En slaskig Januari 2019 och sista gången vi styrde ut från vår plats framför huset i skåne. Grått trist och precis allt vi ville flytta från. Huset tomt och städat. Jag var inte inne i det sedan alla möbler och kartonger var hämtade. Inte för att jag var ledsen att lämna huset utan mer att jag var klar med det och ville ha kvar minnet hur vi hade haft det. Arton år blev det och vi var nästan lite chockade över att vi bott där så länge.
Inte något vi var ledsna att lämna precis. Då blev det lite nostalgi idag eftersom vädret idag påminde en del om detta men vi hade +14 och det är mycket trevligare. Sedan vet vi ju att det snart är en sprakande vår här nere.
När vi sedan började bo in oss i vårat nya hus kändes det mycket hemma. Tänk att vi redan varit i Frankrike i hela fem år. Enda avbrottet var när vi körde upp till Sverige och förnyade passen. Samma höst som vår älskade Kuma somnade in och vår lille Lino flyttade in. Så nu kör vi vidare i minst fem år till tycker jag.
Bönderna demonstrerar fortfarande och är inte nöjda med det som regeringen lovat dem. Vi andra får hålla oss från vägarna och bara ta det lugnt. Värst är det runt storstäderna och massor av poliser är ute för att hålla ordning då det verkar ha eskalerat på en del platser med förstörelse mm.
Det är mycket oroligt ute i världen nu och jag undrar var det ska sluta.
Noll grader är något ovanligt här men det hade vi i morse och under dagen var det som högst +2 och det var inte skönt. Inte en chans att någon av oss tvåbenta ville sitta ute ens en kort stund. Turbo var inte direkt förtjust heller och var snabb att gå in efter en stunds lek och toalett. Lino fick en hel del att hålla koll på.
Det grävdes en grop på varje sida av vägen och de lade i ett plaströr och kanske elkablar. Jag höll inte riktigt koll på allt de gjorde men nu hoppas vi på att det ska komma fler elektriker och fästa vår elkabel mer permanent för vi har haft en provisorisk lagning sedan den blev avklippt i våras och vi var utan ström i två dagar. Tur att vi inte hade denna kyla då.
Glömde visa vårat nakna kejsarträd igår när jag skrev om det, men här är det. Ingen blå himmel idag utan en grå som kändes som snömoln. Nu blev det ingen snö för oss utan ett ihållande duggregn. Vår tredje jul här och vi har ännu inte upplevt att det snöar, fast det kan göra det har jag sett på inlägg från andra som bott här nere längre. Nu ska det bli varmare om både nätter och dagar så regn är det vi kan räkna med om nu något ska komma uppifrån.
Okej, vi hade sol i en dryg halvtimme eller så och då passade vi på att vara ute. Lino hade fullt sjå att hålla koll på allt folk som rörde sig i vårat kvarter idag. Att de parkerade sin lastbil på vår lilla gata och ofta hämtade saker ur den gjorde Lino helt vild så han rusade runt för att titta åt alla håll.
Turbo var inte lika nyfiken utan hon springer endast runt om det är något som låter väldigt intressant. Jag tyckte inte att det var speciellt roligt ute idag. Så när JR körde iväg med Mackan och gjorde veckans inköp på Super-U, gick jag in med hundarna och det var så skönt att komma in i värmen.
När det började duggregna var hundarna inte så pigga på att gå ut men vi var ute korta stunder även under kvällen. JR tände en brasa ikväll då vi var lite frusna och en brasa är alltid mysig att lyssna på.
Idag startade Musikhjälpen och vi har tittat en liten stund på svt-play. Lucia i morgon och vi ska nog titta på något luciatåg till frukost. Men det är i morgon nu är det kväll och snart nattedags för oss. Så på återseende hoppas jag.
Ett fint duggregn gjorde att det inte blev utomhusaktiviteter idag. Hundarna är inte glada, men jag greppade kameran och gav mig ut. Inte så långt utan mer till kistan under taket vid dörren. Hade ingen lust att bli våt igen. JR satte sig med läsplattan och försvann in i youtubes förlovade värld. Finns en del trevligt att titta på även för oss lite mognare människor.
Det slutade regna och jag tog några vändor runt huset, tills hundarna uppgivet tittade på mig.
Gräset glittrar av vattendropparna som fallit och ser nästan ut som att vara av silver. Jag tränar ju lite på olika inställningar på kameran och det är faktiskt roligt att se skillnaderna. Nu sparar jag endast de foton som blir som jag vill och kasserar de andra.
Men jag har inte snöat in mig på att glo i marken utan höjde blicken och där borta var Sydfranskan som vinkade glatt i sina blå plasthandskar.
Hon ville nog också ha en nypa luft och vad piggar upp om inte vinkningar till grannen. Fimpan med familj är som bortblåsta och vi misstänker att de trots förbudet kört till släktingar uppe i bergen. Det går att ta sig dit på småvägar för att undvika polisen. Oss gör det inget för då blir det så lugnt. JR pytsade över bollen till dem i går kväll och det duggregnade ju så det var nog inte så farligt att Turbo och Kuma kissade på den. BollKalle ska väl ändå inte slicka på bollen.
Jag gör ju min yoga varje morgon eller åtminstone då vi stigit upp. Sover ju rätt länge allihop och mår bra av det. Sedan brukar jag köra korta meditationer när jag känner för det eller någon längre när jag har lust. Här på kistan blev det en kort stund och det var skönt.
Det är ändå grönt och fint såhär på våren innan solen blekt färgerna. Något vi lagt märke till är att de två nybyggda husen inte har en enda stupränna eller hängränna. I våra ögon är det märkligt och andra hus runt omkring har ju det. Även äldre hus.
Vi har ätit en ostbricka till lunch idag och till det ett gott glas vin. Vem har sagt att man endast kan äta det på kvällen? I regel är vi så trötta att vi inte orkar äta något då. Ska tillägga att vi äter sena middagar så vi är rätt nöjda med en kopp kaffe sen.
Något mer spännande har inte hänt på denna udde idag. Jag hörde polissirener på avstånd ett par gånger när jag var ute. Kanske blev det en dyr fredag för någon?
Turbo löper på både ute och inomhus. Jag torkar blodfläckar och hon droppar. Men jag måste säga att hon är duktig på att hålla sig ren. Det är när hon ligger stilla länge och rör på sig som det kommer några droppar. Jag har alltid tyckt att det är bättre att tikarna lär sig hålla sig rena istället för att ha på löparbrallor. Därför har våra tikar när de nått mogen ålder inte lämnat många droppar efter sig. Så resonerar vi och andra får göra som de vill.
Sådärja nu var det slutdansat på taket för denna gång. Vi vaknade till molnväder och jag chansade på att sätta lakanen i tvättmaskinen. Vi hade ett litet dilemma som måste lösas på något sätt. Våra medusiner börjar ta slut och eftersom vi ännu inte är inne ordentligt i det franska systemet bövde vi förnya våra recept. Vädret medgav ändå inte till att vara ute så det var dagens projekt.
Jag kör ju ett kort yogapass varje morgon och idag hade jag bara ögon på Turbo. Det var som ett moln över henne med extra päls. Jag kunde bara inte låta det vara så. Kände pälsen mellan tänderna. Så vi drog ut och det blev en del som lämnades utanför huset. Hon fällde minst lika mycket förra året då vi bodde i husbilen och jag fattar inte hur vi klarade av det. Så en glad smalare Turbo fick leka av sig lite innan vi gick in då det hade börjat duggregna.
Inte lika mycket kliande sedan jag gick över med min braiga borste. Men efter duschen var det så dags för att ta hand om tvätten. Jag hade förvarnat JR om att vi måste hänga lakanen inne då det duggregnade. När jag kom ut till tvätteriet så blinkade en massa lampor. Jag hade glömt vrida på vattnet och torrtvättade lakan är inte rena. Bara att slå av allt och låta lakanen vara kvar. Får väl tvätta i morgon istället. Men jag var inte ett dugg ledsen för det. Egentligen ville jag inte tvätta idag.
Även om Kuma tycks göra onda ögat till oss så var han nog bara besvärad att jag fotade honom. Vi körde en administrativ dag och lyckades via doktor.se ordna nya recept samt en fullmakt till bonuspojken H att hämta ut dem. Men med detta coronaviruset var det väntetid även där och först kl.19.00 var allt klart.
JR köpte nya större krukor idag till buggavillan i bänken och då får dessa röda användas till annat.
Jag har paxat citronträd i en av dem och JR får bestämma vad som ska hamna i den andra. De ska lysa upp baksidan och jag tror att det var meningen med att köpa dem. Tänk vad fint det blir med gula citroner till detta röda. Ser ni den fina plattgången JR har gjort till baksidan? Jag har provgått och den är perfekt till mina steg. Om sedan någon hade målat något fint på våra garagedörrar så hade jag blivit väldans glad.
Nu luktar det gott av lavendel då jag moppat golven i förmiddags. Lite tradigt då det har varit duggregn hela dagen. Men som vanligt är det uppehåll och då har JR varit ute och packat upp Elklippen och ställt den på ett bra ställe, enligt honom. Nu gick det ju inte att inviga den idag så det får väl bli en annan dag då. Turbo går som en skugga efter JR och är väldig vaksam på om han går mot ytterdörren. Nu sista gången de var ute så blev hon våt i pälsen.
I morgon är nog himlen blå igen och då ska vi vara ute så mycket som det bara går. Kan berätta att Idomin gjort verkan och irritationen i röven verkar ha gett med sig. Fast det behövdes en strykning i morse också. Tror det blir en till natten också så ska vi få sova utan en massa nattfnatt.
Nu när det är lite fuktigt ute så har JR tänt en brasa i spisen. Tror det snart är slut med brasor på ett tag då det ska bli riktigt varmt ute. Jag hoppas på att få köpa en ny växt till trädgården i veckan. Vi får se vad det blir men någonting blir det. Då har ni förstått att det blir en tur ut med Mackan.
Eftersom det gått ett år sedan vårat nya liv började, så är jag tvungen att läsa i förra årets almanacka för vi har glömt datum och när saker skedde. Men något jag inte behöver läsa om är att jag hade problem med min högra hand då också. I byn där vi bodde var det en del som släppte ut sina katter på morgonen när de åkte till jobbet. De stackarna strök omkring i kvarteren och en del var riktigt ilskna. En dag flög det fram en katt från en garageuppfart och Turbo fick spel. Jag höll i kopplet i höger hand och kände en stöt. Det gjorde riktigt ont och sedan kunde jag inte använda handen på flera dagar.
När jag överanstränger handen som jag tydligen gjort nu, börjar det med att tummen somnar. Sedan följer de andra fingrarna och så hela handen. Men vilar jag handen så ger det med sig om någon dag. Men det gör ont och är riktigt obehagligt när det händer. Så nu blir det kompledigt för mig ett tag. Jag tror att någon nerv fått sig en kyss och hamnar tokigt när jag anstränger handen för mycket. Lite jobbigt eftersom jag inte ens kan skriva med en penna då.
Men i morgon ska det bli sol och både jag och Turbo mår bättre.
Vi var kanske lite spända på vad träffen hos Le Maire skulle innebära. Men att gå i duggregn uppför i tjugo minuter får en att slappna av. Vi var tvungna att pusta ut på trappan till kommunhuset innan vi gick in.
Vi var minst sagt varma och jag bytte faktiskt tunika precis innan vi skulle gå då en knapp i den jag hade på mig flög iväg när jag böjde mig ned. Apropå det så måste jag leta efter den idag när det är ljust.
Vi gick uppför en stentrappa då ljud av människor som pratade kom därifrån. Vi var inte först men bland de första som anlände. Tydligen är det så att akademiska kvartar är en regel här. De som anlände sist kom ca klockan åtta.
Jag blev inte riktigt klok på vem mannen med halsduken var, men han var trevlig och verkade vara en av de anställda i kommunen.Läste i häftet vi fick att han är teknisk chef. Bakom i kostym står vår Le Maire och han var väldigt trevlig han också. Han måste vara rätt populär då han haft sitt ämbete sedan 2014.
Vi var som sagt inte först men bland de första och jag traskade runt och hälsade på alla. Tänkte att det inte blir så jobbigt när fler anländer och lättare att hälsa när de kommer. Där hade jag rätt.
Här är ett porträttgalleri på tidigare gubbar som innehaft ämbetet och det enda färgfotot är på vår nuvarande Le Maire Alain Duro. Huvudet till höger vet jag inte vems det är, kanske en blivande Le Maire?
Fransmän är stolta över sin historia och inte som svenskar blyga att visa upp prominenta personer.
När de flesta anlänt till detta mingel ställde sig kommunens personal på ena sidan och var och en presenterade sig och berättade vad de sysslar med. Sedan berättade Le Maire lite om byn och dess historia. Där var tyvärr min franska skral och jag är glad att vi fick en goodiebag med ett häfte som heter Le guide du Thézanais. Där står en del historia om byn och även nyttigheter om myndigheter och annat smått och gott man kan behöva veta. Den ska jag läsa med hjälp av lexikon. Har endast skummat genom den idag.
Le Maire berättade också om kommande projekt och det lokala informationsbladet som kommer med jämna mellanrum och där man kan läsa om kommande händelser och fester mm. Efter presentationen var det dags för mingel och min rygg och mitt ben sade att nu var det dags för mig att hitta en stol. Mr J hämtade lite dricka och han fick whisky men madame skulle ha vin var det tydligen bestämt. Gott var det i alla fall. De anställda gick omkring med brickor med allehanda saker. Gott det också. Mairens fru kom och pratade med oss och berättade att vi var de enda bofasta vikingarna i byn.
Både Le Maire och hans fru visste vart vårt hus ligger. Det på spetsen kallar de det. Spetsen av y:et förtydligade de för oss. Efter två timmar tackade vi för oss och vi var inte de första som gick heller. Sade hejdå till Le Maire och vinkade till de andra.
Lämnade det upplysta kommunhuset och vandrade hemåt. Skönt att vi hade nedförsbacke då vi var rätt trötta i både ben och huvud. När vi kom hem till två glada hundar packade jag upp goodiebagen. Förutom häftet som jag skrev om tidigare fick vi en karta över byn. Väldigt bra för oss att ha. En busstidtabell där alla busshållplatser fanns med. En parkeringsskiva som kan vara bra att ha.
En fin penna med telefonnummer till maireriet och adressen. Vi tog var sin whisky, åt en sallad och sedan såg vi ”Katedralen vid havet”, en serie som vi känner till efter att ha läst boken. Behöver jag säga att vi har sovit som stockar. Det behövdes för idag händer det saker utomhus.
Montering av grinden. Bilder kommer i morgon på hur det blev.
Ett fint duggregn väckte oss denna morgon och först fattade vi inte vad det var för ljud, så ovana har vi blivit av regn. Det är fortfarande mulet ute men regnet har upphört för ett bra tag sedan. Vi får ha en slappardag inomhus och det enda som jag ska göra är att duscha. Har även bäddat med rena lakan i sängarna så det ska bli väldigt skönt att sova inatt.
Läste att det är översvämning nere i Torrevieja och nu är vi glada över att inte ha kört ner dit, som vi hade funderingar på. Lite duggregn dör man ju inte av och hellre det än skyfall. Vi fick nya grannar idag och de sover tydligen i en liten skåpbil. Nu sitter de ute under ett trekantigt segel och jag vill inte byta med dem. Att tälta nu som en del gör är inte heller precis det man har lust med att göra nu.
Fick besked om att det idag är fint väder i Sverige och det behövs verkligen. Fast det inte kommit regn så har det varit kyligt länge. Brandrisken är stor i vissa delar av landet. Tänker tillbaka på när vi först flyttade in i husbilen och hur det regnade hela tiden. Det var lerigt utanför dörren i Sibbarp och Mr J var till bygget och hämtade brädor som vi kunde kliva ut på. Det var både handskar och mössa när vi gick med hundarna och torka tassar varje gång. Nu behöver vi inte vare sig det ena eller det andra trots duggregn.
Livet här är lättare och enklare. i morgon lyser solen igen och strumporna åker av. För övrigt kan jag berätta att det var väldigt gott med Pastis och troligtvis blir det en sådan idag med.
Duggregn på morgonen och Turbo akut nödig. Som tur var slutade det att regna och nu blåser det. Jag blev glad eftersom jag hade lagt lite tvätt i blöt under natten. Så efter frukost fyllde Mr J på vatten i husbilen. De har satt i kranarna nu så vi kan fylla tankarna med vattenkannan.
Jag hängde tvätten som flaggar i vinden nu. Hoppas det är torrt i kväll.
Hundarna har en slappardag och kikar på de husbilar som anländer.
Igår slog vi på stort och köpte pizza 🍕. Det var gott men vi orkade inte äta upp dem. Hundarna blir glada idag. Så nästa gång vi köper pizza räcker det med en till oss båda.
Ett mirageplan flög över havet tidigare i dag. Mäktigt.
Idag firar vi vår 16:e bröllopsdag. Åren har gått så fort och jag har kan knappt tro att vi kamperat ihop så länge. Jag fick en fin höstbukett igår och en fin tröja. Tröjan var väl egentligen inte meningen, då vi inte brukar köpa något speciellt denna dag. Men Mr J skulle handla annat och egentligen kläder till sig själv. Då såg han tröjan och tänkte att jag skulle ha den.
Dagen har i övrigt bjudit på ett fint duggregn som vi faktiskt klarade oss från när vi var ute med hundarna. Nu blir det en lugn lördag för oss alla.
Nu töar det ordentligt och det behövs , då det är mycket snö som ska bort. Det flyter överallt och eftersom det duggregnar är vår gräsmatta sumpig. Kuma bröt en klo i den hårda snön som var och idag har vi låtit veterinären titta på den i samband med att han fick sina vacciner. Får köra rimadyl ett tag nu så det inte blir inflammerat.
Kuma höll sig på det gräs som kommit fram och slapp halka runt på isen.
Turbo flyger över gräsmattan och så är det ju när man är ung och energisk. Jag höll mig inomhus för säkerhets skull. Har ramlat färdigt i mitt liv. Vi ville inte gå någon längre sträcka med Kuma innan han varit hos veterinären.
Snart ingen snö eller is kvar i trädgården. Hoppas det torkar upp fort så hundarna kan vara där utan att bli leriga. Mr J köpte ett nytt armbandsur till farmor igår och det visade sig att batteriet tydligen inte fungerar. Därför tänkte han byta det idag då han var med Kuma. Irriterande att de hade lunchstängt och nu är han tvungen att åka senare.
Farmor fyller 93 år idag och därför ville vi ha en liten present med. Mr J har köpt tårtor som hon kan bjuda alla boende på idag. Hon har pratat om sin födelsedag sedan en månad tillbaka. En stor händelse i en gammal människas liv.
Hoppas dessa bilder är de sista med snö på, som jag publicerar.
