fler ska det bli eftersom vi går mot varmare tider. Jag har ju hängt undan min varmare flees och tagit på mig den tunnare som räcker bra nu. Ett steg i taget mot våren.

Vi lever ett lugnt liv här och jag lärt mig att vara glad för alla små saker i livet. Efter att min njure slutade fungera och jag var på väg att somna in för gott är varje dag värdefull. Tidigare tänkte jag inte så mycket på de små sakerna som verkligen betyder något. Hur viktigt det är att säga att man älskar eller tycker om någon till exempel.

Jag är så glad att jag börjat skriva igen och kanske kommer jag att skriva färdigt något av det jag gjort tidigare. Men nu ska jag se hur det går för Vivi som dykt upp i mitt huvud. Lite spännande är det faktiskt.