Jag berättade häromdagen om ett roligt missförstånd jag var med om när jag flyttade till Göteborg. Efter tio år i den staden flyttade jag ännu längre söderut och ut på landet i skåne. Först var det lite konstigt med dialekten, men man vande sig och idag tänker jag inte på det. Kan vara om någon pratar riktigt bred skånska som jag har svårt för vissa ord. Men då jag bor några mil från Malmö är dialekten inte speciellt bred.

Men det är ju vissa uttryck som ofta är speciella runt om i landet. Så när vi bott här ett tag och pojken kommit i mopedåldern blev jag bekant med ett ord jag inte förknippat med samma sak som de gör här. Pojken hade blivit med moped vilket innebar att en ny slags frihet kommit in i hans liv. För första gången kunde han ta sig precis dit han ville, när han ville och med vem han ville. Detta innebar att när man bor på landet så var det ett evigt åkande till än den ena staden än till den andra. Eftersom han fyller väldigt sent på året var det kallt och de frös nog rätt bra på sina åkturer. Men med dubbla långkalsonger och varma tröjor så klarade de sig rätt bra.

En gång kom ett gäng tjejer och killar hem till oss efter en åktur för att någon av dem skulle köpa en tröja. De var stelfrusna och en av töserna utbrast: ”jag är iskall om ballarna”. Jag blev stum och tittade på henne, för där jag kommer från betyder ballar – pungkulor. Tösen kunde absolut inte ha några sådana, så mycket begrep jag. Men jag tänkte att hon kanske var lite fräck i mun och höll tyst. Glömde bort det hela tills samma tös sade likadant en annan gång de också var frusna. När de fått lite kaffe med sig och stängt in sig i pojkens rum, frågade jag mannen om vad hon pratade om. Han förklarade skrattande för mig att ballar, är det samma som rumpan. Något jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag hade förstått att det måste betyda något annat än det jag var van vid.

Sedan dess har jag hört det från både arbetskamrater och barn ute. Nu vet jag att skriker någon att det gör ont i ballarna så menar de baken och inte något annat. Man lär sig så länge man lever, eller hur 🙂