Att Stefan Löfvèn som metallordförande förespråkat kärnkraft och nu gått ut med att han gärna förhandlar med alliansen angående den, har tydligen fått socialdemokraterna att darra. De har undvikit frågan ända sedan kärnkraftsomröstningen och i ett kongressbeslut fastställt att den ska avvecklas. Sedan har de inte yttrat sig nämvärt i den frågan. Tills nu då Löfvèn tagit upp den. Det jag frågar mig är om han svängt om angående detta efter sitt tillträde eller ska han förespråka den inställning han haft tidigare?

Denna fråga kan splittra partiet ännu mer än det redan är och om frågan redan tidigare splittrat , så blir det inte bättre idag. Men det är just detta som jag upptäckt med socialdemokraterna de velar hela tiden. Det är ett kanske parti som inte står för någonting. Jag läste sydsvenskans ledare idag och bland annat berättade skribenten om när Per Albin Hansson firade socialdemokraternas vinst i valet. Det var ingen champagne där inte, utan han firade med brunabönor och fläsk. Precis så är socialdemokraterna brunabönor och fläsk. Tråkiga och utan någon som helst förnyelse och nye partiledaren passar dem precis.

Nu känns det som att de trippar på tå och är livrädda för att sticka ut hakan. Istället velar de och säger inte klart ut vad de vill. Allt för att inte förlora fler väljare än de redan gjort. Därför kommer de att göra det så fort de tar ställning i någon fråga. Vilka är det som äter brunabönor och fläsk idag? Inte många och färre kommer det att bli.