Trötta

Kom inte i säng förrän halv två i natt. Vi blev sittande framför tvn då vi ser en serie på dvd. Borgias som är så bra att det är svårt att slita sig.

Precis när Mr J varit ute med hundarna i trädgården, hörde vi en skarp smäll utanför huset. Jag rusade till fönstret mot gatan och såg ett moln av rök. Jag hann inte gå in i sovrummet förens nästa smäll kom. Då ringde jag polisen.

Satt i biblioteket och väntade på att få prata med en polis. Då smäller det utanför fönstret i burspråket. Jag ser två ungdomar springa på gatan med huvor över huvudet.

Idag var Mr J ute i trädgården vid burspråket och hittade en osmälld smällare. Lera har stängt upp på fönstret. Ungdjävlarna har kastat in smällare i vår trädgård. Misstänker vilka det är och möter jag den djävla ungen är det bäst att han lägger benen på ryggen och springer.

Annonser

Är frustrerad 

Är det utrotning som pågår? 

Djur skjuts, kvinnor skjuts, ungdomar skjuts. 

Våra politiker säger inte mycket och gör ingenting. 

Gamla människor som betalat hög skatt går in i fattigdom när de inte orkar jobba längre. 

Vården fungerar inte längre. 

Var ska det sluta? 

Jag vill inte ha det så här mer. 

Det började med lite stenkastning

Jag har tidigare berättat om tonåringarna som kastade sten på vår och andras ytterdörrar sena kvällar. Med ett allvarligt snack tog det slut och tydligen riktade de uppmärksamheten åt annat håll. Av en del bybor har jag hört att det skett förstörelse på olika ställen. En grindstolpe har körts ned, en del bilar har fått rutor krossade och andra blivit av med olika dekaler. För att inte tala om nedskräpning som jag sett under mina promenader med hundarna.

En natt i början av mars såg min pappa x antal ungdomar bråka utanför köksfönstret. Av ren självbevarelse tände han aldrig någon lampa, utan gick och lade sig igen. Morgonen efter kunde man läsa i lokaltidningen att frisersalongen som ligger precis bredvid pappas lägenhet, haft inbrott. Hans granne hade sett hur de bar saker genom dörren och hon var livrädd att de skulle försöka ta sig in hos henne. De hade med hjälp av en a-traktor slagit sönder ett fönster och klättrat in i salongen. Saker för 86.000 kronor hade stulits och säkert var ägaren till salongen väldigt ledsen. En ung kvinna som nyligen tagit över rörelsen.

Denna a-traktor har körts i vild fart runt byn, till mångas förtret. För ett tag sedan försvann den och har inte synts till sedan dess. Igår berättade lokaltidningen om att de fyra ungdomar som utfört inbrottet fått sin dom. Två som är sjutton år fick ungdomsvårdskola och de andra två artonåringarna ungdomsfängelse. Domar som för alltid kommer att besudla deras liv.

Det som började som ungdomsstreck, slutade med inbrott och fängelse. Jag skrev om det hela på byns facebooksida och fick till svar att stenkastning får man väl tåla. Det var ju bara lite bus. Troligtvis var det ingen som stoppade deras framfart i byn, här menar jag föräldrarna. Så det slutade verkligen illa för pojkarna.

Härmed vill jag inte ge några pekpinnar, utan endast berätta om hur illa det kan gå om inte någon sätter stopp i tid.

 

Jag flyger aldrig nuförtiden

Sedan drygt tio år flyger jag aldrig, när jag ska någonstans. Idag är jag glad över mitt beslut, trotts att vissa kontinenter blir svåråtkomliga för mig. Jag avstår hellre än utsätter mig för den oro det innebär att flyga.

Efter mina sköna promenader med hundarna idag, möter mig nyheterna om att en airbus störtat i franska alperna. Inte det första planet på ganska kort tid som förolyckats. Min övertygelse är att dagens flygplan är mindre säkra än de var förr i tiden. Man använder sig av flygplan som egentligen inte borde befinna sig i trafik. Pengar styr det hela. Konkurrensen är hårdare idag och färre tar flyget när de reser.

Många ungdomar har omkommit idag och även två spädbarn. Människor som inte har levt sitt liv är nu borta från sina anhöriga och vänner. Så tragiskt.

 

Vi är olika

Män och kvinnor är olika. Människor är olika. Vi har olika bakgrund och erfarenheter, som gör att vi ser och reagerar olika på företeelser. Men ibland verkar det som att det inte är accepterat att vi är olika. Det är ju till och med så att vi reagerar annorlunda, beroende på hur man just då mår. En sak som kanske inte berör en vid ett visst tillfälle, kan göra en väldigt upprörd en annan dag. Det som gör ont på en människa, känns inte alls för någon annan.

Därför blir jag mest arg när alla betraktas som lika. Likvärdiga ja, men lika nej. I skolan ska alla gå i samma klass och detta gör att de som inte har lika lätt att lära, blir betraktade som dumma. Vad händer då? Jo, man tar till nävarna och protesterar på andra sätt. Så föds mobbare.

Jag arbetade som lärare under några år. Ett år hade jag hand om en så kallad obs-klass. Där placerade man ungdomar som inte platsade i vanliga klasser. Då lärde jag mig att många av dem var väldigt intelligenta, men kunde inte hävda sig i stora samlingar. En del var blyga och tog till nävarna när ingen ville lyssna på dem. Jag hade hand om fyra killar i femtonårsåldern. Alla var väldigt olika varandra till sättet. I den lilla grupp som vi hade kunde jag lyssna på dem och ägna tid åt den som mest behövde det just då. Vi blev en riktigt sammansvetsad grupp och läxorna gjorde vi innan de gick hem för dagen. De ville hellre stanna någon timme extra för att slippa sitta hemma själva och må dåligt, då de inte förstod allt de läste.

Alla hade godkända betyg när de slutade nian och kom in på den gymnasielinje de sökt. En av dem hade riktigt bra läshuvud, som man brukar säga och fortsatte läsa på universitet. Alla fick arbete efter sina studier. De var lugna och trevliga killar som inte hade något behov att ta till nävarna. Det enda de inte klarade i sin tonårstid var att vara i stora grupper. De fick en stämpel på sig att vara bråkiga och omöjliga. Men de var ju inte det när de fick vara i en mindre grupp.

Alla är olika, så är det bara och alla vill bli sedda. Bara de blir sedda som individer och inte som en grupp.

Oroväckande

Tidningarna publicerar filmer på hur unga män från Sverige rekryterar andra att åka ned och slåss för IS. Det enda mål de har i livet är att dö för sin gud och enligt dem den rätta tron. Vid frågan om vad de tycker om det hemska som skedde i Paris, rycker de på axlarna och menar att leker man med elden så….

Här i Sverige har de fått utbildning och har arbete, vilket betyder att de går omkring på våra gator som vem som helst. Men så verkar de ha en annan personlighet och drar sig inte för att döda. Jag har svårt att ta till mig denna information. Vad försigår i deras huvuden? Det känns lite som att de utnyttjar Sverige för att få utbildning och sedan åker till Syrien för att utföra hemska saker. Eller det är väl kanske inte de som utnyttjar vårat land utan det är IS som gör det. Vad är ett liv värt för dem? Ingenting verkar det som.

Vänner dödas därnere och de pratar om dem som martyrer och verkar tycka att det är normalt. Vi tänker verkligen olika. De tror inte på demokrati, som vi i väst förespråkar. Är det tickande bomber som kommer hem igen efter att ha krigat i Syrien? Jag förstår inte hur allt detta ska kunna stoppas. Det jag också är orolig för är dessa ensamkommande barn/ungdomar som kommer. Vem eller vilka ska de ty sig till när familjen finns kvar någon annanstans? Lätt för dessa rekryterare att övertala dem att åka ned och kriga. De längtar säkert hem och till sin familj.

Världen har blivit väldigt konstig. Jag läser en bok om Himmler och hans idéer om rasrenhet, vilket får nackhåren att resa sig på mig. Folk gick ju verkligen på denna smörja. Han skull införa en ny religion i Tyskland och skickade ut forskare över hela världen som skulle hitta bevis på att den ariska rasen var ursprunget överallt. Visserligen trodde inte andra forskare från övriga Europa på dessa teorier, men det tyska folket sög åt sig allt och trodde att de var ett härskarfolk.

För mig framstår det som att ledarna i IS läst en hel del om de metoder nazisterna använde. Ska det aldrig ta slut med galningar som får härja fritt?

Paus

Dagens arbete nästan gjort och nu ska jag ta en paus, för att ta mig ut i höstvädret. Det regnar inte, men blåser ganska hårt hör jag. Bara på med varma höstjackan och kängorna. Är lite trött i huvudet just nu då jag kört på i snabb takt. Dataprogrammet fungerade inte hela dagen igår, så jag hade en hel del att göra idag. Hundarna sover som stockar och kommer säkert inte bli alltför förtjusta i vädret. Jag blir lite vemodig av vädret, men det ska bli sol i morgon och det ser jag fram mot.

Beskeden från den nya regeringen duggar tätt nu och en del blir jag riktigt konfunderad över. Tidigare regering uttalade sig om att vi säkert måste räkna med att arbeta efter pensionsåldern. En del pensionärer blev säkert glada och tänkte att de skulle få arbeta kvar på sin arbetsplats. Men nuvarande regering tänker ta bort skattereduktionen för de som fyllt sextiofem år. Man behöver inte vara överintelligent för att inse vilka som får gå vid neddragningar. Vilken arbetsgivare vill behålla någon som kanske snart ändå måste sluta av olika skäl? Då satsar man istället på någon som är yngre. Tråkigt för alla äldre som inte vill gå i pension och de som blir friställda vid neddragningar. Det betyder att om man är över femtio, så är chansen att få ett nytt arbete ännu mer osannolik än tidigare.

I dagens samhälle är det skit att vara för ung utan arbetslivserfarenhet eller för gammal för att det ska vara tillräckligt lönsamt att anställa. Kanske ska vi samlas allihop och mata duvorna i parken?

wpid-img_514721502036167.jpeg