Stöter ofta på människor som anser sig vara riktiga hundkännare. De är bergssäkra på hur man uppfostrar en hund och vilka raser som är bra. När jag eller min man berättar om våra hundar och att de är omplaceringar, som vi fått när den värsta valpåldern varit över, får vi ofta till svar att det ska man aldrig ta. Om man ska få en bra hund så måste man för det första ha stamtavla och köpa den när den är liten valp. Hur vi än försöker berätta om våra erfarenheter av omplaceringar, blir vi överröstade av dessa hundkännare. De vill inte ta till sig av vår erfarenhet.
Vi har idag tre stycken omplaceringshundar och har även haft hundar från det de varit små valpar. Skillnaden är att våra hundar har vissa erfarenheter med sig från sina tidigare hem. Det tar lite tid att bygga upp ett ömsesidigt förtroende med en hund som kanske har många dåliga erfarenheter. Men med tålamod och kärlek blir de precis lika trygga som en man fått som valp. Vi har till idag haft fyra stycken omplaceringar som alla är väldigt bra i psyket. De har gjort sina toaletter inne i någon vecka innan de förstått att hos oss går man ut på bestämda tider. Idag talar de om för oss ifall de måste ut någon annan tid. De litar på att vi lyssnar på dem och släpper ut dem.
De som tar omplaceringshundar är kanske bättre hundkännare än andra? Man vet vad man ger sig in i och vilket ansvar man har. Det gäller att vara lyhörd och verkligen se vad det är för hund man fått.
En av de hundar vi har idag kom till oss som en sju månaders nervös liten tös. Omplacerad två gånger tidigare och kanske inte någon som min man önskat sig, men mitt hjärta fick bestämma. Hon är fortfarande nervös då vi är ute, men litar på att vi skyddar henne mot allt ont. I år blir hon tio år och är min lilla skugga när vi är hemma. Från att inte ens ha sett ett koppel eller varit ute på promenad, har hon lärt sig att lyssna och följa.
En av dessa så kallade hundkännare äger en av Sveriges största hundaffärer och har även hållit i kurser och fött upp hundar. Folk ringer ofta och frågar om hundar och vilken ras de borde köpa. Han förfarade sig väldigt över att vi har omplaceringar och anser att de aldrig blir bra hundar. En dag tog han med sig en treårig tax till mannens arbete. Den rusade runt som tokig i huset och var väldigt kärvänlig. Denne hundkännare sade till mannen att inte klappa hunden för mycket då den plötsligt kunde hugga. Vid ett tillfälle gjorde den även sin toalett inomhus.
Våra hundar skulle aldrig hugga någon människa i handen, då den blev klappad, eller göra sin behov inomhus. Tror även att de skulle hålla sig i vår närhet och inte rusa omkring efter att de fått hälsa på alla.
Därför anser jag att det varken är hundrasen, om det är en omplacering eller hunden som gör dig till en hundkännare. Det som betecknas av en sådan är hur man lyckas uppfostra hunden då den lever med dig. Allt beror på den människa som har hunden.
