Efter mitt yogapass och meditation, nyduschad och klädd, skulle jag ta kaffekannan och mobilen till kontoret. Mobilen låg int där jag brukar lägga den och ett intensivt letande började. Jag hittade den inte och plötsligt kände jag mig oerhört islolerad. Ingen panik men den låg under ytan och så kände jag mig så tom. Vi har ju tagit bort den fasta telefonen eftersom vi aldrig ringer på den och bara använt den i nödfall som t ex nu då mobilen var borta. Det enda jag kunde göra var att starta datan, maila till mannen och fråga om han fått med sig min mobil. Saken är den att vi har precis likadana mobiler och det är ju lätt att få med sig fel. Jag kunde ju lagt min på fel plats och han trott att det var hans. Efter att ha skickat mailet satte jag mig ned och tog några djupa andetag.
Då såg jag hur jag gick ut med hundarna för sista nattrastningen i trädgården, iklädd badrock. Vi hade ju badat bubbelpool innan och jag tog på mig den för att skyla mig. Jag brukar inte gå ut i badrock och såg hur jag stoppade mobilen i ena fickan när jag öppnade dörren för att gå in. Sedan tog jag av mig den och hängde den i badrummet, borstade tänderna och gick till sängs.
Det blev en aha upplevelse och jag gick genast in i badrummet och stack handen i badrocksfickan. Då kände jag en välbekant sak i händerna, mobilen och jag blev nästan lite lycklig. Nu var ju allt som vanligt igen och dagen skulle inte innebära en isolering från omvärlden. Så beroende har man alltså blivit av mobilen. Den är med mig var jag än går om dagarna och det känns så viktigt att bli nådd. Innan mobilens inträde i mitt liv, var jag ofta ute med hunden i flera timmar utan att bekymra mig om jag blev nådd eller inte. Då resonerade jag som så att var det någon som ville mig något så fick de ringa igen.
Idag tänker jag inte så och även om ingen ringer när jag är ute med hundarna, så vill jag veta att om det händer kan jag svara. Men det är en säkerhet också. Jag köpte min första mobil när jag bodde i Göteborg. Då ville jag ha den med mig eftersom jag kände mig osäker på kvällarna, då jag var ute med min hund. Där hade jag nytta av den, eftersom jag blev vittne till olika händelser som misshandel och kunde ringa polisen direkt. Med alla funktioner som finns i min smartphone, känner jag mig ännu säkrare. Vilket många föräldrar måste känna när deras barn befinner sig ute.
Visst är det lustigt hur beroende vi blivit av mobilen. Jag har ringt mannen och talat om att den är hittad.
