Ett ihärdigt duggregn följde oss på hundpromenaderna idag. Tror gångtakten var näst intill trav för alla hundarna. Jag drog upp huvan och bet ihop tänderna. Med jämna mellanrum var vi tvungna att stanna så jag kunde torka rent glasögonen. Om någon ringt mig eller kommit fram till mig och försökt sälja vindrutetorkare till glasögon, så hade jag köpt direkt. Aldrig att jag hade skrattat åt en så dum idé. Det hjälper nämligen inte med att ha keps när regnet kommer från sidan.

Med regnvått hår tog jag SuvEllen på en tur till Ica. Pappa hade gett mig en lista med saker han ville ha hem. Stannade en stund och pratade med honom, och han berättade att min svåger åkt in på sjukhuset. Men visste inte vad som hänt. Ena sonen hade ringt och de ska höras i morgon. Kanske blir min syster lite spakare nu då hon märker att livet är väldigt skört. Hon har alltid ångat på som att hon var odödlig. En kall människa som vände vår mamma ryggen. Jag orkar inte ha kontakt med henne efter det. Hon ringer aldrig pappa, utan det är min svåger eller den äldste av hans söner.

Vi tar hand om varandra här nere i skåne. Varje dag är en gåva och inget är för besvärligt. En dag har jag ingen pappa att åka och handla åt. Därför känns det inte som något jobbigt trots att vädret kan göra att allt tar mot ibland. Jag skulle aldrig säga nej till pappa.

Men nu: