Såg precis ett program om salsa på svt och kom på att jag inte dansar längre. Varför det blivit så vet jag inte, men det kan bero på att när man har andra intressen så tar de över. Jag saknar det egentligen inte och vet inte om jag skulle ha lust att dansa. Men tidigare dansade jag ofta, även hemma. Det kanske är så att jag dansat färdigt i mitt liv och nu måste andra intressen tillvaratas. När jag var lite dansade jag klassisk balett och älskade att åka till träningen. Efter gymnasiet blev det jazzdans och sedan disco. Som student var man ute var och varannan kväll och då dansade jag mest hela tiden. De perioder jag varit ensam har det alltid varit aktuellt att gå ut en kväll i veckan och dansa. Även om jag inte haft råd att köpa något att dricka förutom vatten, skulle jag dansa.
Men det kanske är så att alla har sina dansperioder i livet för att må bra. När man mår som bäst slutar man att dansa. De senaste tretton åren har jag just inte dansat alls. Jag mår för bra och hundarna uppskattar inte att man dansar. Är jag lite deppig räcker det med att kela med någon av dem, så blir jag på bra humör igen. Så skulle jag börja dansa igen i någon form är det för att jag mår väldigt dåligt. Ett sätt att få må bra endorfiner. Men så länge jag har minst en hund i mitt liv räcker det att gå en promenad för att jag ska må bra, eller en kelstund.