Onsdag och allt är så lugnt. Pappa uppe och vinkade när vi gick förbi i morse. Solen har visat sig denna vecka och våra hundpromenader har varit riktigt trevliga. Det känns nästan som att naturen väntar på något. Kanske är det kylan? Inget jag ser fram mot. Med mörkret kommer tröttheten och det är så härligt att solen tittat fram på dagarna.
Jag kör tvättmaskinen och Mr J är i Trelleborg för veckans inköp. Kände inte för att följa med idag. Istället har jag borstat Turbo som äntligen är i slutfasen av fällningen och nu ser hon så mager och skranglig ut. Men hon har fått en så fin krage. Lilla tösen som är så kelen och go. Inte alls den lilla illbattingen som kom till oss för ett år sedan. Det tar ett tag innan en omplaceringshund funnit sig till rätta ordentligt och mår riktigt bra. När det börjar hända så blir jag så glad. Hon känner sig hemma och har hittat sin plats i flocken.
Annars händer det inte mycket i byn, mer än att vår blomsterhandel ska lägga ner igen. Ägaren stängde den för några år sedan och då fick vi en ny. Men när den stängde så öppnade vår gamla igen. Hoppas att någon ny hittar hit för jag kommer att sakna den. Tror att vi är många bybor som vill ha en blomsterhandel. Vi får se hur det blir med den saken.
Fick se några helt bedårande foton på en valp i morse och då väcktes mina instinkter direkt. En närstående har fått förmånen att köpa en valp och hela jag sade ”vill ha”. Många pratar och skriver om hur underbart det är att hålla en bebis i famnen och känna lukten. Ja, inte från blöjan då. För de som aldrig hållit i en valp och känt värmen från den, kan jag berätta att det är samma härliga känsla som infinner sig. Jag har haft den lyckan några gånger och känt hur stort ansvar det är. En hund eller ett annat djur kommer alltid vara beroende av den människa som den kommer till. I gengäld får man ett livslångt återgäldande av kärlek.
En hund kritiserar aldrig ditt utseende. Den skäms aldrig för det du säger eller gör. De behöver aldrig ha pengar för att köpa saker. Den är lika glad för en trasig fotboll som någon dyr leksak från en djuraffär. En hund vill alltid göra dig glad och nöjd. Om du någon gång är ledsen får du tröst direkt. Den lyssnar alltid när du behöver lätta ditt hjärta och tittar med kloka ögon på dig.
Det är inte bara valpar som man får detta tajta band med. Alla övergivna hundar blir lika tillgivna och kärleksfulla, när de får en familj eller ägare. Med tålamod, kärlek och god mat, får du en vän för livet. Läs gärna boken om Arthur – gathunden så kommer du förstå vad jag menar. De som påstår att en omplaceringshund aldrig blir lika bra som en man köpt som valp, har rätt på ett sätt därför att en omplaceringshund kan bli ännu bättre.
Jag älskar valpar och blir alldeles mjuk inuti när jag ser någon, men jag älskar även de tilltufsade hundar som någon bara kastar bort. Jag blir glad varje gång jag ser eller läser om valpar och hundar får ägare där man ser kärleken lysa ur ögonen när de tittar på sin nya vän.
Men mina två är bäst eller hur? Så hoppas jag att alla ska säga om sina djur.
Jag är medveten om att en del kan tycka att de vet om hur djur far illa. De vill inte se fler klipp om detta.
Jag bryr mig inte om det.
Eftersom jag har omplaceringar sedan flera år, vill jag visa hur fint det kan bli.
Dessa djur är så glada för att få en familj och ger så mycket kärlek.
Jag kommer fortsätta att ta hand om hundar som ingen vill ha. Den kärlek jag får och har fått är min belöning.
De som säger att man aldrig ska ta en omplacering, är inga djurvänner. De har inte förstått vitsen att ha ett djur. Hunden är människans bästa vän. När ska människan bli hundens bästa vän?
Stöter ofta på människor som anser sig vara riktiga hundkännare. De är bergssäkra på hur man uppfostrar en hund och vilka raser som är bra. När jag eller min man berättar om våra hundar och att de är omplaceringar, som vi fått när den värsta valpåldern varit över, får vi ofta till svar att det ska man aldrig ta. Om man ska få en bra hund så måste man för det första ha stamtavla och köpa den när den är liten valp. Hur vi än försöker berätta om våra erfarenheter av omplaceringar, blir vi överröstade av dessa hundkännare. De vill inte ta till sig av vår erfarenhet.
Vi har idag tre stycken omplaceringshundar och har även haft hundar från det de varit små valpar. Skillnaden är att våra hundar har vissa erfarenheter med sig från sina tidigare hem. Det tar lite tid att bygga upp ett ömsesidigt förtroende med en hund som kanske har många dåliga erfarenheter. Men med tålamod och kärlek blir de precis lika trygga som en man fått som valp. Vi har till idag haft fyra stycken omplaceringar som alla är väldigt bra i psyket. De har gjort sina toaletter inne i någon vecka innan de förstått att hos oss går man ut på bestämda tider. Idag talar de om för oss ifall de måste ut någon annan tid. De litar på att vi lyssnar på dem och släpper ut dem.
De som tar omplaceringshundar är kanske bättre hundkännare än andra? Man vet vad man ger sig in i och vilket ansvar man har. Det gäller att vara lyhörd och verkligen se vad det är för hund man fått.
En av de hundar vi har idag kom till oss som en sju månaders nervös liten tös. Omplacerad två gånger tidigare och kanske inte någon som min man önskat sig, men mitt hjärta fick bestämma. Hon är fortfarande nervös då vi är ute, men litar på att vi skyddar henne mot allt ont. I år blir hon tio år och är min lilla skugga när vi är hemma. Från att inte ens ha sett ett koppel eller varit ute på promenad, har hon lärt sig att lyssna och följa.
En av dessa så kallade hundkännare äger en av Sveriges största hundaffärer och har även hållit i kurser och fött upp hundar. Folk ringer ofta och frågar om hundar och vilken ras de borde köpa. Han förfarade sig väldigt över att vi har omplaceringar och anser att de aldrig blir bra hundar. En dag tog han med sig en treårig tax till mannens arbete. Den rusade runt som tokig i huset och var väldigt kärvänlig. Denne hundkännare sade till mannen att inte klappa hunden för mycket då den plötsligt kunde hugga. Vid ett tillfälle gjorde den även sin toalett inomhus.
Våra hundar skulle aldrig hugga någon människa i handen, då den blev klappad, eller göra sin behov inomhus. Tror även att de skulle hålla sig i vår närhet och inte rusa omkring efter att de fått hälsa på alla.
Därför anser jag att det varken är hundrasen, om det är en omplacering eller hunden som gör dig till en hundkännare. Det som betecknas av en sådan är hur man lyckas uppfostra hunden då den lever med dig. Allt beror på den människa som har hunden.
Efter några dagar med massor att göra, har lugnet lagt sig och jag har landat. Under hela tiden har jag gjort mina yogaövningar och meditation, som verkligen gjort nytta. Jag har kunnat hålla fokus och inte blivit stressad. Nu ger dessa övningar mig sinnesro och jag slipper höstdepressionen som annars brukar lägga sig över mig som en tung filt. Jag tycker hösten är riktigt mysig och bryr mig inte speciellt om att vädret inte är så trevligt varje dag. Jag är glad inuti och idag har jag tänt ett doftljus som sprider en underbar doft i rummet. Det blir höstmys idag efter hundpromenaderna.
Satt och googlade på Kuma och fick upp många bilder på björnar. Namnet betyder ju ”liten björn”, så det är inte så konstigt. Min Kuma sover på mattan här i rummet. Han måste ha sett ut som en liten björn när han var liten. Vi fick ju honom när han var fyra år och då var han en mager och frånvarande hund. Han lystrade inte på sitt namn och det är inte ovanligt när man tar en omplaceringshund. Tror de stänger igen sig då de kommer till en ny familj. Allt välkänt är borta och de vet inte hur de ska förhålla sig till nya människor och djur. Det spelar ingen roll om de inte haft så bra i det gamla hemmet eller inte. Men efter någon vecka började han lyssna på min röst och sitt namn. Nu efter ett år är han både glad och pratar väldigt mycket. Det kommer både brummande och gnällande ljud från honom, beroende på vad han vill. Han svarar alltid på tilltal och älskar att kela. Han pussar de andra två hundarna och stryker sig mot dem. Tror faktiskt att vår lille björn hittat hem.
