Alla partiledare var med utom Löfvèn som inte sitter i riksdagen. Fridolin tog upp den eftersatta järnvägen och menade att regeringen inte gjort tillräckligt för att den ska fungera. Det får mig att tänka på en gammal låt som heter” SJ SJ gamle vän konstigt att du lever än”. Tror den skrevs på sjuttiotalet och då hade vi en socialdemokratisk regering, så denna nedmontering har pågått länge. Kommer även ihåg när jag reste med tåg som ung, slogs av att alla tåg ute i Europa var nya och fräscha, medan de svenska gamla och slitna. Det är tydligen ett olönsamt och dyrt transportsätt, vilket får konsekvenser. Att jag sedan bor i ett samhälle utan ens järnvägsspår, vilket många gör efter alla nedläggningar, får mig att bli arg då partier pratar om att rusta upp tunnelbanor och höja bensinpriserna. Man ska alltså inte ha råd att bo på landet utan tvingas in i storstäderna, där folk blir skjutna till höger och vänster.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt tog upp arbetsskade ersättningen för kvinnor och att den är lägre för dem. Han vill fjäska för oss kvinnor och jag kan inte påstå att han lyckas. En kommunist är ändå en kommunist och något som stöter bort mig.

Vad sverigedemokraternas partiledare pratade om var ju självklart händelserna i Malmö. Han vill ju säga att det som skett är invandrarnas fel. Men det är verkligen att generalisera ett problem som flera städer dras med. Ungdomar som inte har någon som helst respekt för andra människor och det gäller oavsett vilken hudfärg man har. Föräldrarna måste ta ett större ansvar och som någon sade i en intervju, de måste gå ut och se vad deras barn sysslar med istället för att sitta inne. Fler vuxna ute på gatorna behövs, inte bara fler poliser.