Jag är vakt

Med mannen ute på cykel i Ystad, så vaktar jag hundar och husvagn. Kuma gillade inte att husse åkte iväg och har den senaste timmen stått och tittat efter honom. Det kunde ju hända att han skulle komma tillbaka direkt. Nu har han gett upp och lagt sig i gräset. Unkas funderar om inte husse kommer snart och spanar åt det håll han försvann. Detta får mig att tänka på filmen om hunden som satt i flera år på samma ställe och väntade på sin husse. Han visste inte att husse dött och inte skulle komma från tåget. Nu står det en staty av hunden på den plats där han satt och väntade. Tror filmen hette Hakido eller något liknande. En sann historia som man blir helt tagen av.

Hundar älskar så mycket och man känner direkt när man får kontakt med en hund. Det är då vi inte kunnat säga nej till att ta hand om den.  Mannen har en sådan känsla som aldrig brukar slå fel. Därför står hundarna och tittar efter honom när han åker iväg eller gnäller en stund när han ska till jobbet. Jag är ju alltid hemma så mig älskar de varenda sekund på dagen och vi vet var vi har varandra. Men någon som åker iväg då och då blir de extra rädda om. Sedan är det ju så att när husse är hemma så brukar det alltid hända roliga saker. Som att vi går ut tillsammans allihopa, åker i husbilen till olika ställen eller enbart det att det finns två till händer som kan kela med en.

Många tänker säkert att hur kan de ha tre hundar och stora dessutom? Jag tänker samma sak om barnfamiljer med fler än två barn. Hur orkar de och hur har de råd? Visst får de barnbidrag men det räcker väl inte långt. Våra hundar behöver inga mobiler, datorer, kläder eller annat kostsamt. De gnäller inte över den mat vi serverar och är nöjda och glada bara de får vara med. Jag kan arbeta ostört om dagarna utan att de kommer och avbryter. Jag behöver inte köpa dyra gymkort, för motion får jag ändå och massor av frisk luft. En hund är aldrig sur och alltid glad när du kommer hem.

Därför har jag tre hundar. Tredubbelt så mycket av allting.

Flipp och flopp

Jag brukar tänka tillbaka på veckan som gått och då försöka summera vad som var bra och dåligt. Bra denna vecka har ju varit vädret som gett oss sol och svaga vindar. Knopparna på alla växter bara växer för varje dag och nu ser de ut att snart spricka. Något annat som är bra är naturligtvis alla uppdrag och veteraner som strömmat till i mitt företag. Det går framåt med andra ord.

Sämre har det varit i politiska kretsar. Socialdemokraterna gjorde ett rejält magplask och blottade de inre stridigheter man fortfarande kämpar med. Att sedan läsa om att Löfvén klarat krisen bra, känns lite som ett skämt. Är det bra av en ledare att gömma huvudet i sanden så kan det mycket väl vara så vissa anser vara bra. Annat som inte heller har varit bra är alla sprängningar och bränder som skett. Det känns otryggt och hemskt för alla som drabbas.

Jag tycker inte att Rysslands träningsanfalla mot Sverige känns bra. Men det ska erkännas att jag är för att Sverige ska gå med i Nato, så där är jag jävig. Kan inte se objektivt på denna sak. Men jag ska inte ge mig in i en djupare diskussion i detta ämne, då jag inte har någon specialkompetens.

Just nu känns det faktiskt inte som att världen mår särskilt bra och erkänner att jag är orolig. Det är alltför många egenintressen som går före samhällets.

Att det kan vara så svårt

Har suttit hela kvällen och försökt komma på ett bra namn på ett företag. Man blir helt snurrig av alla förslag man får. Ska det vara ett nonsensnamn eller något som betyder något? Om det ska betyda något så vill man ju att det ska vara något vettigt. Hade ett bra som var det tills vi såg hur många som hade tyckt samma sak. Det är droppat nu så vi får försöka med något annat. Men det är bra att ha något för sig eftersom jag annars hade suttit och tänkt på annat.

Har lyssanat en hel del på radio idag och den nya utvärderingen om Breiviks psyke. Nu är han visst frisk enligt de tester som gjorts och det känns konstigt, med tanke på att för några veckor sedan ansågs han vara ett psykfall. Men vad de än kommer fram till är han helt sjuk i huvudet enligt mina kriterier. Han tyckte det var bra att han skjutit så många och beklagade att det inte blev fler. Är det något en frisk människa överhuvudtaget går ut och gör? Att sedan tycka att man gjort något bra är sjukt. Han borde stoppas in i ett islolerat rum och sedan ska man kasta bort nyckeln. Man mår bara illa av den människans uttalanden och det han gjort.

Ja, nu är jag upprörd och får nog läsa lite i någon bok om jag ska kunne somna. Annars snurrar väl tankarna hela natten. Men det är risk för mardrömmar tyvärr. Både denna galning och sedan namnet jag ska komma på.

Undrar om fler är bittra?

Den frågan ställer jag mig efter att ha sett intervjun med Mona Sahlin igår. Att hon var bitter gick inte att ta miste på och när hon berättade så förstod man också varför. Det som går under namnet tobleroneaffären var väl det som fick henne att känna bitterhet först. I programmet visades en blid av hur hon satt helt ensam vid ett stort bord, med journalisterna framför sig. Inte en enda av hennes partkamrater/kolleger ställde sig på hennes sida. Det var som att hon var pestsmittad och det måste ha varit en hemsk känsla.

Samma sak skedde då hon var med och förlorade valet 2006. Alla bara försvann och där var hon ensam. Hon kände att det inte endast var hennes fel utan hela partiets att de förlorade, medan de ansåg allt fel låg hos henne. Nu skulle partiledaren bytas ut och då skulle allt bli bra igen. Såhär i efterskott känner hon skadeglädje hur det barkade åt skogen när de satte Juholt som partiledare. Lite grand att hon fick rätt. Det var inte partiledaren det var fel på utan politiken.

Men samma sak skedde för Juholt när det började blåsa på toppen. Han stod där väldigt ensam och sista framträdandet hade han i ett köpcentrum ensam utan någon partikamrat. Så man undrar lite vad de menar med solidaritet och om det inte gäller alla?

Något som måste kännas för de som fortfarande är kvar i partiledningen är Monas ord om att hon fortfarande är socialdemokrat och alltid kommer att vara det, men inte är partitrogen längre. Hon litar alltså inte på ledningen i det socialdemokratiska partiet. Så frågan är om vi väljare ska lita på det partiet. Jag känner att de som är i partitoppen endast vill sko sig själva och hålla sig kvar till varje pris. Tror inte det bara är Mona som är skeptisk till partiet idag.

Fler dialektala missförstånd

Jag berättade häromdagen om ett roligt missförstånd jag var med om när jag flyttade till Göteborg. Efter tio år i den staden flyttade jag ännu längre söderut och ut på landet i skåne. Först var det lite konstigt med dialekten, men man vande sig och idag tänker jag inte på det. Kan vara om någon pratar riktigt bred skånska som jag har svårt för vissa ord. Men då jag bor några mil från Malmö är dialekten inte speciellt bred.

Men det är ju vissa uttryck som ofta är speciella runt om i landet. Så när vi bott här ett tag och pojken kommit i mopedåldern blev jag bekant med ett ord jag inte förknippat med samma sak som de gör här. Pojken hade blivit med moped vilket innebar att en ny slags frihet kommit in i hans liv. För första gången kunde han ta sig precis dit han ville, när han ville och med vem han ville. Detta innebar att när man bor på landet så var det ett evigt åkande till än den ena staden än till den andra. Eftersom han fyller väldigt sent på året var det kallt och de frös nog rätt bra på sina åkturer. Men med dubbla långkalsonger och varma tröjor så klarade de sig rätt bra.

En gång kom ett gäng tjejer och killar hem till oss efter en åktur för att någon av dem skulle köpa en tröja. De var stelfrusna och en av töserna utbrast: ”jag är iskall om ballarna”. Jag blev stum och tittade på henne, för där jag kommer från betyder ballar – pungkulor. Tösen kunde absolut inte ha några sådana, så mycket begrep jag. Men jag tänkte att hon kanske var lite fräck i mun och höll tyst. Glömde bort det hela tills samma tös sade likadant en annan gång de också var frusna. När de fått lite kaffe med sig och stängt in sig i pojkens rum, frågade jag mannen om vad hon pratade om. Han förklarade skrattande för mig att ballar, är det samma som rumpan. Något jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag hade förstått att det måste betyda något annat än det jag var van vid.

Sedan dess har jag hört det från både arbetskamrater och barn ute. Nu vet jag att skriker någon att det gör ont i ballarna så menar de baken och inte något annat. Man lär sig så länge man lever, eller hur 🙂