Bröllposdag

Annonser

Idag för 17 år sedan stod vi i Trelleborgs rådhus och sade ja till varandra. Bestman och fotograf var H som dagen till ära hade skjorta och kavaj över finbyxorna. Det var en typisk höstdag och jag ilade från jobbet, där chefen fick säga åt mig på skarpen att släppa allt och ge mig av. Hemma möttes jag av en orolig Mr J och efter ett snabbt byte av kläder och en kam genom håret körde vi i ilfart till Trelleborg. Tror att vi nästan sprang till rådhuset.

Jag  har aldrig ångrat mitt ja. Vi har upplevt mycket under dessa år och rest runt om i Europa och Världen. Mest Europa då vi ville ha med oss våra hundar på resorna. Från husvagn till husbil för det var mer praktiskt och lättare för oss att färdas med tre stora hundar.

Vi skrattar, gnabbas lite och pratar mycket. Inte en enda dag är tråkig. Min bästa vän och ofta nästan min enda vän har Mr J blivit. Den som jag litar på i alla lägen och som ställer upp för mig.

Detta år tog vi varandras händer och tog klivet in i en ny tillvaro. Lossade ankaret i byn vi bott i arton år. Sålde huset vi gjort till vårat och tagit hand om. Det var dags att göra sig av med något som mer blivit en börda nu då H flyger på egna vingar. Det var inte jobbigt att göra av med saker,möbler och kläder som aldrig användes. Trots det blev det över 70 kartonger utöver de möbler vi ville ha kvar.

Idag firar vi vår bröllopsdag med solen som blygt tittar fram då och då. +22 grader ute och slipper höstrusket i Sverige. Här där vår nya framtid ska formas och jag ser fram mot många nya bröllopsdagar i vårat nya hus.

 

 

En dagsutflykt

Annonser

Vi har under dessa två månader som vi bott i Frankrike att inte ta i för mycket under inköpsrundorna. Jag menar att inte planera att besöka för många affärer. En eller två räcker varje gång. Allt tar längre tid än i Sverige. För det första måste man förstå att alla franska pensionärer har förtur i kassorna. De seglar om alla i kön utan att någon protesterar. Kassörskan slår in alla varorna och föser bort dem. Sedan sätter hon sig och väntar medan kunden plockar ned alla varor i sina väskor. Först då det är klart sker betalningen. Man kan räkna med att det kanske inte är klart efter det för alla nästan utan undantag ställer sig och granskar kvittot. Skulle det uppstå någon fråga går de mellan även om en ny kund håller på att få sina varor inslagna.

Fransmän är misstänksamma av sig. Bäst att kolla

Idag var vi till Darty i Beziers för att få igång Netflix. Det passade bra då det för en gångs skull regnade. Ja, ni läste rätt det regnade när vi vaknade i morse. Det vräkte inte ner utan var mer som ett stilla sommarregn. Temperaturen var ynka +17 och även om regnet upphörde så kände vi för att åka en sväng. Nu hade vi tänkt att åka till Castorama också, men det tog tid att få ordning på allting. Det är ju så att vi inte får in någon fransk kanal på tv:n och det problemet tog tid. Allt slutade med att det kommer en tekniker från Darty i morgon eller på torsdag och konfigurerar tv:n.

När Mr J kom ut från affären var klockan halv fyra och då skippade vi Castorama. Jag vill även berätta att kunden före Mr J ville i princip prova nästan alla elektroniska apparater och det hade tagit den mesta tiden. Att det stod fem andra i kö bakom struntade människan i. Mr J funderade på om han skulle fråga om karln inte skulle ha en bakmaskin också eller en microvågsugn.

Nu har vi åtminstone netflix och planerar att se en film ikväll. Någon svensk text verkar inte att tillgå och arabiska är inte något för oss. Så vi kommer att ha engelskt ljud och text där det går eller så blir det engelskt ljud och fransk text. Vi kommer att bli riktigt duktiga på engelska på grund av detta. Men det är nog bra att ha fransk text ibland för då kan vi utöka ordförrådet. Annars har vi ju tänkt se fransk tv och genom det få ett bra ordförråd.

I morgon ska det bli betydligt varmare säger min väderapp. Passar mig bra då jag eventuellt tänker tvätta lite kläder.

Ett stort steg för mig

Annonser

Igår gick jag min första promenad ute. Inte en särskilt lång sträcka men för mig är det ett stort steg. Hundarna blev jätteglada och tyckte det var så roligt att jag följde med. När jag sedan vek av blev de lite besvikna, men min fot och ben klarade inte av mer. Ja, jag fick ont och de sista tio metrarna var riktigt plågsamma. Jag gick samma sträcka idag också och fick värk även denna gång. Nu har jag vilat en stund och det onda har gått över. Lite stolt är jag över att min träning har kunnat börja och funderar på att gå samma sväng i morgon också. Foten blir rejält svullen efter träningen, men det är säkert bara normalt.

Vädret är precis som det varit de senaste dagarna med, dimma, fuktig luft och bara så tråkigt. Hundarna blir våta och smutsiga så fort de är ute.

Snart är januari över och den sista vintermånaden börjar. När det inte varit speciellt mycket snö tidigare så hoppas jag att det inte kommer någon snösmocka nu heller. Men det brukar komma en vecka då snön vräker ned och vi får hela vinterns ranson. Vägar snöar igen och det blir ordentligt kaos. Sedan kommer plusgraderna och vi halkar runt på is i några veckor. Men så en dag är allt borta och de första vårblommorna tittar fram. Det är då jag känner att livsandarna återvänder och glädjen.

Men jag trodde inte att det skulle ta så lång tid för mig att komma tillbaka till mitt forna jag. Visst sade läkarna det men jag tänkte att de nog hade lite fel där. För jag går ju jättebra och långa sträckor i huvudet sedan ett bra tag tillbaka. Men det är i huvudet det. I verkligheten hade nog läkarna rätt. Det kommer att ta lång tid.

Inte van

Annonser

Visst är det bra med nya datorer, men jag är inte van att de ska uppdatera program stup i kvarten.
Så erbarmligt tråkigt att vänta på.
Åtta procent och jag är så less.

Hinner inte göra det jag skulle göra ikväll innan middagen. Ja, vi äter så sent varje dag. Mannen kommer hem efter klockan sex om vi har tur. Sedan blir det ju en stunds hundtid och prat.
Nu går fläkten i köket och maten är strax klar. Måste hinna fixa dessa uppdateringar innan allt är klart.

Less, var ordet idag.

Hundkännare

Annonser

Stöter ofta på människor som anser sig vara riktiga hundkännare. De är bergssäkra på hur man uppfostrar en hund och vilka raser som är bra. När jag eller min man berättar om våra hundar och att de är omplaceringar, som vi fått när den värsta valpåldern varit över, får vi ofta till svar att det ska man aldrig ta. Om man ska få en bra hund så måste man för det första ha stamtavla och köpa den när den är liten valp. Hur vi än försöker berätta om våra erfarenheter av omplaceringar, blir vi överröstade av dessa hundkännare. De vill inte ta till sig av vår erfarenhet.

Vi har idag tre stycken omplaceringshundar och har även haft hundar från det de varit små valpar. Skillnaden är att våra hundar har vissa erfarenheter med sig från sina tidigare hem. Det tar lite tid att bygga upp ett ömsesidigt förtroende med en hund som kanske har många dåliga erfarenheter. Men med tålamod och kärlek blir de precis lika trygga som en man fått som valp. Vi har till idag haft fyra stycken omplaceringar som alla är väldigt bra i psyket. De har gjort sina toaletter inne i någon vecka innan de förstått att hos oss går man ut på bestämda tider. Idag talar de om för oss ifall de måste ut någon annan tid. De litar på att vi lyssnar på dem och släpper ut dem.

De som tar omplaceringshundar är kanske bättre hundkännare än andra? Man vet vad man ger sig in i och vilket ansvar man har. Det gäller att vara lyhörd och verkligen se vad det är för hund man fått.

En av de hundar vi har idag kom till oss som en sju månaders nervös liten tös. Omplacerad två gånger tidigare och kanske inte någon som min man önskat sig, men mitt hjärta fick bestämma. Hon är fortfarande nervös då vi är ute, men litar på att vi skyddar henne mot allt ont. I år blir hon tio år och är min lilla skugga när vi är hemma. Från att inte ens ha sett ett koppel eller varit ute på promenad, har hon lärt sig att lyssna och följa.

En av dessa så kallade hundkännare äger en av Sveriges största hundaffärer och har även hållit i kurser och fött upp hundar. Folk ringer ofta och frågar om hundar och vilken ras de borde köpa. Han förfarade sig väldigt över att vi har omplaceringar och anser att de aldrig blir bra hundar. En dag tog han med sig en treårig tax till mannens arbete. Den rusade runt som tokig i huset och var väldigt kärvänlig. Denne hundkännare sade till mannen att inte klappa hunden för mycket då den plötsligt kunde hugga. Vid ett tillfälle gjorde den även sin toalett inomhus.

Våra hundar skulle aldrig hugga någon människa i handen, då den blev klappad, eller göra sin behov inomhus. Tror även att de skulle hålla sig i vår närhet och inte rusa omkring efter att de fått hälsa på alla.

Därför anser jag att det varken är hundrasen, om det är en omplacering eller hunden som gör dig till en hundkännare. Det som betecknas av en sådan är hur man lyckas uppfostra hunden då den lever med dig. Allt beror på den människa som har hunden.

Smutsigt hemma

Annonser

Igår var det dags för oss att göra rent våra mattor. För några år sedan köpte jag en maskin som man tvättar mattorna med. Praktisk för oss då vi har stora otympliga som vi inte släpar ut hur lätt som helst. Men innan dess var det endast dammsugning som gällde. Så är det tydligen för de flesta idag. Man dammsuger och sedan är det bra med det. Faktum är att det inte blir riktigt rent då, för grus, hudflagor, smulor och annat kryper ned i väven. Med maskinen får vi bort detta.

Jag började fundera på hur det brukade vara under min uppväxt. Vid alla bostadshus fanns det piskställningar, där alla boende kunde piska sina mattor och annat. Vi hade en mattpiska av flätade slanor som man piskade med. Dammet flög och man frustade och hostade. Men mattorna blev rena och dammfria. Det var också en samlingsplats för dem som bodde där. Folk kom förbi och bytte några ord med den som stod och piskade. I höghusen fanns piskställningen på taket och därifrån hade man en enorm utsikt. Jag tyckte det var lite läskigt att gå upp dit med någon kamrat som skulle piska sin familjs mattor.

Idag ser man aldrig någon som står och piskar mattor ute. Vid en del äldre hus står det någon rostig piskställning. Tydligen anser folk att det räcker med dammsugning. Det måste finnas ohyggligt mycket kvalster i dagens hem. Lakan, kuddar och täcken brukade hänga i fönstren någon gång i veckan. Bra sätt att bli av med kvalster och vädra ut lukter efter natten. Själv brukar jag skaka dem i trädgården och låta dem hänga över någon stol i uterummet. Men när jag går förbi bostadshusen här i byn ser jag aldrig några lakan hänga ut från fönstren.

Har vi det smutsigare hemma nuförtiden, än våra föräldrar? Kanske är det brist på tid som gör att vi inte städar lika noga som tidigare?

Sedan jag blev med hund har jag blivit mer noggrann med städningen. Ingen ska komma hem till mig och säga att det luktar hund. En gång i veckan kör vi ordentlig städning. Dammsuger gör vi varje dag, sedan vi skaffade tre hundar. Därför slipper vi dessa storstädningar som präglade min uppväxt. Varje vår och före jul vände mamma upp och ned på hela lägenheten och senare huset. Det var total sanering och ofta blev hon arg på oss andra då hon inte tyckte att vi städade tillräckligt bra. Skåpen skulle torkas ur, varenda bok dammtorkas och persiennerna torkas rena. Det skulle putsas mellan fönstren och jag vet inte vad. Vi var helt slut efter varje storstädning. Men det var nog så man gjorde på den tiden.

Det kanske är bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete?

Att vara barn till gamla föräldrar

Annonser

Något man aldrig tänker på när man är yngre är hur det blir vid vuxen ålder. Samtidigt som man själv blir äldre, blir även föräldrarna det. Då kunde jag gå till min mamma för att få råd och hjälp med olika saker. Något som var självklart tyckte jag då. Vissa råd följde jag och andra glömde jag bort. Så är det väl alltid.

Med tiden stod jag på egna ben och då bestod oftast hjälpen av råd och den praktiska hjälpen behövdes inte så mycket. Jag lånade mina föräldrars bil för att åka till studiestaden Uppsala. Det sista året bodde jag mer hemma än på studieorten. Jag var redo att ge mig ut i arbetslivet och hade fast sällskap som redan arbetade. Vid mina olika flyttar fick jag hjälp med att bära och sedan installera mig i lägenheter. Sista gången jag flyttade klarade jag mig helt själv och med föräldrar som blivit äldre ville jag inte heller be om hjälp.

Idag är rollerna omvända. Jag kör min pappa till olika instanser för undersökningar och annat. Ordnar hans räkningar och handlar mat varje vecka. Senaste veckan har jag även börjat se till att han sköter sin hygien. Med åren har det blivit nödvändigt att hjälpa honom mer och mer. Nu är det han som ber mig om råd och praktisk hjälp.

Allt detta funderade jag aldrig på när jag var yngre. Att en dag skulle det bli jag som hjälpte istället för att bli hjälpt. Men jag ser det inte som en börda trots att det tar en hel del av min tid. Det är en naturlig del av hur livet är. Istället ser jag det som en gåva att få vara en del av de sista åren i hans liv. Vi har nog aldrig varit så nära varandra som vi är idag. Han får ta min tid i anspråk.

Mycket snack om kvotering

Annonser

Pratet om att införa kvotering i styrelser verkar vara ett hett ämne. Kvinnor ska kvoteras in i styrelserna för att det ska bli jämlikt. Efter Spendrups fadäs har det tagit ordentlig fart. Jag och många andra kvinnor med mig tycker inte att det är en bra lösning. Vem vill sitta på ett arbete med vetskapen om att man fått den på grund av att det fattas en kvinna för att det ska bli jämlikt. Det sägs att flera styrelser endast tar in sina vänner eller de som redan är ledamöter i andra. Flera har varit höga chefer inom stora koncerner eller liknande tidigare. Naturligtvis lär dessa herrar känna varandra och då är det lättare att välja in någon man redan känner. Det finns inte så många kvinnor på höga chefsbefattningar av olika orsaker.

Det kanske är så att vi prioriterar andra saker i livet, än att ha ett arbete som innebär mer än 40 timmar i veckan och resor. Vi kanske vill ha vår ledighet och vara med familjen. Är det så fel? Jag tycker inte det, utan anser att vi är klokare än männen. Därför är det inte heller så konstigt att vi lever längre. Vi har bara ett liv och vill göra mer än bara arbeta. Det gör kvinnorna inte sämre eller mindre intelligenta, utan snarare tvärtom.

Socialdemokraterna säger att de ska lagstifta om kvotering av kvinnor. Jag tycker att innan man börjar prata om sådant ska man först sopa rent framför sin egen dörr. Fråga varför det är så få kvinnor i partiledningen och det gäller de flesta av våra riksdagspartier. Hur är klimatet för kvinnorna i riksdagen egentligen? Om Margot Wallström tackat ja till partiledarrollen, hade socialdemokraterna haft större chans att vinna vid förra valet. Men hon ville inte. Klok kvinna som inte anser att den tid hon måste avsätta som partiledare inte är värd den försakelse hon måste göra på annat.

Förändringen i styrelserna och på höga chefsposter kommer var så säker. De kvinnor som vill satsa sin tid och ork, kommer att ta plats var så säker. För vi är både duktiga och kloka. Men kvotering är inte lösningen.