Etikettarkiv: den frågan

Undrar om fler är bittra?

Publicerat av
Svara

Den frågan ställer jag mig efter att ha sett intervjun med Mona Sahlin igår. Att hon var bitter gick inte att ta miste på och när hon berättade så förstod man också varför. Det som går under namnet tobleroneaffären var väl det som fick henne att känna bitterhet först. I programmet visades en blid av hur hon satt helt ensam vid ett stort bord, med journalisterna framför sig. Inte en enda av hennes partkamrater/kolleger ställde sig på hennes sida. Det var som att hon var pestsmittad och det måste ha varit en hemsk känsla.

Samma sak skedde då hon var med och förlorade valet 2006. Alla bara försvann och där var hon ensam. Hon kände att det inte endast var hennes fel utan hela partiets att de förlorade, medan de ansåg allt fel låg hos henne. Nu skulle partiledaren bytas ut och då skulle allt bli bra igen. Såhär i efterskott känner hon skadeglädje hur det barkade åt skogen när de satte Juholt som partiledare. Lite grand att hon fick rätt. Det var inte partiledaren det var fel på utan politiken.

Men samma sak skedde för Juholt när det började blåsa på toppen. Han stod där väldigt ensam och sista framträdandet hade han i ett köpcentrum ensam utan någon partikamrat. Så man undrar lite vad de menar med solidaritet och om det inte gäller alla?

Något som måste kännas för de som fortfarande är kvar i partiledningen är Monas ord om att hon fortfarande är socialdemokrat och alltid kommer att vara det, men inte är partitrogen längre. Hon litar alltså inte på ledningen i det socialdemokratiska partiet. Så frågan är om vi väljare ska lita på det partiet. Jag känner att de som är i partitoppen endast vill sko sig själva och hålla sig kvar till varje pris. Tror inte det bara är Mona som är skeptisk till partiet idag.

Kärnkraften är en het potatis för socialdemokraterna

Publicerat av
Svara

Att Stefan Löfvèn som metallordförande förespråkat kärnkraft och nu gått ut med att han gärna förhandlar med alliansen angående den, har tydligen fått socialdemokraterna att darra. De har undvikit frågan ända sedan kärnkraftsomröstningen och i ett kongressbeslut fastställt att den ska avvecklas. Sedan har de inte yttrat sig nämvärt i den frågan. Tills nu då Löfvèn tagit upp den. Det jag frågar mig är om han svängt om angående detta efter sitt tillträde eller ska han förespråka den inställning han haft tidigare?

Denna fråga kan splittra partiet ännu mer än det redan är och om frågan redan tidigare splittrat , så blir det inte bättre idag. Men det är just detta som jag upptäckt med socialdemokraterna de velar hela tiden. Det är ett kanske parti som inte står för någonting. Jag läste sydsvenskans ledare idag och bland annat berättade skribenten om när Per Albin Hansson firade socialdemokraternas vinst i valet. Det var ingen champagne där inte, utan han firade med brunabönor och fläsk. Precis så är socialdemokraterna brunabönor och fläsk. Tråkiga och utan någon som helst förnyelse och nye partiledaren passar dem precis.

Nu känns det som att de trippar på tå och är livrädda för att sticka ut hakan. Istället velar de och säger inte klart ut vad de vill. Allt för att inte förlora fler väljare än de redan gjort. Därför kommer de att göra det så fort de tar ställning i någon fråga. Vilka är det som äter brunabönor och fläsk idag? Inte många och färre kommer det att bli.

Undrar hur det känns att sitta på läktaren?

Publicerat av
Svara

Idag är det utrikespolitisk riksdagsdebatt och socialdemokraternas nye partiledare måste sitta på läktaren. Man kan undra hur Löfvèn känner sig när han sitter och lyssnar på de som debatterar. Är han frustrerad och rycker det i fötterna på honom? Att inte få ge uttryck för sina åsikter måste ändå vara svårt i denna situation. Nu blir det väl så att han väljs in i riksdagsgruppen vid socialdemokraternas kongress nästa år, men det är lång tid dit. Fler debatter kommer att ske där han får sitta och lyssna. Därför är det inte konstigt att aftonbladet idag har med en artikel där s,v och mp kräver att palestina ska erkännas som stat. De tre ledarna för dessa partier har skrivit ett gemensamt upprop angående den frågan. En chans för Löfvèn att ändå få säga något inför debatten. Rätt klen tröst för en partiledare som säkert har fler åsikter angående utrikespolitiken.

Ingen överklagan

Publicerat av
2

Läste att de två svenska journalisterna inte tänker överklaga den dom de fått. Folk spekulerar om att det skulle bli lättare för dem att bli benådade om de inte överklagar. Jag hoppas det för deras skull, eftersom de antagligen fått detta råd från svenska advokater och rådgivare. Men regeringarna i dessa länder är mycket nyckfulla så man vet aldrig vad de tänker. För vad händer om de inte benådas? De får sitta fängslade i ett råtthål i över tio år och kan de klara det?

Var äventyret värt allt detta?, frågar jag mig. Många andra gör nog det också och jag hoppas bara att de blir benådade så vi kan få svar på den frågan. Något de måste ha lärt sig är att aldrig lita på någon. Hur noga man än är när det gäller att ta sig till ett ställe som inte är öppet för alla, kan man aldrig veta om det är säkert eller inte. Vad vi ska ha i åtanke är att det sitter fler journalister fängslade i andra länder, som kanske blir kvar där väldigt länge. Regimer med diktatur är väldigt rädda för det skrivna ordets makt och allrahelst om de har något att dölja.