Tre månader sedan

För tre månader sedan var jag nyopererad i min vänstra fot och mycket omtumlad. Jag hade inte en enda aning om vad som väntade mig. Just idag fick jag mitt första gips och mina nätter blev en kamp, då jag måste lära mig att sova på rygg. Min lycka var när jag fick komma hem efter fyra dagar och träffa hundarna. Tyvärr, hade min pappa hamnat på sjukhuset precis då och vi körde förbi och hälsade på honom.

Pappa ringde nyss och berättade att han varit i Trelleborg för att röntga sina lungor. Där hade han turen att stöta ihop med en granne från byn. Han var så glad över att träffa en bekant. Nu när jag kan gå hyfsat ska vi åka och hälsa på honom och jag längtar. Vi går ju båda två i väntans tider på att han ska få komma till byn igen. Hoppas att han får det som födelsedagspresent. Då ska jag träna på att gå de femhundra metrarna till äldreboendet. Jag vill ha pappa i närheten av mig och han vill komma till byn och sina bekanta.

Jag har blivit starkare i foten och nu har jag inte lika ont på nätterna då jag gått på dagen. Därför försöker jag gå mer för varje dag. Nu undrar jag var jag är om tre månader till? Då går jag kanske helt på egen hand med en hund i koppel?

Det är fredag idag och dagen före Allhelgona helgen. Detta år kan jag inte gå bort till minneslunden och tända ljus. Det kommer jag att göra här hemma. Men visst är det vackert med alla ljusen på kyrkogården?

wpid-IMG_59613096561544.jpeg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.