Minnenas korg

Jag berättade ju om en korg jag har som var full med papper från tiden innan vi gifte oss. Men tydligen hade jag stoppat dit en del efteråt också. Jag har inte tittat i korgen på åtminstone 10 år och hade egentligen ingen aning om vad som fanns i den. Nu vet jag. Det var en massa gamla kontoutdrag och meddelanden från pensionsbolaget, vilka jag kastade nästan direkt. Det som är aktuellt idag har mannen i en pärm så nu är det så att säga mer ordning på pappren.

Men så hittade jag en dödsannons från 1998. En av mina trevliga hundvänner från Göteborg var i 70-års åldern. Vi umgicks i en grupp på ca 13 st hundar som älskade att leka på en stor äng, medans vi människor pratade, fikade och hade allmänt trevligt. Det var allt från ungdomar i 17-års åldern och pensionärer uppåt 70. Jag rastade min hund och sedan gick vi bort till ängen, där det oftast var någon av dessa hundar som lekte. Om det inte var någon där när man kom så var det bara att vänta en stund och så kom det alltid någon. Rune som var särbo med Inger hade blandisen Lotta och det var ett roligt par. Jag kom dem nära eftersom Rune ofta passade min bordercollie Ragnar, när jag inte kunde ha honom med någonstans. Inger hittade sin Rune sittandes i bilen utanför garaget en morgon. Han hade dött av hjärtattack. Det var en ledsam dag och alla hundvännerna gick på hans begravning. Efteråt satt vi på ängen och drack kaffe, samtidigt som vi pratade minnen. Bara några veckor tidigare hade jag firat midsommar tillsammans med dem båda.

Strax efter detta bytte vi äng och varför vi gjorde det kommer jag inte ihåg nu. Det kanske bara kändes som rätt eftersom vi aldrig skulle få se Rune komma gåendes mot oss igen.

Jag hittade ett kort från min gudfars 80-års middag. Vi var inte många då han inte ville ha något ståhej. Där var hans sambo sedan några år Inger, som dog ett par år efteråt. Mina älskade kusiner som var som systrar till mig då jag bodde hos dem som liten. Min älskade mor som denna midsommar varit död i nio år. Hon blev dålig på midsommarafton och jag hjälpte dem hem. Senare ringde jag ambulans och när de bar henne ut pratade vi lite med varandra. Jag är glad att jag hann säga till henne hur mycket jag älskade henne. På midsommardagen åkte min far och jag till Malmö och då kunde hon inte prata. Vi satt och pratade med henne för jag tror hon hörde oss. Efter några timmar dog hon och precis innan kramade hon min hand.

Så midsommar har inte samma glada klang, som den hade innan denna händelse.

Det fanns lite fler foton i korgen men dem ska jag skriva om en annan gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.