Annonser
Lämna en kommentar

Gråt

Jag gråter ibland, men inte för att jag är ledsen. Oftast kommer tårarna när jag blir rörd av något som sker. Det kan vara musik eller en händelse som jag ser på tv. Men jag gråter sällan när jag är ledsen. Inte ens när min mamma dog, grät jag. Min förklaring har alltid varit att jag var tvungen att vara stark för att hjälpa pappa. Det var så mycket att ordna med och vardagen hade sina måsten. Efter det har vi fått släppa taget om fyra älskade hundar och jag har inte gråtit då heller. Trots att jag varit ledsen så det gjort ont i mig, har tårarna inte kommit. Har funderat på om jag är konstig på något sätt.

En morgon kom jag på att jag vet när jag slutade gråta. Det var när min första bordercollie Ragnar blev påkörd och dog. Jag såg hur han flög i luften och rusade fram för att hålla om honom. Han var i chock och de människor som var med rusade runt som sjuka hönor. Jag placerade en av dem vid Ragnar och sade till honom att värma hunden. Sedan rusade jag hem efter bilnyckeln och körde bilen till platsen. Vi lyfte in Ragnar i den och jag körde till Blå Stjärnan. Efter en evighets väntan då veterinären tog han om honom och han fick vård, kom beskedet att han levde och låg under värmelampa. Jag gick in till honom, men tordes knappt röra vid honom då han hade fruktansvärt ont. Med min hand vid hans huvud sade jag till honom att vad som än händer kommer jag alltid att älska honom. Det var ju han och jag som levde tillsammans. När jag gick vände jag mig om och Ragnar tittade på mig med ögon som sade att han älskade mig också. De ögonen kommer jag aldrig att glömma.

Hemma satte jag igång med att diska efter den middag vi ätit. Då ringde telefonen och Ragnar hade avlidit av de skador han fått. Tror jag hamnade i ett chocktillstånd för jag kommer inte ihåg så mycket mer av den kvällen. Jag skrek rakt ut och satte mig på köksgolvet. Där satt jag nog rätt länge utan att säga ett ljud. Sedan grät jag i tre dagar. Efter den gången har jag inte gråtit när jag varit ledsen. Vilket känns konstigt ibland. Jag saknar min mamma oerhört mycket, inuti gråter jag ibland men tårarna uteblir. Smärtan finns inuti mig och tårarna med.

Kan en döende hund titta på mig med ögon som lyser av kärlek, ska mitt liv innehålla just det. Det jag hedrar de som inte finns på jorden mer med, är att aldrig glömma det fina de gett mig. Därför känns det inte så konstigt längre att jag inte gråter av ledsnad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

mycketyck

På väg mot nya mål

Anneli's tankar om lite av varje

Livet med böcker, Fibromyalgi och lite av varje!

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

Photoemma01

Naturbilder, studiobilder och resor

Utsikt från Insidan

Livet ur min synvinkel

att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Slagkraftigt Glen Snoddas!

Lifestyle of one Glen Snoddas.

Fantasin skenar...

... det man inte har i benen, får man ha någon annanstans!

svenskaresebloggen

En blogg om resor, mat och föräldraskap.

runor

De bundna fåglarna längtar, de fria flyger!

Kerlundphoto

Photos, art and life

%d bloggare gillar detta: