På morgonen när vi vaknade, föll ett lätt duggregn som upphörde efter att vi ätit frukost. Eftersom vi ville komma iväg tidigt blev det en rask promenad med hundarna och snabbdusch. Vi checkade ut och körde ut på autobahn mot Munchen. Kasselbackarna var verkligen sugande och det var långa backar upp och ned som gjorde att det blev en del köer, då lastbilarna saktade i uppförsluten och kom i en hiskelig fart nedför. Man fick följa trafiken och det var tur att vi hade så tung bil att husvagnen låg stadigt på vägen.

Strax före Munchen stannade vi på en stor bensinmack för att tanka och handla lite. Där kunde vi också rasta hundarna och äta en bit mat. Det var ju lunchtid så magarna kurrade. Det var en del krångel att ta sig från bensinmacken då många hade valt att stanna där, men tillslut var vi på väg igen. Nu var det planare och vi susade fram i en behaglig fart, trots att trafiken var tät. Det var flera husvagnsekipage och husbilar på vägen så vi var i gott sällskap. Efter en bra stund kunde jag se olympiatornet en bit bort. Autobahn delade på sig och vi följde vägen til höger.

Efter ett tag märkte vi att inte en enda husbil eller husvagnsekipage syntes till. Vi undrade var alla hade tagit vägen. Bebyggelsen tätnade och så var vi tydligen inne i förstäderna till Munchen.

Det var väl inte riktigt meningen och jag började ana att vi var på väg in i staden. På min karta skulle vi åka runt, inte in i centrum. Men att vända var inte möjligt utan jag försökte orientera mig om var någonstans vi befann oss. En skylt visade mot centrum och dit ville vi inte åka med en stor husvagn på släp, alltså tog vi en väg åt andr hållet. Plötsligt dök olympiatornet upp bredvid oss och stadion.

Så tjusigt, men mannen tyckte inte alls det utan ville ut ur staden. Jag hittade var vi var på kartan och försökte hitta en väg ut ur alltihopa. Eftersom vägen var bred så var jag inte ett dugg orolig. Först lostsade jag oss förbi den stora bmw byggnaden med helikopterplatta på taket.

Tror inte mannen såg så mycket av alla dessa fina byggnader då det var tät trafik och han måste hålla filen vi valt. I detta område av Munchen ligger många av bilfabrikerna och pojkarna var plötsligt mycket intresserade av utsikten. Men de återgick snart till dvdn och ännu en film. Jag måste hålla koll på karta och väg så vi kom ut ur detta. En tunnel under floden borde få oss till utkanten igen. Men för att komma dit fick vi åka in på smågator i ett bostadsområde med bilparkering på bägge sidor om gatan. Det var mycket trångt och vi fick krypköra. Tillslut kom vi fram till tunneln och hamnade i en förstad igen. Nu måste vi bort från Munchen och ut på en större väg.

Det gick bra och mannen var lättad att vägen blev större och trafiken glesare. Farten kunde ökas och snart borde vi vara vid en camping jag letat upp, men hur jag än tittade kunde jag inte hitta någon avtagsväg till den. Det var dags att göra ett kort stopp då pojkarna behövde lätta på trycket och så också hundarna. En matbit vid vägkanten och sedan måste vi hitta någonstans att övernatta då det snart skulle mörkna. Jag tog fram kartan och insåg att vi inte var långt från Garmich Partenkirchen och där fanns en camping. Dit skulle vi.

Vi såg bergen torna upp sig framför oss och efter ett par timmar var vi inne i byn. Skylten till campingen dök upp och det ahde börjat regna. När vi så kom fram var det mörkt och så fort vi checkat in letade vi oss till vår plats. Hundarna fick en kvällspromenad i regnet, sedan måste vi laga en snabb middag. Fy, vad trötta vi var.

Fortsättning följer…..