Snart har halva september gått och det känns som att dagarna rusar fram. Mannen kämpar på med att tömma farmors lägenhet och det är otroligt hur mycket en gammal dam kan samla på sig. Om man som hon är född på tjugotalet och levt genom ett världskrig har man lärt sig att vara sparsam med allting. Därför har mannen slängt otaliga glasburkar och lock till dem, samt annat som farmor tänkt återanvända. Men idag är det vilodag från sådant då mannen måste spara ryggen. Inte total vilodag då det finns en del att göra här hemma. Det verkar som att karlar har en orolig gen som får dem att spralla med något hela tiden. Åtminstone många karlar verkar vara så och då har jag kollat på grannar också.

När mannen ägnar sig åt att putsa en gammal klocka, tycker jag att det är ok. Själv kan jag inte spralla särskilt mycket, utan sitter och försöker klia benet under gipset. Ibland kliar det något otroligt mycket och nästan svider. Mannen som har erfarenhet av en gipsad arm i ungdomen, säger att det är håret på benet som växer och fastnar i bandaget. Så jag använder mig av en tunn linjal och stryker under gipset. Det lindrar bra.

Tänk, i morgon är det femton år sedan attentatet skedde i USA, då plan flög in i olika byggnader. Det var på eftermiddagen svensk tid och jag satt på jobbet med radion på. Min chef kom in och sade att ett plan flugit in i ett höghus i New York. Jag rattade över till en nyhetskanal och då meddelade reportern att ett plan till var på väg in i höghuset bredvid. Då sprang jag in till chefen och vi undrade vad som var på gång. När jag kom hem och knäppte på tv:n klarnade hela bilden. Mannen och jag satt och tittade på BBC hela kvällen, bestörta över det som hänt och hände.

Så även om jag inte upplevt något världskrig har jag fått vara med om flera omskakande händelser. Till och med en jordbävning här i skåne. Det ljudet kommer jag aldrig att glömma. Jag stod i duschen som började gunga och tänkte att om den faller måste jag kunna hoppa ut. Därför slängde jag upp dörren snabbt. Mannen rusade ut på gatan där grannar samlats för att se vad det var.

En händelse och så förändras livet kanske för en människa eller för flera. Det går så fort.